ursprungsande
ursprungliga ansikte
jordens ansikte
jordansikte
ansiktsbördig
nej, det går ej avskilja ansiktet från kroppen
ändå går det
i bild
du blickade in i ett ansikte
så underskönt
vackert
mötte vackra ögon
trenne
diadempärlor
ansiktet kan bredas ut
vara en ansiktsmantel
bredas ut
bred ut dina ansiktsvingar
i kärleks ljus
ansiktet kan ej avskiljas
i en stund
i en sekund
i en tunn strimma
kan ansiktet
avskiljas
så inser du att
ditt ansikte
är du
du
är
allt liv är beroende
positivberoende av allt liv
av helhet
ansiktet kan bredas ut
du upplever det då du vänder ansiktet in i solandning
in i regn
eld
in i
allt
det du upplever är
din upplösning
och ändå;
det enda lilla du behöver göra är att lyfta dina fingrar för att uppleva ditt ansikte
din gestalt
din kroppsgivan
ansiktet kan bredas ut, i det minimalistiska är det då en ö
en kärleksö kanske
halsen är en vacker bro
en väg
en förbindelse
en länk mellan vad
huvud och hjärta
hjärta och huvud
samt alla kroppsvägar
halsen är en bro
du vandrar över bron
du stannar mitt på bron och hör
med vad hör du
dina öron är vattenvirvlar
är snäcka
hammare och städ
trumhinna
membranandning
du lyssnar
vandrar
över hakan
och når munnen
munnen är en lagun
är en grotta
är en sjö
ett hav
pärlor skimrar vita
vithavspärlor
läppar
vingar
tänder
låt oss säga att varje tand är en fossil
ett fossilminne
du är arkeolog
med mjuka penslar
borstar du
blåser du undan
damm
borstar röres i cirklar
spiraler
mjuka
rörelser
mjukrörelser
varje tand är en fossil, mattad
ett fossilminne vilket frilagts vilket setts i framtidsperspektiv
en fossil vilken sköljts
vilken nu är en skimrande pärla
munnen kan uttala alla de ord vilka läses i ögonen
ögonen är sjöar
brunnar
tjärnar
är stjärnor
är hav
är fåglar
är regnbågsljus
är svarskällor
då linser renats
då vet du
längtan byggs ej av en ensidighet
*
(ett av alla hav)
nej, det går ej avskilja ansiktet från kroppen
ändå går det
i bild
du blickade in i ett ansikte
så underskönt
vackert
mötte vackra ögon
trenne
diadempärlor
pannas välvda båge
näsan
kinderna
höga
rosenskimrande
munnen
vingar
amorvingar
läppar
särades lätt
vita pärlor
pärlband
tindrade
i hav
munnen är ett hav
hakan
halsen
munnen är ett hav
ett ordhav
ett språkhav
en resonanslåda
jorden är bördig
den spirar ej
då inte
fingrar
rör
vid
jord kan ligga i träda
i tusenden årsringar
så rörs jord vid
allt det vilket
var i
blomstrar
i dina ögon
*
ja, dina ögon rörde vid mitt ansikte
ett ljus steg upp
svagt
flimrande
detta tillstånd
är att
uppleva glöd andas
glöd vilken icke bestämt sig för slockna eller brinna
utanbestämmandes sig för slockna eller brinna
pyreld
det är att uppleva den sista andningen innan drömövergång
i det mörka stjärnsläckta, i den mörka natthavandes, där hoppet stäckts
där händer kupas om låga av orkar ej mer, där skedde, gavs en glimt
mörkret skimrade, blåstes ut
i det mörka stjärnsläckta, i den mörka natthavandes sover dröm under hårt flätade händer
jag ville ej ändå skedde det
så sker det
jag frågar mig
är det endast i människodalen illusionen om - om - kärlek
sannmöten byggs upp
är det så
jag ser valpens tillit, hundens tillit
hur hunden, valpen kommer fram
nosar, lyfter blicken och vädrar
hur kan jag missta mig
hur kan jag alltid missta mig så kopiöst - det gör ont
ser barnets tillit
hur barnet kommer fram med uppsträckta armar
i ögonljus
blommor
allt växandes tillit
men bara då ögonljus svarar
jag hade ej svarat då jag ej skönjde detta ljus bakom stängda
jag ser hjärtats röst
i ditt inre
*
(doft av höga skogar)
kvinnan satt där på altanen
bakom henne
stod
ruin av
en brädhög
spikar
stack ut
naglar
i gungstol satt hon
blickade vida
var är
du
i träd ljöd
klangspel
vindspel
hon reste sig ur stol
bar lätt klädnad
doft av höga skogar
de kom förbi
såg stolen
gunga
doft av höga skogar
*
(i det stäckta)
i det mörka
stjärnsläckta
i den mörka natthavandes
där hoppet
stäckts
där händer kupas om låga
av orkar ej
mer
där
skedde
gavs en glimt
mörkret
skimrade
blåstes
ut
i det mörka
stjärnsläckta
i den mörka natthavandes
sover dröm
under
hårt flätade
händer
*
(mossmantel din var mjuk )
lägger kroppen
du vackra sten
i din hand
så ofta
besökte jag dig
bara jag vet
din plats
du vet all min smärta
du torkade mina tårar
med spindelvävsduk
regnbågspärlor
föll
friljus
i bäckaström
mossmantel din var mjuk
ålderträd
susade
nyponros skir drömde
höstglöd
stenlämningar synes i din närhet
du vet jag vet
dessa är ej lämningar
hon i den gamla roten
bekräftar
lägger mig du vackra sten
i din
hand
i skogsstjärnring
är vi
lägger händer i kors över bröst
ty det rämnar
ser rosenvingar
solupplösas
stjärnljus
silas mellan
nakna
grenfingrar
*
(stormvridna)
i den dalgång
stegen
förts
synes ej steg upp
ylande höres
är det
jag
eller
du
stilla är det enda
stilla i stormvridna utrop
*
(när mig stjärnljus)
kära älskade nära
ler
i edra ögon
det är icke lögn
gråter när ni ej ser mig i ensamvrå
viskar
när mig stjärnljus
*
dina ögon rörde vid mitt ansikte
ett ljus steg upp
din rösts återvändande
förstärkte
tog udden av
icke våga
hur kan jag missta mig
hur kan jag alltid missta mig så kopiöst - det gör ont
jag hade ej svarat då jag ej skönjde detta ljus bakom stängda
jag ser hjärtats röst
i ditt inre
tog udden av
icke våga
jag vågade
dig
såg ditt bortvända
ansikte
*
det sägs
får du en ärvd gåva
gräv ned den i jorden
så renas denna
kanske är det gott att så symboliskt göra
det är en vacker gest
Moder Vackra
Moder Jord hela det givna
*
vid strand av
står en
kvinna
blickar in i skimrande klippor
svarta kanske
färgrika
i hennes
tjärn
hon stiller
ser vattens porlanderingar
vitskum
vitanemoner
i hennes
själ
dånande
då nande
dån ande
höres
vatten
forsa
kaskadvindar
jonglerar vattenbollar
vid stranden av
står en
kvinna
åldrad
uppgiven
kastar sig ut
dånande
forsar
omsluter
hon är vattenfall
kaskadvindar
jonglerar vattenbolar
hör pärlandeskratt
faller in i sjöhänder
han ser hjärtblad
en lotus
i krona skimrar
tindrar
pärlljus
lotus seglar
in till strand
han rycker upp stängel
kastar den
bort
kvinna sjunker in i jord
'*
(ser du)
hon står med sten i händer
lyfter stenknopp
i stjärnkrets
ser du
viskar hon
sten viker ut kronblad
i mitten andas låga
ser du
viskar hon till
den okände
till dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar