(svedda)
brunnen
brunnen
jag vandrar till eld slocknad
brunnen
andas in svedda
marker
skymtar ej regn
vänder ansikte
till regn
vandrar till brunnen
ämbaret är
tomt
ekande tomt
vandrar runt brunnen
samlar
sönderslagna
rädgåvor
lägger dem i ring
kronblad
solgård
echinacea
se
a
vind
lyft kronblad
ämbaret är i helandevind
blickar djupt ned i brunn
ekande svart
ämbar
var min hjälp
ämbar
lyfter
en droppe
silverne
till svedda
vattnar
det jag ser spira
väx
späda
väx
*
(onamnad)
i sjöhänder stiger nattdröm ren
till strand
för
är
*
(herbarium)
någon
fann
öppnade en bok
slitna pärmar
huddoftande
bladen gulnade
somligt av tecken utsuddat
ändå kvar i
vackra jordefärger djupa
av himmelsskörd
tunnaste
fladdrade ur
fjäril
torkad
blomma
viskade
jag pressade ej växter
jag pressade aldrig blommor
någon
lyfte ovarsamt
det tunna
slängde in det i boken
smällde igen
pressad
tunn
kved
*
(haken)
damm virvlade
solfinger fann väg genom smutsad ruta
log
pelarvägar
skimrar
lyfter hake
fönstervingar
flyger
upp
*
kroppen är så visdomsgiven
av visdom given
visdomsgiven
visdoms given vishet
andas
världar
av
värld
uiversum är allt
sörj icke dotter
sörj icke
universum är allt
du är universum
så är varje kropp universum
så är universum varje kropp
(se det i vinterns ängsljusa)
se molnen skira
förflyktigas
ingå i klarblå händer
förflyktigas är upplösning
stenarna
tyngdstenarna blir alltfler
i ditt bröst
hon dansade i sommaren
slog ut sina händer i våren
i våren
slog hon upp ögon
vakandesovit hade hon i vinterängen
i bröstet slöt hon sitt hjärta i höstens andedräkt
jag ser fåglar flyga ur min mun
de har sna bon i mitt bröst
jag ser blommor växa i min bröstträdgård
jag ser dem knoppas
de slår ej ut alla på en gång
de slår ut en och en
i mötet
jag är ett träd
jag är marken trädet växer i
jag är molnen
haven
himlen
elden
allt
är jag
och
intet
i bröstet slöt hon sitt hjärta i höstens andedräkt
allt detta för att icke frysa
hon vakade med dem alla
då höststormar drog fram nynnade hon sovro
kisade gjorde de stundtals av solystra
men slöt ögon genast av hennes sång
insåg sommarens insteg i
bröstkammare
sländor spann
solvögon vidgade
kammar
tråd
skytteln ilar fram och åter
spolen snurrar i givandegärning
skimrande väggar omgav dem alla
händer, händan, vingar
de drömde dun
stjärnor till
markerna gnistrade
tindrade
isblå
silver
guld
pilar
turkosandning
himlarna brann i röda cinnoberflammor
händer svepte med breda penslar i drag
djupnande violett andning
silhuetters
skönhet
sammet
pastell
isar lade sina händer
råmande eller kanske smekte de pukor
de drömde skönhet till
snöjordar glödde
sidenjordar
skänkte
ljus
hon vakade med dem alla
snöfolken vakade med drömmens skönhet
vita vandringar böljade
tystsånger ljöd
höljandeljusa
varma
i våren
slog hon upp ögon
vakandesovit hade hon i vinterängen
hon öppnade sina fingrar
in i karga landskap
i skapandegärning
rötter rann strömmande ur
ringlande
kringlande slingrande
vägfinnare
växter av alla väsen steg
in i violljushänder
så vaknade
vårens gryning
se det i vinterns ängsljusa
*
kroppen är så visdomsgiven
av visdom given
visdomsgiven
visdoms given vishet
andas
världar
av
värld
uiversum är allt
sörj icke dotter
sörj icke
universum är allt
du är universum
så är varje kropp universum
så är universum varje kropp
ja, kroppen är så visdomsgiven
ryggens linje
hur denna svankar
sedd från sidan är denna linje en
s-form, en s-linje, en strömlinje
den vilken sett spåren efter en orm
i sanden vet denna linje
det är
ryggen
bröstet då
bröstet med mjuka former
oavsett om det är man eller kvinna är
dessa mjuka formgester där
bakom framom
framom
bakom
faktum är att denna s-linje är dominerande
då vi så minner oss orden
allt uppstigande är nedstigande
allt nedstigande är uppstigande
en samtida
samtidig rörelse
samtida
tida
tima
ske
min vän
har du sett en vattentrappa
så blir denna linje harmonisierande
kotorna är en av de vackraste vattentrapporna
det vill säga om jag öppnar ryggen och häller vatten nedöver
jag ser huvudet
i detta skede är huvudet en bergsplatå
en bergsjö
är i
vatten
strömmar
nedför
kotor
jag hör vattensånger
ljuda
fylla
av
ro
jag ror i en sjö
åror
är blad
vilka blad undrar du
hjärtblad
smaragdgröna
kupar händer
häller vatten
låter vatten falla
skölja
fallaskölja
hör du min vän
mycket vackra sånger skapas
skapas av denna
denna
kotorgel
vattenorgel
min vän har du sett en vattentrappa
det har jag
jag har suttit invid och lyssnat i oändlighet
i dammen där vattnet steg in
simmade röda
fiskar
jag satt där
ända till jag upplöstes
tankar faller ofta in
tankeingivelser
min vän så vackert detta blev
tankar faller in
i bröstet
vidare
in i
grotta
kroppen är så visdomsgiven
av visdom given
visdomsgiven
visdoms given vishet
andas
världar
av
värld
uiversum är allt
sörj icke dotter
sörj icke
universum är allt
du är universum
så är varje kropp universum
så är universum varje kropp
ja, kroppen är så visdomsgiven
i sjöhänder stiga nattdröm ren
*
det är i övervärldarna du gives möjligheter
det är i övervärldarna du gives möjlighet att skåda ur ditt själv
hurdå gives möjlighet
ni har förtäljt mig att allt är ett, så finns det helt plötsligt övervärldar
se det ej så
se detta
det är i övervärldarna du gives möjligheter
det är i övervärldarna du gives möjlighet att skåda ur ditt själv
skådandet förs ned in
dettaskådande innehar icke varaktighett vid icke jordande
att detta skådande ej innehar varaktighet vid icke jordande är icke märkligt med avseende till ett enkelt exempel
blickar du bortseende från jordiska steg,då snubblar du lätt, kanske någon glömt flytta undan en sak, kanske en grop i marken bildats, kanske en gren blåst av, en sten virvlat
visst kan du vandra utan att rikta blicken stelt, fastnaglad i marken för att se dessa fällor, snaror, hinder eller farligheter, allt vad du vill benämna dem med.
ja, visst kan du vandra utan att ha blicken fastnaglad vid marken, det är bra, specifikt i ett tillstånd, inom ett tillstånd där du är helt fokuserad, där du befinner dig i ett tillstånd av fokuserad total närvaro
i den närvaron har du icke blicken bortriktad, den är närvarande och i stort sett spelar det inte en roll om så en vägg stod i din väg, du skulle ej snubbla över den, du skulle viska; öppna dig. så skulle väggen öppna sina vingar, ögonvingar och du skulle se skönheten, det vilket är så kallat bakom väggen. i den närvaron av fokuserad total närvaro har du blicken icke bortseende eller bortvänd eller bortriktad, nej, nej, blicken är stadigt fokuserad, skulle någon se din blick skulle du kanske få höra: se nu är hon frånvarande igen, eller se: nu drömmer hon igen. så är inte fallet, blicken är fixerad, fokuserad viker ej bort från målet, blicken är fixerad vid en så kallad osynlig punkt, det vill säga du har blicken riktad, fokuserad i oändlighetens eviga andning. din blick är en fixstjärna inom kaskadljuskretsar, i övervärldar. blicken leder dig
i den vandringen är du totalt närvarande och samtidigt i kontakt med ditt inre
du är icke kroppsfästad och samtidigt mer kroppsfästad än du tidigare varit, skulle du se detta tillstånd genom eller med sotade glas skulle du se ljustrådar, se det vilket sker vid solförmörkelse
ja, mörker är inte mörker det är förtäljandeljusa händer
alltså du är i den vandringen totalt närvarande och det är omöjligt att lägga snubbeltrådar inför dina fötter,
totalt närvarande är du, hela ditt väsen är tentakler, är sensibla rörelseenergier, fragila sentenser av verklighet
total evig sannhet
visdom i vishetsutförande
ja, i den vandringen totalt närvarande och samtidigt i kontakt med ditt inre
ditt inre vilket är oändlighetens eviga andning
ser du nu
kroppen är så visdomsgiven
av visdom given
visdomsgiven
visdoms given vishet
andas
världar
av
värld
uiversum är allt
sörj icke dotter
sörj icke
universum är allt
du är universum
så är varje kropp universum
så är universum varje kropp
ja, kroppen är så visdomsgiven
i sjöhänder stiga nattdröm ren
du skrev gropar och snubblar, det existerar många slag av gropar, dessa gropar vi här berörde var i form av ojämnheter i marken,
kanske en grävskopa farit fram för byggande av något
eller en plog eller, eller
du frågade
hurdå gives möjlighet
ni har förtäljt mig att allt är ett, så finns det helt plötsligt övervärldar
övervärldar är icke världar vilka står över eller styr dig
dessa världar
övervärldar är oändlighetens eviga andning
är samspråken mellan alla allts hjärtsfär
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar