söndag 7 november 2010

den 6 november 2010

att stiga upp i natten


egentligen i morgonen den mörka
är på sätt och vis ett instigande i ljusning
ett instigande i skugga


sakta uppleva skuggans förändringssteg och samtidigt veta att
detta ej är förändring
är upplevelsebart


så många gånger har jag skriftat detta ord;
upplevelsebart
i denna stund ser jag det innefattade smycket
upplevelse
bart
en upplevelse frigjord
en upplevelse bar
naknad


ja jag steg upp i gryningens ännu mörka
såg himlars alla stjärnljus
smycken


är jag i denna verklighet
eller i denna verklighet


är verkligheten enkom det vilket ligger framför våra tår
eller det vi upplever under våra fötter


då vår upplevelse blir
eller är bar
sker förunderligt vackra ting
detta tillstånd
ger oss
möjligheten att skölja våra sinnen
skölja våra sinnen och
verkligen uppleva
flerdimensionaliteten


vart leder dessa ord
vägen leder mig dels in i dagen
det så kallade dagsmedvetandet
samtidigt är min upplevelse att
natten då borde vara i
det inre


nej, med de orden avser jag ej att säga att jag sover
det är så att våra sinnen är fylld verklighet i natten
fylld genom våra sinnens vässade udd
våra sinnen är vässade uddar
vilka nedtecknar himmelsorden i våra själar
med bläck undrar du
ja, detta bläck är mycket speciellt
är andeljus
det består av himmelsljus
och är indigo
natten vandrar
vi vandrar i dröm
gryningsljuset silas genom våra fransar
ögonpenslar
kanske ögonen är en vacker kristallskål
fransarna den vackraste av fjäderpennor


gryningsljuset silas genom allt
genom alltets fingrar silas
gryning


gryningen är ljusgenomfyllt stjärnstoff
våra ögon dricker detta ljus
sipprande bäckar strömmar
(alveolvägar?)


morgonen
Venus träder in
och nu sker det
yttersinnena vandrar in i det så kallade dagsmedvetande
de sägs vara vakna
människan sägs vakna till dag
men
egentligen somnar hon
hon vandrar avtrubbad i en verklighet vilken hon håller för självklar


fåglar vet att denna verklighet ej är självklaar
självlysande
de förtäljer detta genom att strömma
segla med moln
molnseglare
andas
rör
med fingrar vid
är
klanger
klanger vilka strömmar
in och samtidigt pudrar huden


men varför inledde jag med frågan om huruvida verkligheten är verklig


jag följer dagsstegen
tydliga sägs de
jag finner dem inte alls tydliga
i min värld består en stor procent av att utröna vilket eller vilka gärningar innehar sannhet
eller sannhetshalt
är sannheten mättad eller omättad
talar ögon mun och hand gemensamt språk
eller är det det omedelbara omedvetna medvetandets slagträn
ja, jag blir trött av detta
samtidigt inser jag alltmer vikten av att låta sannheten uppenbaras av sitt inre väsen
uppenbaras
är att stiga upp bar/naken samtidigt är uppenbaras sanningens framträdande in i sannhet
det vilket gör mig ledsen är upplevandet av ordens fasa
i den stund de förvrids
av egentlig mänsklig okunskap


jag vandrar dagsstegen i dagsljus
jag vandrar nattstegen i natts ljus
två världar vilka är en
så är de separerade eller verkar de in i varande
i min värld är de icke separerade och helt klart verkar de in i varande i varandra
det är verkande drömstrofer


lyfter blicken och ser det vi benämner himlavalv
sänker blicken och ser det vi kallar jordevalv
det är ofrånkomligt att jag upplever ögats vingar eller ögonlock
men
jag ber
låt oss icke lägga lock över denna så vackra sannhet
se
genast talar jag här om ovan och nedan
krona samt rot
men jag står i mitten
det gör stammen
redan i detta - en mycket förenklad bild - uppträder tre verkligheter
drömstrofer
men
så kallat baom det så kallade synliga himlavalvet är fler steg
skikt
under
så kallat under jordevalvet eller marken är flera steg
eller skikt
drömstrofer


kan vi då vandra i
existera i så kallat fler verkligheter samtidigt
ja
det kan vi helt uppenbart


detta är själsstämningar
skrivna i andeljus


i våra hjärtan


denna helg är allahelgonshelg
firandet av de så kallade döda
med det ovan skrivna ser jag mycket tydligt
att vi firar ej de bortgångna
vi firar det alltid
all tid städse närvarande


denna helg är gåvohänder
förtäljandes
uppenbarandes människan
att allt är andning
membranandning


en skir hinna
vilken spänns och slappnas
vilken pressas samman och därigenom avger klanger
stämmor
stämsånger


stämbanden är vackra vingar
jag skulle vilja skriva
struphuvudet
det varande talorganet
är en vacker fågel


ja vad är språk
språk är förmedlandelänkar
så är
fingertoppar
förmedlandelänkar


lyft dina fingrar
rör vid stjärnfingrar


upplev
bart


ljusväg




 
*
Jordkamman
 
jag kammade hennes hår idag
jordtrådar
marken doftade djup
löv
blad
skrud
fallen
vackra hjärtblad
vek jag samman
lade skruden i linneskåp
snidad ek
vackra vingar svepte vemodssång
vemod
var en mötande om dröm
lyfte blicken
duvhöken lyfte
mig
ur
droppehänge föll ur sirligfingrar
trädet log
befruktade tankar
mitt huvud
är en kristallskål
tankar hjärtbefruktade
jag bjuder
dig
jag kammade hennes hår idag








jag har en fågel i mitt bröst
i min strupe
i min hand
se
vingar
fri
givas
i
solnedstigans
aftonbad
*
blicka
in
himmelshav
är
i ditt bröst
blicka ut
himmelhavs
eko
hjärtsångers
hälsa
din stjärnkateter
vad är läsa
vad är skriva
det är att fånga fågeln i luften
samt göra ett stilleben
ett
stille
ben
av fågel
detta är erövra rörelsen
jag ser fältet
med strider
varje ord är en av kropparna
vad är läser
vad är skriver
läsa
skriva
det är konfigurera
komprimera rörelsen
det är läraren vid katedern vilken häller bokkunskap över barnet
vilken med pekpinnen hårt slår takten
ja, stundtals slog pekpinnen över fingrarna
det är läraren vilken håller katekesen i hand och avkräver barnet att minnas utantilläxan
är detta av godo eller försätts barnet i kramp
kräks barnet upp lärdomen
eller är den en kordinatslinje
blicka
blicka
in
himmelshav
är
i ditt bröst
blicka ut
himmelhavs
eko
en koordinatslinje är till viss del en kateter
den tillför näring
så smycka katedern med ängens blommor
se gräset vaja
vind
upplev doften av liv
av leende barfotafötter
vad är läsa
vad är skriva
det är attt konfigurera
komprimera rörelsen, det är en fullföljdshänvisning
det är att ”lyfta” barnet ur verklighetsgörandet, den värld vilken är allvärlden, vilken är den värld barnet är helt och fullt, fullfyllt i
det är att ”lyfta” barnet ur verklighetsgörandet
in i en syntes
jag ser en stjärna
en meteor falla
vid fallandepunkten är en grop
barnet är rörelsen
gropen blir tom då livet lyfts ur
så fyller barnet gropen
genom varje skrifttecken uppstår
livsfloden
så tindrar själssjön i andeljus
vad är läsa
vad är skriva
det är att lära sig tyda den fångade rörelsen förtvivlade försök att frigöra sig från fängslet
det är att lära sig tyda den fångade rörelsens längtan till förlösning
frigörande
det är att tyda den fångade rörelsen samt levandegöra, skapa denna rörelse
det är skapelse
se asteroider
meteorer
skeende
tillstånd
ske
vad är läsa
vad är skriva
så vet du varför innebördsorden är vackra
är viktiga
vad är läsa
vad är tyda
för barnet är det
att tyda den förstelnade rösten
smeka
bytet
det fångade livet
orden
med kärleksöga

Inga kommentarer: