inatt
såg jag
de svarta markerna
vitna
blå
månskära lades i hand
växte
med vandringsstav vandrar
jag
upplevde doften av var det lilja
nej liljekonvalj
bjällror vackra
ledde
*
Jag talar till dig i namn av är
Jag talar till dig i namn av dotter
(Vad är namn av )
vad är namn av
namn är den rörelse vilken viskas av vinden
hämtad från allt
från intet
namn
är
kronblad runt din skäppa
är namn är namne
är
namaste
*
namn är: nära ande möts nära
dotter är du
av kvinnosjäl till kvinnosjäl
kvinnosjälen strålar i andens ljus
kvinnosjälen är alla själars moder
är allts moder
se dina händer
vi talar om blad
vi talar om kupade skålar
vi talar om linjer
om allt det händer är
var gång du skriver händer ser du:
tima
det sker
du ser rörelsen till
se dina händer, en ö
en gård, en stjärngård
se dina fingrar fem
i vinterns himmelsängder strålar en stjärna klar
fem strålar
fem fingrar
så hur kan människor rusa utan rast utan ro
utan raster
raster är en samling punkter vilka vid ett beröringstryck framhäver visar bildens halvton
kluster är en samling himlakroppar
stråla
stråla
möts
i
heltoner
så hur kan människor rusa utan rast utan ro
utan raster
utan ro – ra
solen strålar ljusgivande ande
ra
seglade vida floden
vandra in i allvärldars världar
följ planeters vandring
rusar dessa
nej, det gör de ej
de följer rörelsens behov
detta för att fullfölja skönheten
se dina händer
femuddad stjärna
slut handen
öppna handen
en blomma
var en knopp
vad ä en rast
det är inte en rasp
ändock vore det kanske av godo att med raspen varsamt fila alla vassa hörn
se vackra metallflisen
metallflisor
gnistrande fallandesväva
möta jord
möta händer
tolka icke liv
tolka icke handen
kupa handen i kärlek
och
tag emot i givandegest
denna rörelse
är
är blomknoppens öppnande
slutande
blomknoppens öppnade
blomknoppens slutande
slutande
öppnande
öppnande
slutande
öppnande
slutande
öppnande slutande
andnings rytm
därigenom
doftar rosens blad
(slit)
vind
vindar slit upp mitt bröst
icke varsamt
må det ske
låt stenarna splittras i tusende stjärnkaskader
slit slöjan av mitt ansikte
kyss mitt öppna bröst
fritt
*
äng
du vackra äng
hon står i ängen med händer
öppnade
kristallskålar
skimrande
vita opaler
varför gör hon så
helt stilla är hon i rörelse
kanske väntar hon
stjärnljus
fyller
händer
hon strålar
nattljus
*
vad är frost
himmelsljus
himmelsljus till form
detta för att människan skall se
*
(det är vackert vara där)
det är vackert vara i det orörda
rörd djupt in
ljusen
skimrar
kronbladen singlar ned
står i ringen av fallna
sakta
mycket sakta
vissnar
blad
*
tiderna är mörka därför att människan gör tid
tiden är inte mänsklig
det gör ont därför att - låt oss säga - skeenden helas
då du har ett sår
gör det ont då det helas/läks
de vidöppna upplever smärtan
du frågar mig om det finns ljus
det har alltid funnits och det viker aldrig undan
jag kan se höststormar vina
hur kan vi veta varje blads identitet
hur kan
varje
blad
veta
i
den
stormen
trots stormar lägges en kåpa
ett kåpeblad om
ett moln
ett värnandemoln
ett lugnmoln
runt
smärtan
det är inte vår sak att avsluta våra steg
vi skapades till vandring
så är det
Det är så i liv
Så väl upplever jag dina ord
Smärtregnen
Stormarna
Vågorna
Min egen vill att avsluta
Människor vandrar genom drömportar – det vilket kallas död – för de kvarvarande ofta följt av stor smärta. Det svåra att släppa att inse människans trötta.
Ofta vandrar sjuka över då de anhöriga tar en paus, de ”smiter” ut.
Ser du årstiderna, ser du moderns vackra
I hennes vandringar vilka är våra finns
stilla hav, stormar
Det finns vissnade stunder
Blommande
Det lever förändringar
ändå i urkälla
med andra ord ej förändringar
en känsla stiger upp allt högre: människor skall ej behöva se
Minns
De har valt dig, din närhet
Du har valt dem, deras närhet
Alla dessa stunder då vi upplever vår smärta, vår vissnad fylls vi av lämna
Det är ej detta lämna – taga mitt liv/avsluta/självmord - det är att ge möjlighet för de omgivande
Du
Vi
ser det vara en börda, de skall ej behöva uppleva och se
Vad ger oss de orden
Naturen vissnar och stormar och sjunker in för att berätta livets steg
Du är ej en börda
Så är det
De behöver dig
Du behöver dem
Allt är allt
Allts är allt
att mötas djupt är ett av det svåraste
med man och kvinna
kvinna och man
det sägs att det går att helt frigöra sig från slag och annat
det är ej helt sant och ingår i soppan
de vi blivit av är i är
i början av en relation ligger flugan där
och den skall inte tas bort med ens
den flugan är
inom tallrikens höljeskanter
detta är bakom
bakoms sårande
kvävande
en hand sträcks fram
önskar troligen vara din "vagga" - vilofamn
den handen kanske i sitt vara är utsvulten och då blir det för starkt
du har just ”brutit” dig lös
det är så att då en kvinna/man levt med slag runt sig
blivit sargad stiger värnandeskyddet upp
ofta omedvetet
ha ej ångest för handen
handen skall ej ha ångest för dig
avsikt att såra lever ej, existerar ej
det du kanske har ångest för
är att du tvekar inför ett väsen du kan prata med
ett väsen vilket står kvar
sök tala
men det innebär ej att den ene skall acceptera allt
lika lite att den andre skall acceptera allt
samtidigt är kärlek att acceptera varandra med tusen flugor
det är inte märkligt att du stänger av och att handen, den framsträckta känner sig avstängd från dig, men handen får eller måste upptäcka att det inte är handen du stänger ute
att stänga är din överlevnad eller har varit
det går ej att baka om en gräddad kaka
men det går att inse att den är god
är man skadad/illagjord fordras det ofta mycket av mannen/kvinnan
nämligen att våga se bakom skyddet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar