hur prissätter du en tavla
pris
prisad vare färgregnen
själens strömmar
prisad vare skapelsens skönhet
prisad vare kärlekens ros
prisad vare det goda
prisad vare det onda
prisad vare
lyfter det onda ur
det sker, det ges slag i livet
varför sker så
kan ett barn vända sitt ansikte bort
kan
kan
du frågar
varför
varför
då människan ej vill svara
släpp frågan
du får intet svar
fråga vidare
sluta ej fråga
svaren är
runt
våga taga emot svaren även då dessa inte är de förväntade
visst kan barnet vända ansiktet bort, men barnet lämnas ej
så ofta önskar människan att det skall gå bra att intet ont eller fel skall hända
hon snubblar
faller
görs illa
ibland stiger hon till och med in i drömvidare
är det en olycka
är det den enskildes, individens väg
det är så många sammansatta ord vilka stiger fram – just nu förfasa, förskräckas, förskräckelse
ser ordet förfasa och det blir med ens så tydligt: för fasa görs en bild
för skräck görs en bild
för skräckelse
lever vi så med orden uppenbarar de innehållen
innehållet
inne håll
håller inne
naturligtvis vänder ej barnet ansiktet bort
men barnet är ett ostängt kärl
barnet upplever vuxenlivets förväntningar
för väntningar
för väntan
vänta på
väntapåpåsar är vackra
men här skyndas det på
barnet är ett öppet kärl och svara till den vuxnes händer
det är inte enkelt då du lyfter slöjan, väven är skiktmåleri
det går att förfasa sig att uppfyllas av fasa
men varför blir det en fasa
finns svaren
barnet svara till, genom att barnet är ett öppet kärl
barnet är medvetet – omedvetet – i gudomens famn
barnet har inte tvekan i detta
det är en självklarhet
en själv klarhet
en klarhet i själv
tvivla ej
var gång människan viker av från sitt själv,
för att vara till lags,
för att ändra på sig själv
för att passa in, sker omtumlande saker.
ofta rasar hela livet samman,
orkanvindarnas styrka är oerhörda
o er hörda
de ropar hör ditt inre
vindar kan upplevas vina
rakt igenom
igenom
de lägger sina vingar runt barnet
inte om ty de ifrågasätter ej, frågar ej: om du är, om du gör, om, om
ser jag ur mitt livsperspektiv ser jag att var gång jag sökt vara till lags,
då sker saker med förskräckelse
naturligtvis blir det skräck för att jag inte vågar veta mitt själv
tro är ett vackert ord då det bär djupinnebörd
ja, vad är bra
vad är dåligt
vad är dåligt vad är bra
en sak vet jag
barnet upphör
ej att vara
alltmer ser jag detta;
en kvinna skrev i dag: om de närmastes förestående resa: jag hoppas det går bra
med ens ser jag detta: vad är bra
vi ser resans färdväg och en lycklig hemkomst
men kanske hemkomsten är annorstädes
det är svåra, många steg innan vi når den totala tillförsikten
det är detta med att hålla kvar; hålla kvar i en evighet
scaraben och falken
scaraben vältrar dynga… men den dyngan blir liv
egentligen lotusen
falken bryter dödskrafternas käftar
de käftar vilka gjorts av människan till förfasande
till rädsla - dödsångest
på ett sätt är detta att lyftas upp från hopplöshet
in i hopp
detta kan endast ske i tillit
i förtröstansljus
du måste fråga dig vad ljus är
vad är förtröstansljus
är det att helt enkelt sätta sig ned och åse spektaklet
ja, det är det till viss del – det är att inte följa med malströmmarna
ljus går att vetenskapligt förklaras
men varför inte leva med ljuset
uppleva ljuset
uppleva de stunder du ser rakt in i ljuset
samt de stunder du har behov av att skugga ögonen
allt är faser
fasettslipningar
förtröstansljus är insikten av ljusets alla skiftningar
du måste eller mer försök väcka ditt hopp
för sökande väcka hopp
sök för att väcka hopp
det är mer eller mindre att bli hoppet
bilden av att kasta sig ut
kanske skall vara hopp ut
hopp in
hoppandning
i hoppande
hopp ande
ande hopp
jag lever starkt med rädsla och sårbarhet i dessa stunder, bär orden med mig för att se innebörden, därav tjatar jag
den enda vi skall känna rädsla inför är oss själva
detta för att möta rädslan
rädslan blir starkare då vi inte vågar visa vår sårbarhet
egentligen är rädslan just denna sårbarhet
tveka icke till tvivel
tvivlet tänder ljuset vaggar inte in dig i falsk trygghet
tveka inte på dig själv till dig själv
tro kan tyckas vara ett sovtillstånd, lyfter du tron upp ur vaggan
blir tro en tron
du har då genom hela ditt vara silat intrycken
du har varit ett slags filter
detta filter är ditt tvivel
retas är väckande
tvivel är retning – en känsla stämmer ej
upplevelsen stämmer, detta är väldigt kategorisk skrivet
minns att smärta icke är för att skada dig
den smärta vilken gavs visar dig
tvivla
är icke
tveka
tvivlet väcker
tvekan håller dig tillbaka, stänger
med transparanta ögon följer jag spelen
tvekans rivtistlar greppar om
sluter ditt skal
så släpp din tvekan
tvekan till liv
hur prissätter du en tavla
livet är en av de vackraste tavlorna och visst är det så att själen målar i skikt
själen innehar de vackraste penslar
de är egentligen
blir inte kantstötta
de är vackra och
målar i andens ljus
hur prissätter du en tavla
vilket pris sätter du
du föräljer en del av ditt liv
ett livssteg
är det ett livssteg
eller är det drömsekvenser
drömsekvenser vilka nu var
hur kan du prissätta ett var – inte ett varigt sår –
konst är en konstart
existerande konstarter
arter är släkten i familjeljus
släkte är en stjärnformation inom familjen
familjen är vidmantlad
i den mänskliga vandringen av idag strömmar information
huvuden blir överfyllda
informationsbollar
i datorns värld
formateras mycket
formateras
krypteras
dela upp ordet information
in forma tion
formation – nation
ett formaterat liv
en formaterad livsföring
i den mänskliga världen finns platser av alla de slag
många är arbetsplatser, men vad är arbete
finns det egentligen specifika arbetsplatser
eller utför människan ständigt ett arbete
är arbete positivt eller en negation
är arbetet för pengar eller
vem är chef och vem är personal
finns det verkligen personal
är personal
an ställda
ställda an
detta är viktiga saker
skeenden att genomskåda
personal
per sona
värna om din sonal din soltråd
din son
zon
ditt hjärta
oron
ger oss så ofta ansiktsmoln
hoten har inte upphört och de finns
de görs och ges för att vi skall uppleva rädsla
ibland stiger hoten fram klart
men de är där
lyssnar vi till dem och tillåter dem kedja oss
då har de vilka utfärdat hoten
lyckats
ser ordet prestera
och ser präst
besynnerligt
men sant
skapelsen är skönhet
en cirkel är rund
tåren är rund
eller en droppe
komprimerad kärlek
prestera... kanske är präst
då prästen blev ett yrke infann sig prestationen, lönen
pengatransaktionen steg in
klättra stege...
vi klättrar på stegar
det behövs
träning
men först måste vi nå första pinnen
själva
inte genom att någon lyfter oss
det går välan inte att springa rusa uppför en stege
det är fönster i stegen
blickandefönster
jag vet
det är svårt att ta sig upp
ser du stegen
klätterstegen
det tar dagar
hopp
vilja
för barnet att ta sig upp till första pinnen
ibland händer det att en vuxen lyfter
i stunden underlättar detta handhavande, denna handgivelse – handiver
men: då blir det fler steg
ser du fyrkanterna mellan varje pinne
fönster
stannar vi där
i fönstren
blickar vi ut eller in
så når vi nästa pinne
när vi är redo
vem kan rusa uppför och
är det bra
lev med den bilden
stark
alltmer vet jag att det ordet ä
inte bra
vi måste våga visa vår sårbarhet
alltför få gör det inte
därför upplever du ett slags nederlag
då du dalar
jag dalar
de gånger jag dalat har varit då jag sökt vara vanlig
sökt leva så kallat vanligt
det blir flykt för acceptans
jag är gammal nu
jag menar inte att vi skall vräka ur oss smärtan - den så kallade negationen - då ger vi den näring - vi skall våga vara hjärtan - levande - med själens alla färger - de är med oss - kan vi se detta är min upplevelse att vi vågar tala liv, kärlek, då klättrar vi
vi "lär" oss klättra på stegar
akrobater kan rusa..men de har endast och allena tränat till den konsten..det numret
vi har barnen med oss runt oss
vi är barn
kan vi ej i kärlek le med oss själva då vi trillar
hur skall vi då visa barn hur vi reser oss i ljus
ljus vetskap av
att detta är jag
du är ett as hörs ofta utropas i vrede
as är ej en negation
as...ande - svävar
ande...svarar
köttsligt andefull
ja ... det måste vara det högsta...
köttet eftersträvar ande
anden eftersträvar kött
han blåste sin ande däri
de vackra - de goda säger mig
hur skulle vi kunna uppleva jordens skönhet utan kropp
så är vi i kroppen i alla kroppar
så är alla kroppar i oss
död är inte
födelse är inte
allt är skeende
är liv
ser vi så kroppen sakta förmultna eller bli aska
upptas denna av
moder jord
renas
ja cirkeln är
så vacker
det fanns vandringar
finns vandringar
där de frågade liven
jag hungrar giv mig näring
djuret
växten bejakade bönen
gav sitt liv
...jaga var inte ... bejakelsen var
vad är fel
är det inte det vi lärt oss
att se rätt och fel
hur kan liv vara rätt och fel
vi gives bilder vilka redan är i oss
i allts allt
jag vet
det är svårt att ta sig upp
ser du stegen
klätterstegen
det tar dagar
hopp
vilja för barnet att ta sig upp till första pinnen
ibland händer det att en vuxen lyfter...då blir det fler steg
ser du fyrkanterna mellan varje pinne
fönster
stannar vi där
i fönstren
blickar vi ut eller in
så når vi nästa pinne...
vem kan rusa uppför och är det bra
lev med den bilden
stark
alltmer vet jag att det ordet är inte bra
vi måste våga visa vår sårbarhet
alltför få gör det inte
därför upplever du ett slags nederlag då du dalar
jag dalar
de gånger jag dalat har varit då jag sökt vara vanlig
sökt leva så kallat vanligt
det blir flykt för acceptans
jag är gammal nu
jag menar inte att vi skall vräka ur oss smärtan - den så kallade negationen - då ger vi den näring - vi skall våga vara hjärtan - levande - med själens alla färger - de är med oss - kan vi se detta är min upplevelse att vi vågar tala liv, kärlek, då klättrar vi
vi "lär" oss klättra på stegar...akrobater kan rusa..men de har endast och allena tränat till den konsten..det numret
jag vet att ibland är det skönt
att krypa in i vanten
men ser du den stickade vanten
den är en sil
ljus silas. varsamt för att dina vackra ögon ej skall brista
smärtan.
vi kan berätta och släppa
ser ett barn lära sig gå
efterdyningar
ser du havet
människan ser vågen andas fram och åter
det är en vacker bild: ser vi framom
det vilket de gamla folken gjorde
kan vi se bakom/då
så är vi i havet
allt vandrar runt
inte ett ekorrhjul
ser du regnbågen, den är rund ovan och under
i mitten står vi
ser du havet
havet rör sig runt
i en vacker cirkel
allt rör sig i cirklar vi är i mitten
och allt är i oss
cirkel av ljus
är om dig
andas
stilla
med
Ser hur tiden alltmer ej är för mig
Hör ropen nära
I fjärran
Vinden viskar
Allt
Allt har en mening
förirra dig ej
förivra dig ej
i stunder av liv blir våra sinnen skärpta
vi tror de blir
det fanns vandringar
levandehantverk var stegen
är stegen
stenar slipade knivar
knivblad
silverblad
silverfjäderblad
knivsliparen
visste
stenen
visste
bladet
givet av bergsfolken
djupa visa
djupavisande
med vassa genomskådande ögon
med vackra åderhänder
lyfta de
bergsådror
endast till de
vilka förmådde
se
se det människan tror
är är
i stunder av liv skärps våra sinnen
sinnen är ej känsla
är uppleva
men
känsla känns mer
lekfullt
ansvarsbefriande
känslan är vacker då den är
då den sjunker djupare
är upplevelse
är hjärtsånger
i dagen stampar stegen
i skymningen skärps stegen
är i
i nattstilla skimrar levandeljus skuggor mjukas väggar upphör
rökelse ringlar girlanger
fridsstilla
en stund av
skimmer
ljus
ljuspartiklar silas genom träd
dammkorn säger människan och viftar bort
vindarna viner
skönhet
luften andas höstklarhet
yttrevärme stiger in i jordebröst
människa minns
yttre ljus
yttre värme
är i
ditt bröst
växter
ovan stiger under
händer kupas
värnar
vårdar
i ömhet höljer jag din dröm
modern vaggar barnen
moder jord
du vackra
strålande
pärla
hon lyfter blicken
deras ögon möts
moder jord
fader sol
moder måne
triangel i cirkel
barnet
är i mitten
i mitten av regnbågscirkel
det sägs att en skatt är där regnbågen slutar
den slutar ej
det finns ej början ej heller slut
regnbågscirkel du vackra
allt är du
i mitten är barnet
barnet
är skatten
skatten är barnet
är hjärtat
du frågar vem jag är
jag är
det går ej att skriva är ty är är
är är evig
evig
är barnet
barnet är i allt
jag svara till orden vilka strömmar stiger genom mig
söker nedteckna dem befriad från huvudtankar
kraniumtankar
lyfter hjärtvingar om
så stiga bilder klara
ja det sker i dessa människovandringar
kraniumtanken
vilken så länge tvingats av människans oförstånd att söka hålla reda på
henne
gives äntligen ett bo
en boplats
så verkar de samman
i skönhet
skapande
i kärlek
av kärlek
jag målar
var gång jag söker lyfta penseln sker saker runt mig vilka hindrar
men då är det väl så
visst bär jag drömmar att bilderna skall finna vägar
jag vistas sällan ute i vimlet
har blivit alltmer skygg
ej för att jag behöver dölja
det är mer så att jag upplever så mycket
den mänskliga världen är stundtals så svår att vara i
jag vet att det finns och verkar en hjärtkod
men... den har omkodats
koderna är svåra att utröna
*
en ända med förskräckelse
förskräckelse - samtidigt vet jag att
allt vi möter är för vår hjärtgärnings
stärkande
ändå är läkningsprocesserna svåra
det har blivit så att
träden markerna är mig nära
med dem
är jag
fri
i ängen stå rådjur
eller hjortar
betande lugnstilla
ett ljud virvlar upp
de sprätter upp hela kroppen
ögonen strömmar in i allt
kroppen viner genom ängen
hjortar stå vid
tjärn
skygga
blickar de
in
så nalkas
gryningssånger
vem
är
(då jag skriver kyss)
vad ser du då du skriver ordet kyss:
det är upplevelsen av nära
jag ser två ansikten bli en cirkel
ser två ansikten bli yin och yang
anima och animus
den bilden leder vidare
det är det nära mötet
händer
kupas i hjärthöjd
förs
samman
i den kupade handskålen
den gemensamma växer livets träd
knoppande
blommande
fruktgivande
befruktande
*
Kindsmek
smek min kind i morgonvinden
med dina dunlätta
bolster mjuka
lägg dina armar om mig
vagga orosmolnen
låt tårregnen fylla våra händer
nedstiga i morgonbad
åkalla dimhöljens lätta
förverkliga
nattens dag
bjuder dig okände
akazians honung ur mina läppars
morgonsvepande skirslöjas handljus
stäm med harposträngars nyckel
spräck hindrens kval därav är du jag och jag du
(de vita regnen föll)
lyfte ansiktsmoln i månskiva skimrande
stjärnor lades runt mitt hjärta
jag drömde inatt
i livets sjö breddes jag ut
ett näckrosblad
flöt in
jag drömde inatt
satt jag på knä
i näckrosblads
handljus
grönskimrande
i livets
sjö
en vit påfågel bredde ut fjädrarna
är vita
utan prål
jag drömde inatt
lades vingpennor runt mig
de vita regnen föll
jag drömde inatt
vackra ögon bredde ut solfjädersvingar
hennes vackra ansikte så löftesrikt nakenvackert
hon rodnade i kärlek skimrade hennes kinder
ögonen
ögonen var vita
de vita regnen föll
jag drömde inatt
trodde att hon var en geisha upptäckte
hon var jag
sänkte alla mina värn
silverne nål tog du mjukt mellan fingrar
med indigoblå skrev du ditt namn
min hud log
du okände
lade varma armar runt
jag skämdes ej
gömde ej min nakenhet
jag trodde det var vingar
vi var i vit lotus
i kronas skimrande
ljusa
de vita regnen föll
jag drömde inatt
skönhet
de vita regnen föll
*
Göken
stjärnstrimma
stjärnstrimma
din stråke rör vid strängar
han ber grässtrå mellan tumbågar
fingrar kupas bakom
varsamt lägger han
läppar till
gök av lera ropar östan
in
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar