(Solsmycke)
vad sköljer dina ögon
vad sköljer dina händers ljus
lyfter de vågen ur kav
reses dess kropp
lilja av vitaste silver
blickar in i kalkens djup
möter solsmyckes gyllenfingrar
*
ordrikedomen är stor
är vida omsägen
vida vingar sveper rör vid luft
luften är andning
andningsljus eller andningsmörker
hur kan andning vara mörker säger du
naturligtvis kan andning vara mörker
men ävenså innehåller den mikrobiska kristallögon
ser du racketen i handen
sakta bilden
ser du den vita bollen
racketen når bollen
ping pong bollen sätter fart
den kastas hit och dit
studsar i väggar överallt
det är svårt att skriva ljudet
men nog är det
ljudande
skulle vi finna en bild till denna boll vilken studsar runt, vad skulle den bilden vara. den blir barnet med strålande ögon vilket med hisnande glädjepirr i magen skuttar runt; kom och tag mig om du kan. barn älskar dessa lekar. det är ju en utåtagerande lek, andas ut.
så andas du in, livet är en jämn andningsström. däri mår du bäst.
vid vissa tillstånd håller du andan, vägrar att andas, monster ställer sig framför och du håller andan tillbaks. hjärtat pulsen stiger, det gör ont inombords;
det är då det sker, pingpongbollen sätter fart, den är inte ensam, den säger kom och tag mig. men den säger ej om du kan; den säger du kan.
varför talar vi ping pongbollens ord, jo:
hur kan andning vara mörker säger du
naturligtvis kan andning vara mörker
men ävenså innehåller den mikrobiska kristallögon
det är skrämmande höra att du andas ut mörker
men det är ofrånkomligt
befinner du dig i en djup dalgång av inlärda fadäser hur lätt är det då att andas ljus
nej, det är inte lätt – vem har sagt det, men det går
omfamna dessa fadäser och se dem stiga in i en av de vackraste vandringsstavar
den är din
din ornamentsstav
av alla de fel vilka skett
är där inte ett enda vilket är fel
kalla det fel, men det är inte fel
för just av dessa har du fått lärdom
en lärdom vilken inte en enda bok i världen kan skänka dig
därmed betyder inte det att alla skall uppsöka fel – katastrofer
men kan vi för en enda liten stund se våra fel med kärleksögon
då är de
omfamna dessa fadäser och se dem stiga in i en av de vackraste vandringsstavar
den är din
din ornamentsstav
förmår du inte uppleva detta vad blir då felen till
fadäserna till
varje gång du söker ta ett steg stiger de fram
du stänger igen varenda por av dig själv, för du vill inte höra
eller mer vågar inte höra
det enda du då ser är monstret vilket står där och med demonröst mal
du vet att ditt liv alltid har gått fel
vad du än försökt blev det fel
men det är inte vad felen säger
de säger – minns du så tokigt det blev
minns du hur vi ställde till det
minns du hur hela livet slog kullerbytta och alla dörrar gick i baklås
minns du det
låt oss inte göra om det
visst var det lärorikt men inte speciellt trevligt i stunden
ja, nog är det en vacker vandringsstav
det har tagit dig många vandringar
många steg att skapa dess skönhet
visst kan andning vara mörker
men inte utan ljus
ordrikedomen är stor
är vida omsägen
vida vingar sveper rör vid luft
skrev isanden
isanden lyfter vingar
rör vid havsöga
isanden är i den bilden en and av is
en kristallfågel
en stjärnfågel
med stjärnvidd
isanden kan även vara t sanden är spåren
i sanden kan även vara i sann den
vad sköljer dina ögon
ögon och tårvätska
ögon är runda klot
jorden är rund
hon är solöga
solsmycke i hans hjärteomsorg
omsorg är väl ett vackert ord
ordet talar om sorg
omsorg är ju det sorgens vinge gör eller är;
jag är vid din sida med värnadshänders lystran
inte lysten
lystran
vindstilla klarhet
är ett av de vackraste tillstånden
det är vindarna i trädkrona
lysterleende
inte lystna
med lyster sitta de med dropphängen i fingerspetsar
förr lindades rören med gasbinda
med en slags gasväv
nu är de av hård plast
förr lindades rören med en slags gasväv
mumier lindades med denna väv
så
länge
har
väven
funnits
kroppen tömdes på allt kroppsligt
fylldes med helgade örter
tömdes kroppen på allt kroppsligt för att minska vikten
varför lindades kroppen
där är många rörben i kroppen
kanske seglade denna kropp
denna båt ut
in i havet
kanske lindades denna kropp för att hållas samman
kanske var denna kropp en seglande helgandebåt
det går inte att säga
de odlade bomull
fälten var ett böljande vithav
de plockade vitbollar
bereddes
spanns
vävdes
de franska fönstren är öppnade
skira tyllgardiner andas
han sitter framför elden
sakta vänder hon sig om
hon rör kroppen förföriskt
skimrande eldröd
deras leenden
flätades mjuka i varandra
kroppen lindades på barnet sov vackra barn
låt icke dina lemmar störa sömnen
drömmen
reflexer stör ögonvilan
gardiner är neddragna
solkatter dansar
reflekterande
väx vackra blomma
väx
vad är ditt namn
endast solen vet
endast månen vet
förtälj mig ditt namn i vinden
kroppen lades i ett
målat hölje
varför målar du ditt ansikte
var i ditt
själv
allseende blickar sfinxen
ögat väcker floden
vid havet sitta de i solbadan
ett är deras namn
vindstilla klarhet
är ett av de vackraste tillstånden
det är vindarna i trädkrona
lysterleende
inte lystna
med lyster sitta de med dropphängen i fingerspetsar
(tankeklocka)
i dalen
den dalen
lystrar själen
mildklanger ljuder
ljudande
järn
ådror strömmar röda
blåsilver
klocka
klocka
tankeklocka
pendel av
tankevingar
ur kupade händer flyger duva vit
lägger kvist av järnek i ditt bröst
*
Visst
vore det vackert med tankeklockor
tanken skulle mjukna sjunka in i hjärtat
klockan skulle
andas
pendelns rörelse
i mitten växa en vacker ros
*
skimrande
lågor
i eldskålar
brinner
andas stilla
mjuk är världar av rum
väggar synes lösas
ur bindan
lindan är vingar
lyfter
bär
regnmantlar böljar vida
sluter sig
ikring
träd
i trädens kronor sitta vindar
leendelysterljusa
släpper löv
fria
marker andas gyllenguldsgula
levande ljus skimrar
väggarna blir mjuka
det är lustigt hur levande ljus löser upp det rumsliga
genast vaknar frågan
vad är rum
är väggar bundna, bindande
är det genom vår värme väggar löses upp
eller är det genom föreningen av ljus och värme
kärlek är ljus och värme
dagen har varit regnmantlad skönhet
regnmantlar böljar
sveper
svepes om träd
i trädkronor sitter vindar
lysterljusa skimrande
leende
i träds fingrar
i allts fingrar
tindrar dropphängen
fingrar
rör
vid
stjärnsand
giver mina händer fria
lägger dem i stjärnsand
mjuka penslar
målar vackra mönster
röd henna
henna
hennes ansikte är av daning för hans kärleks händer
ömhet fyller hans anletsdrag
skjortbröstet öppnas
vita segel böljar
hennes sjal
en gång
given
i
riddarsalen
är lindad kring hans ansikte
ögonen blickar skarpa
sandmolnen virvlar
sträv är huden
med ett vinande far bilden genom lufthav
en spricka av hävd
pappersark lindas runt pil grässlingor lindas om
pilträdet drar sina fötter ur jord
kom vackra bäck
låt oss resa
pilen viner eldfackla upplyser väg
luften dallrar vibrerar
undervegetationen växer över
långa slanor, flätade band, lianer hänger i bågar
gunga mig vackerhand
högre
giv mig högre fart
ropar barnet kvillrande
mina tår vill springa med molnvidder
mina fingerknoppar vill nudda vid solsilver
fågel vackra fågel
är du en fjäril
en fjäril med lång näbb
du målar luftcirklar av jordeljusfärger
du vackra kolibri
rör vid
vid
rör
flöjten ljuder svävandemild
bär hans längtan
träd stiger höga genom skugga silas vägar
där vid rötterna skönjer han bladet
hjärtformad grönskimmerdroppe
han böjer bladet lätt
droppar rinner bäck
älskade kvinna se
jag bjuder vår vandrings törstande bön till vila
med särade läppar tar hon emot hans gåva
älskade man se
jag bjuder vår vandrings törstande bön till vila
vind sveper hennes bild
han vänder ansikte
i fyra vägars
linjer
älskade kvinna
se
hör
mina steg
smygande
smygande är ej lönndom
jag upplever ditt
är
hör
se
kvinna
älskad
han bär sjalen
en gång given
i riddarsalen
blåklintens blå drömmar
doftande nyponros
träd viker undan mantlar
han hör forsande porlande
luften målas dimljus
marken sluter hans fötter in
vatten forsar rinner virvlar kaskadljus
vattenfallet är svallande
böljande hår
han skymtar ett ansikte
luften genomkorsas av skri
vida vingar sveper
skarpnäbbad
lyfter
dok
hon står i sjöhänder
iakttager skyggt
bliver
kvar
är du
är du
frågar de
du är
du är
han stiger in i bilden
andas nära
inför
i handsvep lyfter hon sjalen
tusende fjärilar
lyfter
vida vingar
viker undan
grotta
synes
de stiger in i skimrande röd värme
jag sluter mina händer
borstar stjärnsanden av
möter tinderljusens danser
i händer är hennamålning
var gång jag så ber
stiger liven
fram
pilträdet stiger in i jordehänder
porla vackra bäck
porla våra
sånger
i gryning brinner himlar eld
arommorgon
älskade
stjärngryning
slut dina vingar om min nattvandring
skölj mina fötter i
källa
isanden
blåvingars
virvellöv
stig
purpurhimlad
skönhet
i eld andas glöd
sätter kittel till
kaffedoftande morgon ler
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar