vägar far genom skogar höga
vindlande vägar
skönhet
träd är vita
böljande etthet
ändå står träden sida vid sida
ett och
ett
här och var synes spår
kälken stannar
bjällror
tystnar
händer viker undan fällar
en stadig hand stöder mig
stödjande är
gesten
jag ler ty med ens ser jag gestens innebörd
ja, det är vackert
mycket vackert
gesten omsluter mig
jag omsluter gesten
handen lyfts och sveper sådär vackert
i förbifarten undan en hårslinga från mitt ansikte
bara för att få
bara för att
vidröra
denne snövandrare har stigvana i snö
snövandrare vänder mig om och
ser till mina kläder
inte en glipa
varm och god
stigvandrare lyfter fackla ur fäste
ber den till vila
så följer vi
den stig vilken lagt sig framför oss
buskar
träd följer oss
molnblommor andas vi
stegen sjunger
gnistrande
vi flyter fram
jag minns älgen jag såg
hur den stora kroppen flöt fram
stilla ler jag; kan ske älgen är flod
varsamt planterar jag stegen
minns liten mus pilande framfart i fröfinnande
förundransvackert att följa
inte en tvekan
inte en misstanke
fram och åter
fram och åter
stod och beundrade
den lilles
storhet
timmar flöt fria
trädfingrar släpper lekfullt snö
gnisterljus virvlar dansar framför mig och
landar på min kind
en snöhand smeker
mig rödrosig
smälter
kan ske
jag är
kristallstrålande
för dig
ren
det är den vackra tystnaden
den fyllda
jag förundras
blir i detta tysta vackra
så stiger träd åtsidan eller mer
vidgar ringen för att ge plats
ovalen är där framför mig
osynlig synlig
jag vet vattenögats varma blick
har mött den så många gånger
vindar sveper mjukt undan snö
jag ler ty de sveper undan
en av de vackraste
mantlar
vi står stilla
tysta
kan ske bär vi samma bilder i den stunden
lingonen
röda pärlor i gröna händer
hur fötterna mjukt togs
emot av mossa
stenarnas mjuka böljande
det orörda
tassandestegen
nynnandetonande
färgprakt
hur björnen sjöng
önskan om
kan ske
björnen önskade dela vår vandring
eller kan ske
var vi björnen och björnen vi
det kommer till mig att detta vattenöga är ett vitt öga
vitseende
helt utan fördömanden
helt utan sarkasmer
helt utan förtäckta
våra ögon möts
vi stiger ut
in
mitt i ovalen är en svart cirkel
en vak
en isvak
en drömvak
drömvakare är vi
tysta hör vi
i tystnaden lyfter isen stämma;
det du ser
är inte alltid entydigt
kanske entydan
kanske ett hörn av kosmos
kan ske enhörning
det du ser är inte alltid entydigt
jag kupar ej händer runt ögon för att se bättre
detta gör jag till fokus
jag skyggar ej för solvinden
jag ler dess aura
nej jag skyggar ej
lägger av egot. människoegot
stiger i allvärldar
det
är möjligt
vi glömmer det så ofta på vägen att vi är inom vägens händer
det kommer till mig att detta vattenöga är ett vitt öga
vitseende
helt utan fördömanden
helt utan sarkasmer
helt utan förtäckta
våra ögon möts
vi stiger ut
in
mitt i ovalen är en svart cirkel
en vak
en isvak
en drömvak
drömvakare är vi
julen har kommit att bli paketstunder
födelsedagar har kommit att bli paketstunder
det är väl vackert
men vad är vackrast
gesternas innebörd
eller mängden av saker
ser ett barn
barnet har ett vitt paket med röda sidensnören
jag ser barnets strålande stjärnögon
det vita ögat blinkar till mig
snövandrare stryker min panna varsamt
is lyfter vingar
mantel
sluter mig i famn
åter är jag i släden
i kälken
lindad in
i
vita fällar
stigfinnare ber fackla till
så ljuder färden
vägar far genom skogar höga
vindlande vägar
skönhet
en isvak
en drömvak
drömvakare är vi
tysta hör vi
i tystnaden lyfter isen stämma;
det du ser
är inte alltid entydigt
kanske entydan
kanske ett hörn av kosmos
kan ske enhörning
det du ser är inte alltid entydigt
(tystfjäder)
det fanns dagar då livet var lättare att andas
i denna var en
milda fina frihänder smeker i natt undan
kristallhjordar
gnistrar
klara
tystfjäder skriver lugn
i klarljus bugar jag mitt hjärta inför jordar
stiger i
det fanns dagar då livet var lättare att andas
i denna var en
kristallvind smeker undan smärtregn
flod lägger sig stilla
lindar sjal runt stenaxlar
porla du vackra
källa
höga träd susar steg
vita mantlar böljar
fågelvinge rör vid
gnistmoln
seglar
dröm
det fanns dagar då livet var lättare att andas
i denna var en
tystfjäder skriver rena linjer
kristallhjordar framstiger
andas strålande lugn
i denna
var
en
kristallvind sveper undan smärtregn
milda fina frihänder smeker undan
kristallhjordar gnistrar
klara
tystfjäder skriver lugn
stigvinda
snurrar
i natttläger höljde mig lågors skimrande kupande ögon
min hud doftade ren tvagad av rosenhänders olja
gyllendroppar i bad
badkaret var granars händer
ångor steg vita ur
tätnade
tätades
de svepte in min kropp i vita lakan
spetsar vackra
bårder
synes
knypplar dansar mellan silverne
trådar strömmar mellan rev och klippor
porlande sånger ler vindan
mjukt falla knypplar till dyna
hennes händer flätar
bården till
vitdröm
lavendelfjärilar strör
pudrar
lugn
i gryning öppnas puppa
jag bugar ödmjukt inför eld
stiger i dagmantel
det fanns dagar då livet var lättare att andas
i denna var en
tystfjäder skriver rena linjer
följer de lagda
kuporna
möter ömt mina fötter
mina fötter stiger ömt i
andas
andas molnblommors andedräkt
sveper vidmantel tätare om
vandrar med ängens gnistrande skönhet
in i skogens händers
gnistrandefall
hare ler skuttande
rådjur
stillandepose
stannar
vid stranden hör sommarfåglar
havets rörelse
stenar
vass
snoken simmar
vinden rör vid kinden
is har lagt sina solfjädershänder över
sol skakar ut sitt långa hår
sveper ut sin klarblå mantel
ut bjuder mig is
solstråle ler
är en slända är en borr
sitter vid vak
utan spö
utan lina
sitter vid drömvak
följer
vakande
med
vackra barn
människa i ditt inre
barn
vackra barn
hör
sången
det fanns dagar då livet var lättare att andas
i denna var en
tystfjäder skriver rena linjer
kristallhjordar framstiger
andas strålande lugn
i denna
var
en
kristallvind sveper undan smärtregn
milda fina frihänder smeker undan
kristallhjordar gnistrar
klara
tystfjäder skriver lugn
stigvinda
snurrar
jag vänder ansikte till
i leendeljus hör jag hav andas
ser din hand
en vinge sveper ut
släpper sten fri
hör sten möta hav
vatten
ser ringar
nå
min strand
ler
fylls av
så fjärran
så nära
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar