Rosenkvarts
ett kvarts varv är en fjärdedel
är fyra kronblad av tolv
tolv månader
tolv monader
tolv drömportar
i gyllendalens kopparsköljande hänga klocka fritt
friljus väver mildande, pendeln, kläppen , droppe av järn, blodtår nuddar vid omfång
klangen frisläpps, ljuder, ljudande fylla den tonande kvällsaura, målar bergsansiktes djupa
åder, jungfru reser sig ur dvala kysst av dröm, sträcker armar rygg, en spinnande ljuslapande katt gnistrar, av djupvisa handskålar bjudes jungfru gryning, tömmer det oegentliga ur, hon hälsar morgon i svävande rosa, nyponrosdröm, rosenkvarts
hans ögonvingar skarpa smeker kjortelfållens bård, nuddar vid omfång, klangen frisläpps, ljuder
ljudande, fylla den tonande kvällsaura, han är smed i vackerdalens skapandeljus
hon vilar in i hans famn
*
(Rosenkvarts)
ett kvarts varv är en fjärdedel
är fyra kronblad av tolv
tolv månader
tolv monader
tolv drömportar
tolv planeter bär fyra i sin hand
åtskilda är de icke
framträder gör de
tolv timaslag
stiger fram
av
himlagonggongen
mässinghamrad är den ej
guld med silverne med koppar
av
stjärnglödande given
bergsfolken gav den
smidde i glödande bergsådrors flameld
urålders
urvisa
lade jordens hjärtsång inom skiva
vid varje
slag
dessa slag är icke illagörande
är
gungande gong gong
slag
se honom lyfta klubba med filt
lindadvacker om
klubbhuvud
jag tänker dig i mitt hjärta
vid varje
slag
höres hennes hjärta sjunga
ur himmelsbädds jordsådd
rosenkvarts
se hennes röda skrud av granateld
slocknas ej
gives vita flammor
så skimra rosenkvarts i fyra vägars hjärtpuls
klarnad
mattad
strålande
skimrande
se världarnas världars detaljrikedom
varje del är detaljerad skönhet av
helhet given
sammansatt
ljuvhelande är blicken
*
Rosenkvarts, ett kvarts varv är en fjärdedel
är fyra kronblad av tolv
tolv månader
tolv monader
tolv drömportar
tolv planeter bär fyra i sin hand
åtskilda är de icke
framträder gör de
tolv timaslag stiger fram av himlagonggongen;
det finns tillstånd inom vilka livet kan höra dessa timaslag uppfylla, tillstånd inom vilka livet upplever röda vågor eller vågrörelser. de tillstånden uppkommer i de stunder då livet dykt alltför djup, detta utan simkunskaper, utan tillräckligt med syre och ej med förmågan att hålla andan. Barnet simmasvävar i moderns hölje i en ständig hålla andanupplevelse. vad är hålla andan, är det att sluta andas eller håller du anden i din hand, det är en vacker bild av barnet. barnet håller andan, anden i kärlek tryggt, i sannhet tryggt, innesluten av moderns hud, membranhölje. dyker livet alltför långt ned, djupt ned utan tillräcklig syretillförsel, måste andningen utjämnas balanseras, så är det ju i livet, livet har behov av att balanseras, har behov av förberedelse, av omtanke. gör du ej allt detta då kommer du att höra din puls verkligen ljuda inombords, det är verkligen genomljudande eller genljudande, det är ej en hård rytm eller puls, ändå så väckande, ja – det går att säga att detta ger ett extatiskt tillstånd så småningom, de röda vågorna, ja – det är ett tillstånd av nära bristning.
havet har icke vilje dränka dig
havet har vilje att föra dig
föra dig lugnt in i det du mäktar
in i det du förberetts för
inte springer du rakt in i en bergsvägg med full fart, för att påskynda färden, du ser tillfullo bergets vägg och vet att du ej meddelst din kropp kan forscera detta motstånd. Vilket ej är ett motstånd, ty skulle du med full kraft inse att denna bergsvägg är en illusion skulle du springa eller inneha förmågan att springa rakt igenom. Bergsväggen skulle då mjukt forma sig efter eller snarare med din kropp. Nåväl det finns liv vilka väljer att köra rakt in i en bergsvägg i avsikten att avsluta sina liv i förtid av smärta. De blir fästade i berget intill den stund infaller då de skulle gå genom in i nästa eller tillkommande fortsatta vandring.
drömportar är så vackra
ser du den vackra träbron
hur den böjer sig och är nu en port
bron låg ”över” vattnet, livsfloden, bäcken
källsången
nu böjer den sig ytterligare
och är
en port
en valvbåge
skira slöjor fläktar
ja, det är bilden av älvdans
du går helt enkelt vidare
så sänks valvet och du står på den vackra bron
igen och
igen
timar
slagen
i kärlek
att de är fästade vid berget är icke straffdom, vist kan du höra berget sucka, men ser du – de förlorade, tappade stadgan i livet och vad kan starkare i kärlek skänka stadga än berg
mineral
kristalljusets rena klara
*
varför säger så månget själsväsen; diktarjaget
att diktarjaget är ett och
jaget torde då vara ett annat
är dessa icke förenade
är de icke förenade, hur skall väsendet då leva i skaparljus
*
(Skuggbebådning)
förändringarna vilka ej är förändringar
i natten syntes träd dricka tysta kristaller
så förundransfyllda vackra
spindelvävar
drömvävar
kristallväxter
väx vackra
fråga dig ständigt vad växa är
i natten syntes träd dricka tysta kristaller
så förundransfyllda vackra
spindelvävar
drömvävar
kristallväxter
ursprung
ur hav
filigran
vackra gran
du andas vindmantlande
jag kryper in under dina vida höljesarmar
tryggvärnad
inte någon ser mig
gömd i din famnkärlek
hare skuttar
lindar spårgirlanger
skuttar gladeligen sinnesmed
rådjur snuddar
pudrar snö
upplever ditt goda
ser glimmande stjärnor nattle
gnistande är din mantel
rendoftande
minns du hur vi sköljde lakan i floden
hur de lekte vinddans
hur de doftade
vår bädd
visst vet jag
jag drömmer igen
levandelågor
stilla
stilla
inlindad i sjalar
i skimrandeväggars levandeliv
skuggor mjukas
lyfts
bebådas
fönsterglas smälter
förlösta stiger skuggor ljusupplysta in i gnistrandesalars rena
bejakande
rakmötande
spänn bågen i skönhet du vackra fura
du sökte länge
träd gav dig
ditt sökandesvar
rakryggad bugade du ditt hjärta
tog emot
händan
spänn
spänne av solgivan
håller din vintermantel samman
så vackert andas ditt hjärta
spänning
i träds fingrar hänga ett löv
ett blad
i natten syntes träd dricka tysta kristaller
så förundransfyllda vackra
spindelvävar drömvävar
kristallväxter
ursprung
ur hav
filigran
levandelågor
stilla
stilla
inlindad i sjalar
i skimrandeväggars levandeliv
skuggor mjukas
lyfts
bebådas
fönsterglas smälter
förlösta stiger skuggor ljusupplysta in i gnistrandesalars rena
så vandrade gryningen
morgonen dagen in
blåskimrande himlar
skira slöjor vita
trädens nakna
synlignakna
dalande vita dunhängen
seglade med
steg upp
följde
vinterhimlars skönhet
förändringarna vilka ej är förändringar
*
(Saginstigan)
sluter ögon
sagans sanna instiger
träd växer
rötter sprids vida
värms
i
vinterängders
sommarhjärtglöd
allt
under
marklinjes illusion
svep dina ögon
öppna det icke stängda
stam höljas i vitsidens skimrandeandning
krona
mina ögon
är
gnistrande av stjärnvindar
jag är ett vitgnistrande
vinterstjärnträd
vid vars pärlljus
nattvindar rör
hör du snöbjällror ljuda
ja
det gör du
slut bara dina ögons yttrevilsna
sagans
sanna
instiger
*
(pärlamorrosa)
i gyllendalens kopparsköljande
hänga
klocka
fritt
friljus väver mildande
pendeln
kläppen
droppe av järn
blodtår
nuddar vid omfång
klangen frisläpps
ljuder
ljudande
fylla den tonande
kvällsaura
målar bergsansiktes djupa
åder
jungfru reser sig ur dvala
kysst av dröm
sträcker armar rygg
en spinnande ljuslapande katt
gnistrar
av djupvisa handskålar bjudes jungfru gryning
tömmer det oegentliga ur
hon hälsar morgon i svävande
pärlamorrosa
hans ögonvingar skarpa smeker kjortelfållens bård
nuddar vid omfång
klangen frisläpps
ljuder
ljudande
fylla den tonande
kvällsaura
han är smed i vackerdalens
skapandeljus
hon vilar in
i hans famn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar