morgonens skönhet är förundransbar
kölddimma svävar
och svävar ej ty den är rörelse i stilla
de ord vilka kan beskriva den i dess sannljus är meditativ rörelse
kölddimma är ett vackert ord
jag skriver s framför och då är ordet sköld
visst är ögonlock en slags sköld
visst är naglar en slags sköld
visst är hud en slags sköld
visst är kläder en slags sköld
kläder kan användas, brukas för att gömma sig
till att förlora sig i
kläder kan vara värnande händer vilka stryker tåren ur ditt öga
det öga vilket gråter av att du i en stund förglömde dig
förlorade dig i dig själv
irrgångar lades ut
av vad lades dessa irrgångar
han seglade på haven de vida oceanerna
vågor steg höga
han kastades
mot klippor och rev
hans kläder revs sönder
han lockades av skönhet
av ljuva sånger
han lockades
till svek
han kastades upp
in i stranden
de sköljde hans ögon rena
de
stjärnsystrar vackra
sköljde hans ögon rena
se huru andedräkten rör
vid allt
vinter
vintrig skönhet
kristallregn
mjukgörande vid insikten av
dimmans
stigande
stigande
andens stig
stig ande värnande om mig
vänd dina vingar
om mig
ur mitt
inre
kläder kan vara värnande händer vilka stryker tåren ur ditt öga
det öga vilket gråter av att du i en stund förglömde dig
förlorade dig i dig själv
irrgångar lades ut
av vad lades dessa irrgångar
de lades av sinnet, tankesinnet
ett av de tolv rosorna tvingades verka enskilt
ur balans
du förlorade urbalansen
den strålande verkligheten runt ljuskroppen
sinnet
låt oss säga tankesinnet svämmade över
svämmar vatten över öser du
svämmar snö över skottar du
allt för att
till
stigfinnande
morgonens skönhet är förundransbar
vitfolken
snöfolken
svävar
dimfolk benämns de
vilka är de
se huru andedräkten rör
vid allt
hur marker skapas till vitgnistrande blad
tusentals klangstavar ljuder
se huru de rör vid träd
grenar är
tusentals stjärnor
hängen av
klang
dessa hängen synes i tidig sommarmorgon
i spindelmors nät
nu hänga de i träds fingrar
givna av
snöfolken
dimfolken
de stryker ut de omilda drömstråken
skapar oändlig skönhet
drömfångare eller
drömvävare
i väven är då
är bakombarnet i sin vagga
alla steg
alla rörelser andas i hjärta
barnet vill dig ej illa
eller barnet bär icke vilja till att skada dig
tankesinnet svämmar över
du förlorar dig
det gör ont
smärtvågen stiger ur någonting
ur någon ting
ur ett ting stiger förvirringskaoset
bakombarnet älskar ditt vara
det är du vilken vill vilja till flykt av den okontrollerade smärtan
nej, det handlar ej om att kontrollera, inneha kontrollbehov
det här är att ta kontroll och mer eller mindre jonglera med samtliga sinnen
och det – det – är ett helt annorlunda kontrollbehov
bakombarnet är ett frö
till viss del ett frö
det drömmer framtid
det har alltid sett framtiden
bakombarnet är ett siarbarn
ett positivt siarbarn
det är märkligt att positivvevaren
sågs vara negation
barn älskade honom
vuxna fnyste då han syntes vandra på kullerstensvägarna
då han stannade på stadens torg
i kretsen av dem alla
och han
vevade
och musiken klingade
ofta hade han en apa med
gladögd
skuttandes lätt
med en lång svans vilken är ett bra handtag
vad säger du;
apans svingar sin kropp i lätthet i vegetationen ller i trädens grenar
i djungelns trassel
apan
bryr sig
bryr sig om
är empatisk
är medkännande
se så kärleksfullt de söker genom varandras pälsar och tar bort lössen – det vilket ej hör till
vad visar dig apan
de visar kärleken till det jordiska, den fysiska kärleken
men
apan visar dig fröet
kärlekens frö
visar dig växandet
knoppen
hur blomman viker ut bladen
sakta
icke i brådska
hur ansikten
ögon uppfylls av leendeljus
vid anblicken
hur kronbladen
blommans fyllda väsen omfamnar ansiktet
hur doften stryker vid
nuddar
snuddar
ett dunfinger rör i ömhet vis din tinning
vid ditt ansikte
doften
doften är kärlekens högsta
doften
vad kan du likna den vid
den inre rösten
ditt hjärtas röst är icke hög skrikande eller gäll
den viskar
viskningen är doft av röst
upplev doften
och se ditt hjärtas blomstring
bakombarnet är ett frö
till viss del ett frö
det drömmer framtid
det har alltid sett framtiden
bakombarnet är ett siarbarn
ett positivt siarbarn
det kan det endast göra då du är i medvetandeinsikt
parallella ord ser inom talets intighet vidgar tanken – det är positivt
är då negativt, negativt; ett nekande
är det så
när endast glömd ande tränger igenom vetenskaplig tanke
så är det, negationen förblir väckande, det vill säga då vill övergår till sundvilja
det så kallat lilla barnet är ett enda stort villväsen
barnet vill för sig själv
och så måste det ske
ty barnet är allt
är alla världar och har behov av att suga in sig själv i sitt själv
barnet har behov av att komprimera sig själv
barnet utforskar
är en utforskarvind
utröner det omkringsurrande
detta för att se sin egenvilja
enkelt uttryckt om detta svårbegripliga svår grip bara vilket är viljan:
barnet skolar sin vilja för att bli ett kosmiskt väsen en del av helheten i helheten
barnet skolar sin vilja för att orka vara ett allväsen
vilja, detta svårbegripliga svår grip bara vilket är viljan
och hur skall du med dina händer gripa om kosmos
viljan är kosmos skönhet
ärkeänglars
stoff kärlek
bakombarnet är ett siarbarn
ett positivt siarbarn
det kan det endast göra då du är i medvetandeinsikt
det har du då dina vackra tolv andas gemensamt
liv, jämvikt, hörsel- ton, syn, beröring, värme, lukt, smak, ord – språk, jag, tanke
och det så viktiga egenrörelsesinnet i denna människovandring
faktum är att jag i denna stund önskar omfamna dem med balans,
även i det att jag ser balansen i dem alla.
kanske balansen är det så kallat högsta.
harmoni
allkärlek
hierarkiers kärlek
hierarkisk kärlek – det innebär icke uppdelning
hierarkisk kärlek är stjärnstoff
frön av regnbågsljus
strödde
de
lade de i vindars
värnad
allt är beroende, behovsberoende
avhängigt av viljan
ja, viljan är ett av de vackraste kronbladen
en av de vackraste kronringarna i livslotusen
ty de innehar ett gemensamspråk
ditt språk vilket är allts språk
inget ting rör om
ingenting uppstår
eller stiger fram
det tillståndet är det du säger vara tomhet
*
(i ditt vinterbröst)
morgonen
steg in
ett
vitt
väsen
bärandes viteld i kupade
handskålar
blåsilvriga
strålar
rörde
vid
genom dimma anas
solansikte
skimrande
sträcker solfinger
vitpaljetter
virvlar
i ängen
snödroppar
hängen
reser
sig
jungfruliga
vävarhöga
visa de
sitt väsen
skönhetsgivande
fingerljus
förglöm icke
vår
i ditt vinterbröst
*
med detta, allt detta skrivna sköljer kanske en bild fram
nej, det går ej att förbliva söka hålla fast det förgångna
ej heller låta det storma
ett barn har behov av värnande händer
förr lindade de barnen
lindorna var för att barnet ej skulle skrämmas av sina reflexer
lindorna var för att så att säga hålla kroppens omedvetna på plats
intill dess medvetande klarnade – steg fram ur det atavistiska
nej, det finns inte fog för att hålla fast vid det gamla i kramp, då har du lindat för hårt
däremot är det fog för det förgångna, det gamla, det finns inte fog för att frångå det gamla
tillåt det tala, tag emot visdomen i kärlek
det är bakombarnets vilja
det är ditt inres vilja
det är ej din vill vilja
tankesinnet är ett stormigt hav då du ej greppar det i kärlek
ser du grepen
hur den myllar jorden
se inte endast spetsarna
se redskapet
se dina händer
hur sanden strömmar glittrande genom
se trädens fingrar
se hur guld vaskas i flodens strida
ditt hjärta älskar tanken
den strida floden
ditt hjärta höljer dig då tankefloden strida
dessa strider
leder till lugn då du ej strider mot dem
då du ser dem
riktar din blick till molnens stilla seglande och samtidigt känner vindarnas kastbyar
minns att din tanke bär ej vilja till att skada dig
till att förringa det du gjort
du är ett barn i livet
alltid
barn är pärlor
pärlande
källor
barn drömmer skönhet
tanken drömmer mardrömmar
ty huvudtanken/huvudets tanke är hjärnvindlingar
oändligt vackra, visst är det så
men det är också så att den frisläppta tanken – huvudets tanke – mycket lätt går vilse i alla dessa vindlingar och det ger svindel
mardrömmar
drömmar är vackra
det är mycket vackert att vara i ett rum där barn sover
där skapande sker
då drömmen är frånskild verklighet helt slikt bara görs eller sägs vara dröm, då blir den ett ting, en sakfråga
en sakuppfyllan
då du inser att drömmen är verklighet
är drömmen skapande, medskapande
drömmen är det barnet var innan det sög in sig själv
världen
alltet i sig
är det barnet var innan det skolade sin vilja
drömmen är din möjlighet att bara vara i oändligheten
drömmen inhämtar den information vilken din – huvudets tanke – lagt skugga över.
Du kan se detta svar då du är för dig själv
Det vill säga stiger in i ett klarseende meditativt tillstånd eller skeende
Då är du i vaken dröm
Ditt andeljus vandrar med dig
Att var för sig själv är vackert och inte alls ensamhet eller ensamt
Det är verkligen att uppgå i fridsljus
Det är att vara i doften
Doften av
Det
kärlek
är
Ser du templet
(templet)
i natten stod jag
såg ett tempel
ur intet steg templet
välvda bågar
vita
länge
i evig andning stod jag
helt
stilla
frös
ty jag kände mig övergiven
lämnad av mig
en ljusstrimma klöv mörkret
i klart ljus insåg jag
templet är jag
detta tempel
skimrade
tolv vackra bäckar rann
vattnade
mina
steg
vid
i denna insikt
hände
det
i varje stegskål
vek kronblad ut sig
livslotus
doft
fördes
vida
*
att var för sig själv är vackert och inte alls ensamhet eller ensamt
det är verkligen att uppgå i fridsljus
det är att vara i doften
doften av
det
kärlek
är
*
räds hon ensamheten
fruktar hon ensamheten
hon räddar
sitt sjunkande
hon bär frukt i hjärtgård
ser templet och inser
gives insikt
av sitt
själv
templet är mitt bröst
stjärna faller
förtäljer mina ögon
stjärnhimlar
*
så ligger hon i bädden
så ligger han i bädden
rena vita lakan
stärkta av
vinterglöd
nattvandrare
nattvandrerska söker
drömprins
drömprinsessa
flyr sin ensamhet
detta i en önskan att drömmen skall skänka lyckan
jag flyr ej min ensamhet
räds den ej
hur skall jag kunna
så länge min följeslagare
men jag drömmer om en prins
till att fylla ensamheten
nej, inte i tron att den mötande skall måla mina linser
att den mötande skall göra lyckan
nej
jag ber om att få dela lyckan med den utvalde
min rena upplevelse är
att då ett väsen levt ensam länge
i det vilket kan kännas vara evinnerligen
har en tomhet
intighet uppstått
av ensam har en tomhet blivit
sinnet är renat från bilder samt
innehar därmed förmåga att uppleva lycka
med sig eller
med sitt
själv
till denna tomhet vilken ej är ekande utan fylld
bjuder jag dig
det är ett vackert dukat ossbord
faten är stjärnskålar
visst är de fyllda
men vi fyller
dem
väljer varje
stund
till denna tomhet vilken ej är ekande utan fylld
bjuder jag dig
jag bär en vilja att få bjuda dig det vackraste mötet
samt i detta möte fullborda ensamheten
enheten
lyckan
endast i det tomma förmår
hjärtat tala
i detta möte är du för dig själv
jag för mig själv
det är ej
ensamhet
att var för sig själv är vackert och inte alls ensamhet eller ensamt
det är verkligen att uppgå i fridsljus
det är att vara i doften
doften av
det
kärlek
är
ditin
bjuder jag dig
min drömprins
vit
*
räds de ensamheten
fruktar de ensamheten
de räddar
sitt sjunkande
de bär frukt i hjärtgård
ser templet och inser
gives insikt
av sitt
själv
templet är vårt bröst
stjärna faller
förtäljer deras ögon
stjärnhimlar
*
drömprinsen, prinsessan ja
vänder ansikte in i natt
i stjärnhimlar
tusenljusen
vet
dessa äro tusen och åter tusen
de frågar mig
hur gestaltar du lycka
lyckan är
strålande
stjärnor
strålar
kärlek
är
detta
livets hjärta
till fullbordan
för
livets hand
rymden andas mellan himlens vindar dansar
haven strömmandeväver
vi är strängarna
i instrumentet
vi rör
vid verklighetens
högsta
kärlek
orden flyter ej in i varandra
suddas ej ut
av varandra
lika klara diamanter
skriver de
är
ur livets hjärta
ur livets hand
*
(svartoval)
ögonfingrar följer kaminens
eldskålens linjer
skimrar gör den
krukmakarens händer
lever med den
linjer
form
skimrar ärggrön gör den
morgon aftonstjärna
doftar skog i skugga tjärnen
doftande regn
solhänder stryker lätt undan
målar slingor
eldhålet
eller är det en mun
hela denna varelse är en grotta
den står på ett stativ med trenne ben
och nu brinner ljus i
framför ligger trumma sovande
ovanför är fönstrets öppna ögonskimmer
och jag ligger djupt nedbäddad
musik ljuder stilla
inte högt
mjukt
en vacker mild kvinnostämma
följer nattens vandring
den milda handrörelsen stryker över
utmed vassa kanter skarpa hörn
sammetsmjuka är de nu
kan ej se oron
inför natten
musiken tystnar
ljuset slocknar
tusenljusen glimmar klara
stiger ur bädden
sveper mjuksjal om axlar
varför stiger jag ur denna värme
en svart oval håller mig sällskap
inte större än en fingerö
andas ovalen länge
en svart sten
tungstilla
ligger där
en svart stenoval ligger på golvet
varifrån kommer du
andas frågan länge
inväntar
svar
ser tusenljusen glimma klara nu
väck eldskålens skimran
böjer mig fram
lyfter sten in i hand
håller sten till ljusnära
skimrande kropp
svart grön blå mörk
breder ut vingar
skalbagge vackra flyger
varifrån kommer du
andas frågan länge
inväntar
svar
trumma vibrerar
leende
skalbagge vackra flyger
nattslända fäller ut vingar
ur
urkropp
lyfter mig
lyfter
lyfter
ängen skimrar boplatsen skimrar
allt skimrar vitt
vitas sånger
ljuda
ur tystbädd
nattslända
för mig
till
molnmarker är böljande mjuka
i rörelseljus värman följer jag molndansare
våra rörelser pudrar
jordar gnistrande
vi dansar mjuka steg runt den vackra
vi är en himmelsvid lotus
ljusgnistrande klar
dagslända bär mig
bär mig
sitter
på huk
med svart oval i hand
nu vet du varifrån
jag kom
tungtyngden är en
illusion
ser du
dimman lyfta
det gör jag
ber eld in i kökets hjärta
hälsar
ängens vitgnistrande skönhetsklanger
mal kaffebönor i kvarn
lägger det malda i hurra
inväntar kaffedoften från spisen
(en snöstjärna smälte)
så gjorde
den
hon visste hur
i grynings skönhet
blommade andedräkt
solfinger rörde
vida
i träd synes
istapp
så gjorde
den
snöstjärna smälte
hud rodnade
hon visste hur
en istapp
är hon
istapp hänga utanför ditt fönster
se stjärna
glimma för dig
*
(oh vackra gräs)
ogräs växa upp över anklar
jag säger
oh vackra
gräs
skyttel springer
skimrande smaragdtrådar löper
djupnynnade
hjärtrytm
ljuda
väv sveper vingar
faller i mjuka vågsvall
jag är dansande
sommaräng
i bröst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar