minns ej orden
väcktes av telefon i strömmens morgonbegynnelse
rättare sagt, minns ej en av stroferna
skuggan, skymten lever kvar:
sopstationsdrottning
är ett återvändande ord
och det var en stor skönhet i detta ord
denna bild
en solprästinna helt enkelt
sittandes på en tron
samtidigt har återbruk
och återvinning återkommit
dessa ord talar i sina själv
bruka jorden
”vinna” jorden
det jag upplever är såning samt skörd
därigenom förs jag ned i jorden
storken stiger fram, ibisstorken
anubis stiger fram
och jag vet höstens ord
så stiger nästa ord fram och det är transaktioner
livet är icke transaktioner
livet är
allt det vilket förtäljs oss i allt
mytologin är en stor skatt
ja, solbladen
är skrivna
och
sopstationsdrottningen är mycket mycket vacker
hennes gemål är vid henne
de strålar
icke bländande
de strålar skönhet
ljus
värme
jag befinner mig i en dalgång
en djup dal
vet ej huruvida jag kommer ur dalen
upp ur dalen
någonsin
ser mitt livs alla svarta floder flyta nedför bergen
beundrar varje droppes skönhet
allt detta har skapat den jag är
jorden kupar sig runt mig
jag läggs ned bland blad skrivna oskrivna blomsterblad ryckta
floden drar mig loss från strandfästen
jag sjunker djupare in
allt djupare
jag är ej rädd
är i blad
flyter med stora floden
är i vetskap av
är
i azurblå ocean
med inslag av turkosvindars andning
djupt in
ned
i sandhänders vågsvall
vaggas snäcka
tröttsnäcka
i snäckans vingar andas pärla
strålande
med slutna ögonvingar
strålande bak slutna ögonvingars
mattade ögon
tröttsnäcka fylls med sånger
havs
solpelare fingrar rör vid
moder
alla mödrars moder
kvinnosjälen
nynnar
själsro
dröm
pärla
dröm
ditt drömljus
i gryning bär vi dig till strand
tröttsnäcka
moder det sägs;
den vilken bär ljus i sina händer tröttas icke
hur kan min trötthet då vara
då säger jag dig;
du är icke trött
du tänjer dina gränser
du upplever din trötthet
vore det icke så
vore du totalt utan gränser vilket du ändock är
ser du, vi brukar lägga dig i en tröttsnäcka
du skriver så vackert i detta berättarljus
du berättar moderns bild
hur modern sitter vid elden
en vagga står vid hennes fötter
eller hänger i taket
eller är hennes famn
modern vaggar barnet nynnar
själsro
ja, vi brukar lägga dig i en tröttnäcka
mussla då och då
det är fint se dig komma förbi motståndet till mussla
var gång det ordet stiger fram har du upplevt en slemmig kall massa
vätska
sekret
nu är det över
kanske ser du mandelmusslan framför dig med god mandelsmak
blommande mandelträd
hon sluter dig i mandelögons vackras mildljus
ja, kanske ser du mandelmusslan framför dig, kanske fyller doften dig
med god mandelsmak
med vanilj och
hallon
skämt åsido
en mussla är en mjukgod hand
ser du hela vida havet
du kan ej nå varje droppe
en och en
du kan nå dem genom ingåendet i havet
det är många snäckor i havet
vindlingar
minns du hur du i sommarens händer beundrade snäckorna
musslorna
hur du förtäljde deras vandringar för barnen
visade linjerna
fårorna i havssanden
i botten
ja, du ser nu plogfåror
vem vet kanske sådde de frön hela vägen lång
från den ena stranden till den andra
det finns inte från den ena till den andra
hur skulle det kunna vara så
allt är förbundet
vore det från den ena till den andra skulle väven vara fylld med hål
det är en vacker väv
tuskaft
kypert
rosengång
bomull
lin
siden
ull
sammet
trasa
lump
nåväl det är många snäckor i havet
vindlingar
men musslan eller ostronet är vingar om pärlan
tröttmussla
ja, det låter vackrare skriva tröttsnäcka vaggar tröttheten
hör havet sjunga
vackra snäcka
hör hammaren möta städet
därav faller ordet snäcka dig mer i smaken
kupa
dina händer
under rosengrinden
skaka dina händer
fria
lös upp ditt livstycke
sprid pärlknappar i vinden
lyssna till klangen
klangen då de når stranden
linda din vinge runt är
le
le in i solen
ser du gnistregnen
ja, jag ser gnistregnen
blickar in i elden
liv av liv vandrar däri
ansikten skymtar
ansikten och samtidigt är de ansiktslösa
ansiktslös
eldfolken är värme
en existens vilken omsluter ögonen
eldfolken vandrar med liv av liv
upplever kärlekens helande
hur beskriva eldens väsen
eldens sannhets väsen
alltmer upplever jag detta tala om så märkligt
ser du gnistregnen
ja, jag ser gnistregnen
ser i upplevande av
detta är mitt liv
jag finner det synnerligen dumt tala om mig
varför skall jag
jag lever på kredit
ser du gnistregnen
ja, jag ser gnistregnen
ser i upplevande av
detta är mitt liv
ser gnistregnen
gnistvingar flyga fria
rödguld
guldröda
flyga de
gnistor släcks sägs det
gnistor släcks ej
det ser jag
de är icke askflagor
de är djupblad
ansiktslösa
lösta
ur
gnistvingar flyga fria
rödguld
guldröda
flyga de
vattnar jorden
jag har slutat längta
längta efter
möten
jag har ej slutat skriva
möten
möte
möten är
kan vara så nyansrika
jag sitter i solnedgången
doppar mina fingrar i havet
i solhavet röda doppar jag mina fingrar
flyter med
mina fingrar löses upp
löses in
så många solblad har skrivits
osedda vordna
så många solblad har skrivits
släppts fria
glömts
lösts upp
ingått i jorden
så många solblad
och där
i melankolins djup har de stigit fram
melancolia
mellan kom lilja
kom ros
melankoli är jordsötma
jordas har de högtflygande behov av
träd har en krona
växter har en krona
vare sig den är en utslagen blomma eller en vippa en plym ett ax ett dun ett uns en spets
kronan sitter fast
sitter fast gör kronan
i en stam en stängel ett strå
varhelst du vänder blicken sitter kronan fast
i formgestalten
arkitekturen sitter den fast
rötterna sitter också fast
allt liv har rötter
vad är melankoli
melankoligrotta
moder dina händer kupas i kärlek över om mig
moder dina händer är kokongen jag drömmer liv i
moder dina fingrar är de vilka varligt släpper in ljus
silar ljuset
skimrande rött stiger ljuset in
moder dina händer är blomknoppen
dina händer är grottan
dina händer lyssnar till mina jordesteg
moder du låter mig se jordeandningen
det kan jag icke där
högt upp bland molnen
hur skall mina händer bli hjärtvingar då jag ej andas jordedjupen
moder du vet mina steg
du sköljer mina fötter i jordesången
du vet mina rdosteg
varligt sprider du ut dina fingrar
lyfter mig upp
viskar i kärlek
i denna dal är icke ditt hem
soldotter
måndotter
stig in i jordesången
så vet du varför dina fingrar flyter ut i solhavets röda guld
jag sitter i solnedgången
doppar mina fingrar i havet
i solhavet röda doppar jag mina fingrar
flyter med
mina fingrar löses upp
löses in
så många solblad har skrivits
osedda vordna
så många solblad har skrivits
släppts fria
glömts
lösts upp
ingått i jorden
så många solblad
och där
i melankolins djup har de stigit fram
melancolia
mellan kom lilja
kom ros
melankoli är jordsötma
jordas har de högtflygande behov av
de högtflygande är de med vidöppna ögon
vars ögonvingar är i
vars ögon förbränns då de ej höljas
behov har dessa ögon till vilosömn
dessa högtflygande är icke liv med högtflygande planer
de har släppt sig själv
in i sitt själv
därigenom är de i ditt själv
i allts själv
dessa är himlarnas sånger i
jordens sånger
melankoli är jordsötma
jordas har de högtflygande behov av
hur skall de annars uppleva var deras händer skall vara
hur skall de annars lyfta upp
livet
hur skall de annars andas sfärernas sånger
allt är allts
allts är allt
jag sitter i solnedgången
doppar mina fingrar i havet
i solhavet röda doppar jag mina fingrar
flyter med
mina fingrar löses upp
löses in
så många solblad har skrivits
osedda vordna
så många solblad har skrivits
släppts fria
glömts
lösts upp
ingått i jorden
solbladen
stiger
upp
nu
ser du gnistregnen
ja, jag ser gnistregnen
ser i upplevande av
detta är mitt liv
ser gnistregnen
gnistvingar flyga fria
rödguld
guldröda
flyga de
gnistor släcks sägs det
gnistor släcks ej
det ser jag
de är icke askflagor
de är djupblad
ansiktslösa
lösta
ur
gnistvingar flyga fria
rödguld
guldröda
flyga de
vattnar jorden
tillsammans skapar vi liv
*
Jag kan tala om min upplevelse
Vara i min upplevelse
Släppa denna
Denna > min < upplevelse Min Upplevelse Släpper jag den ej Fastnar jag i dalgången känna Eller låst Fastlåst, eftersom jag krampar i min upplevelse Det är ett ickemöte Jag kan tala om min upplevelse Vara i min upplevelse Släppa denna Denna > min < upplevelse
Min
Upplevelse
därigenom vara i din upplevelse genom mitt tömda lyssnande
därigenom ser jag
ser du
huruvida dessa strömmar samman i en, en upplevelse
detta är:
vara i min upplevelse
släppa
möta dig i din upplevelse
*
en god pedagog släpper sina egna tankar om barnet
lyssnar in barnet, människan
ställer frågan
får svar
i svaret är den pedagogiska vägvisaren
barnet, människan måste ges möjlighet lyfta fram sitt själv eller sig själv
till sitt själv
*
”jag är du är”
jag andas i är
därigenom är jag du
i ett
*
”purpurbladet”
jag drömmer mig vaken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar