begrundansljus kan vara mörker
vad är mörker
ett väsen att fly bort från
ett väsen att linda runt sig
en värmande sjal i indigo
in dig gå
i stunder av liv är det gott vända ansiktet inåt
detta för att ej förlora sitt inre väsen
för att ej förlora sig själv
det är ej mörkt i det inre
skimrande cinnober
zinnober
med ens
är glöd andandes
glöden andas en vind andas
en låga stiger
eld
vaknar
i skogen brinner en eld
träd
trädsal skimrar zinnober
kopparguld
hör en röst
en stämma nynna lugn
sveper sjalen
om
ansikte
andas in och ut
begrundansdjup
står inför
jag har vandrat med skog med mark med vägar
den vemodiga sången har följt mig
vingar rör ej vid min kind
vingar följer mig
befinner mig i ett landskap
har ej planterat mina steg där
träd är nakna
gräs är ännu grönt
jag längtar till det vita
gnistrande
klarluft
tyst
skönhet
en sten möter blicken
stenen bär mantel av mossa, mer en tröja
en liten späd gran ser jag
den blickar hitan om ditan
rådjur brukar mumsa dess skott
eller här mer hjortar
marken är fylld med
högar
jordhögar
små pilande jordgrävare
roar sina tassar
marken ser verkligen ut att vara en indianby
det är den ej
de vilka bor här
morrar över de däringa grävarnas framfart
jag förundras mest att marken ej sviktar mer än den gör
och det är ej av grävarnas kanaler den sviktar
mer av regn och mildväder
har varit här några veckor nu
längtar till
hemma
duvhöken brukar följa mig hemmavid
så är den även här
det skänker mig
glädje
vandrar ej promenader
ser inte mycket av omgivningarna, mest byggvaruhus
för det mesta står jag med målarpensel i hand
målar ej tavlor
nej minsann
målar paneler, bräder och plank
väggar och tak
rött och vitt
kläderna ser mest ut att vara kartor
är mycket duktig på att stänka
men vad gör det så länge jag stänker på mig själv
vad gör jag mer
lagar mat och diskar
undrar vad
gör jag
här
står inför
jag har vandrat med skog med mark med vägar
ordet sköljde in
begrundansdjup
vandrade inom eller vandrade jag utan kropp
hur det är så tog marken plötsligt slut
ser grävarnas högar
nu är de upp och nedvända om det finns dylikt
jag menar upp och nedvänt
det jag står inför är ett djup
en djup grop
skall jag
eller
ej
dagen sköljer ännu och jag ser att trappor ej finns
det sticker ut mjuka rottrådar här och var och det luktar gott
fuktig jord, ser alla dessa vackra jordfärger
och beslutar mig
för att
hoppa
egentligen är det ej för att hoppa
det är mer till
hoppa
hoppar gör jag och det är en upplevelse
det är att sugas in
sugas in och
bäras av luft
eller bli luft
landar mjukt
och rullar
ihop mig
väntar stilla
tankar flyger med lätta vingar in i befrielseljus
jag är ett med hjärtat
det växer trådar vida
eller är det trådar
hur det är
så skänks mig upplevelsen av
upplösning
befinner mig i begrundansdjup
och det är gott
ty det är
skänkes
begrundansljus
samtidigt är upplevelsen att vara
inringad
i skal
bilden släpper mig ej
måste gå igenom detta
det är ej ett sådant pålagt måste
jag vet att genom varje sådan vandring sker skeende
ja, jag vet och ändå gör det förtvivlat ont
jorden förtäljer mig
gropen förtäljer mig
i det tomma
öppnas
klang
därför öppnade jag huvudet
kraniet och släppte fåglar fria
de vänder åter med
grönskande kvistar
i en stund
av liv
ser jag gropen
hur gropen blir jordhögar
jordhögarna grävarna grävt, kanalerna
indianbyn
myrstackar
slingor
vägar
gropen vänds
upp och ned om det finns dylikt
jag menar upp och nedvänt
fötter armar ben
kropp huvud
blodpärlor slå ut
i bröstet blommar rosenring
åter till,
bilden släpper mig ej
en cirkel är det då jag bortser från gropen, djupet, hålet, avgrunden
denna cirkel är så ödslig
upplever den vara
hur skall jag beskriva detta
upplever mig vara instängd i en pupill
pupillen dras åt
upplever det vilda djurets panik då det fångas
det gör ont över bröstet
det är att muras in
i en cell utan dörr eller fönster
och kanske är dit dit vi måste föras
för att
till
upplever det vilda djurets panik då det fångas
det gör ont över bröstet
näsborrar vidgas
röda vågor sköljer ögon
blixtrande rödpilar
smakar
järn
älskade
vågar du
vågar
du
vägen
i begrundansdjup
stiger begrundansljus
vingprydda återvänder
med ros utan taggar
djupt gröna smaragdblad
djupt röda rubinblad
i mitten
solögon
silverögon
flätas samman
doftar
hela
den rosen är vi
*
ibland
ofta är
de öppnas händer sammanlänkade
vi upplever gemensambilder
smärtregnen
ibland ur våra individhjärtan
ibland helhetens
(ja, varför inte)
ja
varför skall jag ej skriva mina drömmar
om det omöjliga
det utslitna
ja varför skall jag ej
jag vet ju att det finns de vilka tycker om dem
drömmarna
skriver jag dem tillräckligt länge ansiktslösa
så gör jag ej en färdig bild
utstakad
formad
en vacker slöja blir de
skirmoln
vindviskande
pärlljus
hur du ansiktslöse
öppnar
dörren
viker undan tältduken
hur glöden gnisttänds i värmande låga
hur tipins väggar målas zinnober
ja, jag skriver zinnober
ser en vacker bild
men skriver jag cinnober
framträder en cirkel
i dina händer är ett halsband
apachetårar
turkoser
gåva av ögonljus
du lossar snaran från min hals
lossar kvävbanden
lyfter blocket från mitt bröst
du andas min egentliga vilja
den jag lärt mig
gömma
dina ögon omsluter mig
du vågar möta
stanna
du fattar min hand
vi vandrar
in i skog
av nära
vi talar om berget, det höga framför oss
det är det omöjliga vilket planterats i mitt bröst
du lyfter handen
sveper undan
inte berget
det omöjliga
vi vandrar uppför berget
stigen vilken väntat oss
vi når platån av outsäglig skönhet
vi ligger sida vid sida
du håller min hand
våra ögon vandrar stjärnmöten
du planterar kärlek
i mitt bröst
vi andas nära
vi planterar
vår tempeldans
ja
varför skall jag ej skriva mina drömmar
om det omöjliga
det utslitna
ja varför skall jag ej
jag vet ju att det finns de vilka tycker om dem
*
(månsilverfjäder fläktar nattvind)
dunlätta dalade i soldalers hand
bär hennes lätta
strimma
månsilverfjäder fläktar nattvind
drömmen ja
drömmen är
en verklighet i
regnbågshänder
enad verklighet
fingrar flätar korg
av regnbågsljus
drömmen är en verklighet i
regnbågshändan
älskade vi var är alltid skilda
så många vridmoment
bröstet mitt
är lagt i
träda
tre gånger sju i nionde andas tolv
sover invid
ett träds rötter
invid är väl ej beskrivande
trädet upplevde mitt hjärta
det hjärtat
det hjärtats upplevelser, hur det är i kramp
trädet slöt mig i sin famn, eller lindade sina rötter om mig
vet du hur vacker sången gjöts i hudtröttad
blad vecklades ut
hjärtblad
mina ögonkristaller tändes av skirfingrars ömhet
en sten stod invid
ur steg isis
klar
sträckte fram händer
bjöd jadepärlor
bjöd malakiters ådror
slöt smaragdvingar om
så vacker
är hon
såg mig
eller
sakta ställdes vändes
rötter var min krona
i en stund av vacker
ett blommande träd
smygandevackra steg rörde vid mark, hälsades
du strödde ut dig i markens händer
ditt ansikte vändes in i krona
jag strödde mina blad
mjuka
över dig
i den stunden föll trädets dräkt
du vilade i min knäfamn
ditt ansikte log
inte förvånad
du visste
stegen
vi såg drömportens vingar
hölja våra steg
i dag
står jag i människosteg
strimma av ljus söker nå mellan slutna ögonvingar
*
(kanske leder lågan stegen)
silverblad vilade mot finger
mazurbjörk
i hand
renhjordar klöv isar
klingande bjällrors sång
hjort står i hagen
stigen i solens röda guld
omfamnar
hennes
skog
hon skär skalen av
saktavarsamt
i tempelsal lyfter hon blicken
glasmosaik skimrar
detta är nu
mitt bröst
jag tänder ett ljus i mitt hjärtfönster
kanske leder lågan stegen
*
ja
vad skall jag
drömma
hur jag sträcker ut hande
n
hur handen omfattas
är ettsmycke i din hand
om hur du
lägger armen om mina axlar
i vindalle
hur handen din
strömmar porlande med rygglinje
hur hud knottras
i pärlande
stjärndroppar
hur du viskar kärleksorden nära
om hur du
snuddar vid min hud
var stund du är
nära
om hur jag är pusselbiten du alltid saknat
om hur vi sover vaknar i varandras famn
ja kanske hör du då
min dröm
kanske
räds du
icke
kanske ser du tyllgardinen andas
kanske ser du mig bak lyktas dörrar
då slöjan faller ur dina ögon
ja
vad skall vi
drömma
om hur regnen slutar falla
om hur snödun
seglar
tystas
om hur vi sitter på fällen där framför brasan
nakna inför varandra
berättar
utan
ord
fingervägars
fjärilsvingar lätta
därför att
detta är
vår gemensamvilja
ja
vad
skall jag drömma
hur våra händer omfattas
är ettsmycke i din min hand
smek mina ögon drömlösa i denna natt in i dröm
låt mig upppleva
hur våra fingrar flätar korg
av regnbågsljus
så är drömmen en verklighet i
regnbågshändan
av regnbågshänder
vaggas vår dröm
låt mig se vår rosenknopp
slå ut
skimrande
kronblad
däri är vår dröm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar