lördag 11 december 2010

den 11 december 2010

förlösning
är förlösning samt nåd
samma
tecken


eller är nåden till för lösning av noden
då i bemärkelsen av knuten
den gordiska
den gordiska knuten är mycket vackert lagd
egentligen har den ej en synlig början och ej ett synligt slut


vad
har ej en början och ett slut
vad har ej början samt slut
livet har ej början har ej slut
däremot kan du se en vacker bild;
exempelvis den knarrande gungstolen vilken stigit fram i flertalet stunder eller
varför inte den gunga jag så ofta ser
*


(gungan)


en gunga
sitter i ett träd


krona är i himlar
i himlasfär


repen är långa
kan du se
kan du se


repen är ej rep
blomstergirlanger är de


av vad
av moln


gunga mig gunga
gunga


jag gungar
mjuksakta rörelse


i en nod sitter jag och gungar


i en
gungande
hand


här andas jag
nåd


lugn
*


vad skulle du säga om du plötsligt i vinterängen fann ett ägg
inför dina ögon viker ägget ut skalet eller spricker
ur ägg flyger en fågel av ”okänd” art,
det vill säga fågeln är ej allom namngiven – en paradisfågel kan ske
namnet gör dig till egen eller ”beskriver” den du är, dina förmågor, dina gåvor – inte det du gör.


fågeln har naturligtvis ett namn
alla namn skall inte läsas; de skall upplevas


så i vinterns äng fann du ett ägg
ur ägget flög en fågel
du ser dig stå i ängen
du är människa du är fågel
du är allt
kanske är människan en snögubbe
solen smeker
vinden smeker snögubben
snögubben smälter
är den förbrukad – inte alls, snögubben belivar jorden med vad,
Med vintersagor från den så kallade yttre domänen.
*
(molngrå)
vandrar


vila ditt ansiktes trötta i
min mantels veck


här
invid
mitt hjärta


molngrå sluter mantelflik om


sakta
mycket
sakta


orkar jag släppa ögonvingar


i väster synes himlar
blå turkos stränder


hon rör vid med slöjor vita


mitt hjärta bugar jag i tacksamhet


är det så


flyger in i trädvind


i min krona sova tusende fåglar
med huvuden under vinge


i gryning synes de snudda vid


ängens dröm

Inga kommentarer: