ja
tolv plus tolv är tjugofyra
tal kan läggas samman
delas
multipliceras
kan räknas i satser
parenteser
läggas i vissordning
samt i visordning
*
(henu)
vackra visa fyll mitt bröst
var vind
var eld
var
allt
lyft mina händers jalusier
ett öppnat hjärta
brinner
brinner
solguldsregn
jag bär mina bröstvingar
en sjal
om
mina axlar
vid stranden av intet
lägger jag
sträcker jag ut mina händer röda
frilöser det målade
ur gräsregn stiger du henu
fötter sirliglätta
rak är din stam
ur stenminnes
helande
dofters
silverskimrande
djupgröna
ovaler
lansetter par om par
andas din klädnad
ring av blommande fyrvägskrona
andas vita röda rosa
ur ditt hjärta stiger frukter bär
blodstenars
nattmantels blåsvarta
dina ögonvingar sveper
visar trevägars
linje
ur sandhänders moln anas pyramid
henu du ler
dina fotbjällror
sveper
tyngd
vid stranden av intet
lägger jag
sträcker jag ut mina händer röda
frilöser det målade
rör vid smeker klippor
rosseende
blickar
mina fingersträngar
ljuder
då jag
breder ut mina vingar
in i solens röda
ansikte
sakta vändas pyramid
är en bägare av
kristalljus
ren
cirkel omsluter triangel
pyramid
är en kon
spetsen vattnar jordsovande
*
ja
tolv plus tolv är tjugofyra
tal kan läggas samman
delas
multipliceras
kan räknas i satser
parenteser
läggas i vissordning
samt i visordning
tolv plus tolv är tjugofyra stycken eller en hög eller
eller
tolv plus tolv är tjugofyra
tolv solar
tolv månar
tjugofyra dansa de i vinterängs sommarbröst
barnets namn är kärlek
är namnet skrivet
är namnet att se att läsa
är namnet upplevande
ja, namnet är skrivet
har alltid lästs
det är liv
namnet är liv
alltid liv
är då livet allt
då är varje liv allt samt är därmed i energiströmmen
samt är därmed medvarande
samt är därmed i förmågan att instiga i allt
är därmed förmågan att instiga i allt
är därmed förmögen
är därmed i förmågan att instiga i allt samt i mevetandeljus blicka in i ditt vara
*
se
i stilla
kronblads skrivna
upplysa dig i dina dagssteg
om då
släpp så
du var
släpp så du var fri varje dag
se hur den återvänder
återvänder med grönskande kvist
*
Noah
är varje livs färd
arken är din kropp
så vet du
seglingen
så vet du vingar
vingbud
seglingens vingar; du är allt
allt är i
är transformatorstationer
ser du flodens virvlande
Noah
hur han därmed transformerar
fram in i då (framom in i då), då in i fram och du är alltid i mitten
kvarbliva eller vandra
ser du floden virvla, människan fann ut att vinna ut energi. från början fan hon ej ut, hon frös, hon hade behov av att upplysas, hon trevade i mörka källargångar, ljusstråle steg in i kronans cirkel visade floden.
människan frågade floden
floden gav
ström
strömmande
floden kastade sig utför klippan i visshet
virvlar
dånar
står du nära floden lyfter du dina händer för att skydda hörseln
det dånar
befriandedånar
så kan det vara
floden strömmar ut i havshänder
hur byggde Noah arken
han byggde den stadig
han bjöd in
hur seglade de
floden steg allt högre
högre
täckte allt
de såg ej jorden
jordemoderns skönhet
barnet ligger i moderns sköte
livmoder i vatten
vem ligger nu i vattnet
fostervattnet
modern ligger däri
människan siktade så högt att hon ej såg
den vackra plats
den paradissång hon valt
den paradisplats hon fördes till
hur seglade Noah
de stängde ögon
de stängde irrblossen utanför
de siktade
fokuserade inåt
indigomantel böljar
vit duva
huvudets tanke blev vit
vingarna bar duvan
duvan kretsade
kretsade
följde cirkel
cirkeln var uppenbarad
därigenom
bar hon den grönskande kvisten
människan var redo
därmed sjönk floden
vart sjönk tankefloden
in i hjärtat
var jägare i livet
inte till att nedlägga bytet
nej studera ursprungsjägare
så vet du spårfinnarens gång
så vet du siktandets konst
så vet du huru allt är förlängningen av allt
så vet du det
vilket tillför
det flyr ej
det möter ögonen
det bejakar
samt
bejakas
var jägare i livet
… det är så vackert hur de goda andas, hur de lyfter
upp
allt det vi egentligen vet
hur alla bilder en gång målades för nu
till förståelse, inte förståelse, till visshet av det vi är; hjärtfolk med kärleksvingar
våra armar är dess gärning
vinterrosiga steg, kinder: ja det är vackra sånger vilka sjunger
det är moderns hjärta vilket fröjdar sig
hon fyller våra ögon med det snö är
*
(cinnobers)
soldalar
eldande röda vingar
bredda ut
trädfolken bugar
vördnads
vackra
avklädda
sakta knäpper jag upp bröst
stiger
in
eldröda vingar skänker mig cinnobers
min själ strömmar i
skymningsflods
sånger
klanger ur
mitt bröst är
en glödande droppstenspärla
rubinblad andas nattord
sol
dalar
sakta
sluter ögonspann
isande flätar toner djupa
nattord
isblå
klara
en fjäder släpps av nattfågel
landar mellan fingrar
skriven är
i mig
du
människobarn giv icke upp ditt hopp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar