(vassbåt)
i nätters stjärnstrimmade mörker
flätade jag
flätade fingrar
rinnande
mönster
sakta
mycket sakta flöt bilden fram
hav sköljde hudlösta
strand tog emot
in
jag andas dig nära
andas är
rosenkvarts skimrandemilda rör vid hjärta
ära vare nattens sköljandeljus
lyfter blodstenar ur
urkälla
apachetårar hänga i himlaträd
skimrande ur himlaansiktes ögon gavs de
ej av smärta av lycka
i deras svar
hav nuddar vid strand strupsegel mjukas
nynnande ljudar tonsegel
tornfalken lämnar
höga vallar
breder
solskänk
inom
bröstvärn
smälter undan av skäranderena
kristallers andedräkt
jag
nynnar
vaggar rosendeblad
granater gnistrar
ur händan
opalblad vikes ut ur mörka
strålandestavar
öppnar
stängda
lotuskrona lägges i hjärtring
i nätters stjärnstrimmade mörker
flätade jag
flätade fingrar
rinnande
mönster
sakta
mycket sakta flöt bilden fram
flätad vassbåt vaggar
bjudande hand
jag lämnar bojornas gissel
stiger i hand
du ger mig kraft säga nej
moln sluter mina ögon in i klarseende brunnar
stjärnföljen leder vägen
andas hav
andas
ser ökenvandrare bära turkoser i händer
vandringsstaven sjunger väg
sandmoln virvlar spiraler runt fötter
är blommande kronor
doftande stiger
ord ur
lösta
ögons klarnade
sandvingars vågandesvall jämnas
stilla andas hav av sand
vingspetsar snuddar vid gryning
vingar säras
bredes ut
blå bäckar
ådror synes levandegjorda
han vädrar
ser
vassbåt föras närmre
lapis lazuli
målar
dag
*
stenar bär förundransbara namn
bärnsten/tigeröga
flytande eld
trädfolkens tårar
trängde genom stammar
stammars
brutna
solguldstårar
kopparglödande strömmar dessa in i hav
solanden smekte havens yta eldröd
mantel svepte tårar in
tigeröga
tiger öga
vandra en stund ”bortom” animalet och se
se: tystar öga eller frågan till själen: är ögat tyst, tystat
ja, ögat är tyst av det brutna
men sådden
solguldstårar, bärnsten, tigeröga förs vida och i den utsträckta öppnade handen gror spirande liv
vänd åter blicken till animalet, djuret tiger
tigern strömmar flyter i sin rörelse tigerns öga är eld
iakttagelseeld
förundransbara: för undrans bara
stenar bär förundransbara namn
namn: nära ande minns naknad
gläd dig i din andes ljus
nöjet är helt på min sida, bär icke ånger för det vilket var, din glädje var ett nöje, glädejen är ett nöje ett rus, men det ruset vilket jag här berör är icke berusningstillstånd av dövandedrycker, det är nöje, lycka, glädje. det är pärlandeskratt, pärlandedryck ur själsbrunnars andeljus. ser du, anden fröjdar sig djupt i din glädje.
glädje
nöje
är en av de vackraste blommorna
det är en utslagen krona
en skimrande skönhet
sjufaldigad
sju årsringar synes stiga i varande
krona bär du
människa
denna vackra blomma
är dina fötter
rötter
från rötter stiga pärlor
upp ur djupen stiga denna glädje
detta nöje
det är icke konstlat icke tillgjort
blir så dina steg tyngda
gräm dig icke över de gångna dansstegen
är steg tyngda runt dig, gräm dig icke över din förmåga att i inreskålar uppleva nöje
denna glädje
denna rymd
detta nöje är fågel vilken ger er vingar
vilka viker upp burens instängandebågar
varje båga är ett blad
ett blad till kronan du bär
sök icke glädjen
sök icke nöjet
var i livet
var i stegen
var fjärilen i ängen
se huru den viker ut vingarna i sol och dricker badar solljus
var bäckens porlande
inte grämer bäcken sig över kommande sinandedagar
ty den vet att den icke sinar
den vet att jordhänder skuggar dess torka till påfyllnad
buga icke pannan slående till marken
slagen till marken
lyft ansiktet leende in i solen
in i alltet
låt detta leendeljusa ansikte vara din bugning
i mötet med allt
ty din glädje
ditt levandenöje
tillfredsupplevande
är alltets nöje
tillfredsupplevande
försaka dig icke själens alla färger
regnbågsslöjornas skiften
ty de är av andens ljus
hur kan du tänka dig vara en börda för anden för alltet
för jorden för vinden för haven för elden
du är allt detta
är då dessa en börda för dig
nej det är de icke
och du ser icke ett enaste väsen vara en börda
den börda du upplever är dig själv i de stunder du vågar eller finner kraft att uttala din trötthet din utsatthet
stenar bär förundransbara namn
gläd dig i din andes ljus
nöjet är helt på min sida
är nöje nöjd
och är nöjd nöje
är nöje en förbipasserande otillåten eller
är det glädjen
glädjen i liv
att se stjärnsafiren i det dunkelblå
se huru vackert alltet är
universums lagar
ja – lagar
dessa lagar är andens ljus icke fängsel
dessa ljus lyser upp släckta fönster
i människodalen växte ett berg
berget stod i skuggan av
vindar
människovindar svepte kallmantlar om
kallras
flöt
rullande
huttrandevågor
berget njöt i vinterskönhet
då lätta dun vita
skrudade kroppen
upplevde gnistrande
eldpilar
stråla i
natt
allt var så tyststilla
en vacker sjal
av vitljus
en stjärna seglade moln
såg berget
upplevde berget
stjärnsafir steg in i berg
upplyste berget
se stjärnsafiren i det dunkelblå
*
Så kom det sig att mitt osäkra kom att ses vara mitt säkra i tolkningsvärlden
*
Detalj är ej del
Detaljerna skapar delen i helheten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar