den 13 oktober 2010

(tolv timaslag)


när sju solhjul har vandrat


återstår fem






vad ser du






jag ser hjul


cirklar i guld med ekrar


jag ser navet i mitten


vid rörelsen förändras ekerfärgerna


dessa är silver


samtidigt ser jag starka blå samt purpurnyanser






nyanserat liv


är ord vilka stiger fram


nyanserat liv


är


skönhet






är skiktmåleri


varje nyans tillåts


liv






jag upplever solens månens och jordens krafter


jag upplever


världsvida


kärlek






upplever cirklarnas rörelse


hur de insteg


stjärnstoff är vi


hur de insteg


hur de steg upp






upplever


hur himlar förankras i jordar


hur jordar förankras i himlar


så är vi jordar


så är vi himlar


fästen






de insteg allt var i allt


de uppsteg, slöjan lades illusionärt över,


jag ser handen stryka lätt undan slöjan, en så vacker rörelse


vilken viskar; se du är icke avskild


därigenom nedsteg de in


av stjärnstoff är vi


planeter


allt är i oss


så stiger hjulen


det sker genom helandet vilket är






Venus du vackra kvinnosjäl


vars hand stryker slöjan undan


dina ögonvingar


äro penslar


du målar med kopparskimrande värme


viskar


väx vackra människoblomma väx


var gryning


var skymning viskar du


drick vackra människoblomma drick


ljus


ljuset skänker din själ blad


bladen skänker dina ögon djup


beundra skönheten


tillåt den i dig


genom dig










när sju solhjul har vandrat


återstår fem






femårsbarnet är fyllt med visdom


med klara ögon blickar det in i världar


förtäljer allt dess ögon ser


djupare


ja, femårsbarnet ser allt i allt


ser livsperspektivens allhets nyanser


så lyss till femårsbarnets stämma


den stämman ljuder i vinden


i alla vindar


den stämman är klar är ren


berättarljus


drick vackra människoblomma drick


ljus


ljuset skänker din själ blad


bladen skänker dina ögon djup


beundra skönheten


tillåt den i dig


genom dig






när sju solhjul har vandrat återsår fem






sju solhjul


sju skimrande blad






sju skimrande blad rullades samman


han kupad e ömt händer runt jord


bad jorden om lera


han gavs leran


i cirklar formade han krukor


sju krukor


han brände krukor i eldfolkens renande händer


krukorna färgades röda


han lade sju blad i krukor


i sandvingar lades krukorna


i värnandehänders sju






sju strålar bar buden


sju skrivna blad rullades samman


kokonger


puppor


varje detta blad har smakat jorden


smakat jorden i andeljus






larven är en slingrande rörelse


helt nära marken


smakar allt


se larvens kropp


del till del är helhet


larven smakar allt


sju skrivna blad rullades samman


kokonger


puppor


varje blad har smakat jorden


smakat jorden i andeljus






det första bladet, förstlingsbladet


är hennes fötters välvda linjer


hör bjällror silverne sjunga runt hennes vrister


tår med nagelband


tag nageln ur din häl döm icke jorden döm icke jordemodern


tårna är knoppar


tår är knopp


tårar är knoppar


naglar är höljen växandehöljen


banden


se hennes fötters välvda linjer


banden binder samman


binder är icke fängsla är hålla samman i skönhet


splittra ej edra steg


edra stigar


fem äro tårna


två äror ett


naglar är höljen


banden binder samman


så slå knoppar tio ut


under valv strömmar


alla världars floder bäckar ådror


rubindoftande skönhet


purpurvingad andning


körsbärsröd är bladskålen


hon kupar bladet bjuder jordar ur källans ådror


ljusvindar dansar smekandelätta steg


i bladet är tolv röda rosor






det andra bladet


bär hennes dotters skönhet


smaragdens skönhet förtäljer all moderliga vara


ur havet stiga fjärilssnäcka med pärla


ur portar stiger hon






det tredje bladet bär helandestavens citrusgula arom


ser du staven


ormarnas rörelse


hur de är slingranderörelse


girlanger


lemniskator


böljande harmoni


ur himlar till jordar


ur jordar till himlar


evig


är


beundra skönheten


beundra skönheten


tillåt den i dig


genom dig






det fjärde är vitt


den rena kärlekens ögon






det femte är klarrött


doftar kärlekens stämma






det sjätte är blått


himmelsögas skimrande klara






det sjunde är pärlemor


ser du snäckans


pärlmusslans inre






hon bär en vacker krona med tolv klara rosenstjärnor






sju blad rullades samman


lades i jordens brända lera


i sandens hav






storken vet livens hjul






så blev de jordade


sjönk in






nu stiga saven ur hennes bröst


människa du vackra människoblomma






fem solhjul återstår


så höres din stämma klar bejaka orden






drömmar vandrar


drömmar är blad


vad är dröm


vad är icke dröm


båda är realverkligheter


den ena ditt hjärta den andra handens svar


*


det motsägelsefulla kan


observera kan


kan visa väsendets vilja till förändra


kan visa väsendets vida seende, vidseende blick


kan visa väsendets fria steg


väsendet är inte fastlåst i, säger ej; så sade jag och så är det


kan visa väsendets medlevande i rörelsen i skeenden


kan visa väsendets alltid närvarande i andeljuset






denna dag öppnade jag dörren


dörren på baksidan eller är det framsidan


det är en upplevelse i stunder


nåväl


köket uppfylldes av ljud


först hördes detta vara steg


mjuka steg


i ärlighetens namn suckade jag


så flög en fågel in i det rum jag befann mig i


fågeln flög till fönstren


så flög fågeln högt upp och studerade rummet


fågeln verkade inte rädd


nej, jag upplevde inte rädsla


vare sig hos fågeln eller mig


jag öppnade alla fönster och stängde dörrar


fågeln satt kvar


sökte föra den till fönstren


fågeln satt kvar


helt stilla


lugn






så


flög fågeln ut






jag vandrade in i köket och såg att fågelvingen i köksfönstret med vingen rört vid en klangstav


den låg på golvet






då fågeln flög ut rörde vingarna vid ett prisma


tråden gick av


prismat låg på fönsterblecket






fågeln är luft är vind


fågel flög in genom dörren


dörren


öppnades


för vind


släppte fågel in


ändå undrar jag;


fågel varför flyger du in i stängda slutna rum


dörren var öppen


därför


flög jag in






men jag hade öppnat den för att vädra


släppa in vind


ja


jag är vind


du är vind


så dörren var öppen för oss båda






fågel


varför flyger du till fönstren


fönstren är ögon


ögon är skönhet


är fönstervingar






fågel


dessa är stängda


visst är de stängda


men du ser ju


jag visade vägen ut och du öppnade


glad är jag att du stängde dörrarna så var vi i ett


ett rum






varför flög du ej ut med detsamma


jag ville se mig om i din människoboning






ser du vad jag önskar förtälja dig


frågade fågel






jag ser dig flyga in genom öppnad dörr






du frigör klangstaven


den öppnar vägens steg


jag ser dig


röra vid det stängda med vingar


av ande






du ber mig sluta dörrar så är vi i ett


jag ser ögats pupill dras samman






fokusera dina steg säger du mig


fokusera din blick säger du mig






icke i det slutna


i det öppna


vingarnas


rörelse






jag ser dig flyga ut


prisma frigörs






du förtäljer mig


prismaljusets andning






jag tackar dig fågel






vackra vän


hör dina sånger


bli våra sånger i livets famn






fågel flög in i huset


förtäljde mig i rörelse


livets ljus






hjärtats röst


*


Ja,


gång på gång återvänder dessa ord


hur veta att någon är sann


hur jag alltid stannar inför detta ord


ordet att


hur veta ett väsens sannhet


det kan du ej veta förrän orden strömmar genom fingrarna


förrän forsar strömmar genom fingrarna


källvatten






hur veta


om ett väsen en människa är sann






sann


det vet du ej förrän tiden


tidshaven har sköljt dina tårar


i den stunden vet du


i tilliten av ditt själv


till den enda plats du behöver fly är till den handen


detta är icke en flykt det är;


har du hållit en fågel i din hand, orden


upplev ditt pickande hjärta


den darrande kroppen


kvitterrösten då du släpper fågeln


orden


fri






har du hållit en fågel, orden i din hand


i ödmjukhet böjer jag mitt hjärta till en hand






fågel


så har jag öppnat alla fönster


du kan välja flyger du in eller ut






dina ord






är för mig






källvattenströmmar






jag har aldrig läst dem


aldrig hört dem uttalas






ändå






sköljer de genom dalen






du okände


näre






ändå






var natt läser jag dem i stjärnorna






jag är ett delta av bördiga jordar






haven har andats


floder har


vandrat






tårar


är






pärlor i stjärndiadem






de frön vilka såddes


spirar i ljuset






hjärtbladen är


öppnade






jag är ett delta av bördiga jordar






kupa dina händer runt mina bröst


upplev mitt hjärtas sånger






kyss mina läppar


se rosenvingar


cirkla ned över oss






med dina händer


öppna


vattenorgelns


ryggens


flöden






kamma mitt hår med kam av elfenben






gjut helandeolja


i hudvaknan






rör vid mitt inre






drunkna i min blick


se hur du stiger


upp






jag är ett delta av bördiga jordar










bruka min jord


upplev dess sötma


se frösådden spira i blom






så är jag din glädje


och du är min






denna dag öppnade jag dörren


dörren på baksidan eller är det framsidan


det är en upplevelse i stunder






*


(på hyllan)


nu






viker jag ihop mig






vackra röda siden band lindar jag om














nu














lägger jag mig på hyllan














kanske














en städdag händer finner ett paket






dammar av














läser raderna






ett liv














ja














vem vet


*


(hon höljer)






jag höljer dig älskade


*


(hon lyfter)






i purpurdalen lyfter hon vingar om