kanske är ett vackert ord
ett ord vilket målats i
lagts i negationsvagga
en tvekan
ett hinder
ser kanske flyta isär och bli
kan
ske
ja – kanske är ett vackert innebördsord lyft ur negationens vagga.
intensitet
intensitet ställs ofta i ljuset av yttre positioner eller scenarion
flammande passion
intensiv
hetta
ändå är det ju en själsfärg och därmed alla färger
ordet dignitet tassar sig in
ändå är det en själsfärg med alla färgers dignitet
helt utanför värderingar
värdeskala
eller dylika företeelser
en vinterdag kan innehålla mycken intensitet
kanske intensitet är densitet
kanske är det
genomgripande upplevelse
kanske är det
inre rörelse
hjärtflammande upplevelse
kanske är det att emplodera
bli kaskadljus
gnistrande oavsett värme eller kyla
ty i sannhetens element är dessa ursprungskällor
ja visst heter det implodera och det är belysande
upplysande
men jag skriver emplodera ty jag ser empatis
emotion
intensitet ställs ofta i ljuset av yttre positioner eller scenarion
flammande passion
intensiv
hetta
ändå är det ju en själsfärg och därmed alla färger
ordet dignitet tassar sig in
ändå är det en själsfärg med alla färgers dignitet
vandrade i dagen
vandrade
vintersteg
steg in i vinter
luften andades kall
vacker
vindar var stilla
i skyddade stråk var de stilla
stråke läggs till strängar
smekande
smäktande
i sekund av ande
helt stilla
lystran
så rinner klanger
stiger klanger ur
sfärer
dansar
solhänder var svepta om
om nära
rör
händan
om
andas
om
obsidian möts
kalk av lilja lyftas till läppljus
hjärtvärme
i gral skådas kärlek
gräs träd marker
gnistrande skönhet
lyfte ansikte
lade ögon i himlaäng
i himlasång
skimrande anande cinnober
med viss ögonansträngning violett
kan ske
av den anledningen att jag tycker så mycket om violett
om
andas
om
den tonen
slöjor eller solfjädrar vita
ur hennes slända sköljde tråd
hon vävde väv av silke
gav honom
han kastade nät
pärlor trädde däri
en av dem kysste
hans hjärta
slöjor
solfjädrar var spända
hon dansar i brinnande ökensand
slöjor sveper
prismor
visar ej sitt ansikte
endast ögons smekande ljussvar
spindelnätsflor
över blå
i blå
hans ögon rörde vid är
i en stund av
vände han sitt ansikte
rann nedöver hans högra axel
hand sökte kupa
hans hjärtsvar
han knöt handen
reste sig
flydde bort från
visshet
spindelnätsflor
slöts om hennes kropp
facklor antände bålet
kvedosånger ljöd
han hörde dem
vinden vände hans ansikte
såg gnistor stiga
eldröda rosenblad doftande
rörde vid sträng
en
stjärna strålade
slöt hans ansikte
om
andas
om
han flydde ej
stormar stillnade
ur sand stiga öknens blomma
kysste
hans hjärta
spindelnätsflor
över blå
i blå
eller
under
händer strödde
ja, vad det är, är svårt säga
dessa skira vävar går egentligen ej att beskrivas
hela mitt väsen fylldes av djup vördnad
tacksamhet
en intensitet fyllde mitt väsen
sakta breddes kvällsvingar ut
sol slöt sakta eldöga
himlen brann
i stark intensitet
intensitet
kan vara av så differentierade skikt, eller lager ändå ur samma
kanske intensitet är intention
intension – min intension var eller är
men ofta faller den samman då intensitet ej finns
röksvamp
rund
stå i bidan
en fot snuddar
röksvamp faller samman
det
ser jag
jag vet att där intentionen är sannhet
stiger röksvampen upp
intensitet
kan vara av så differentierade skikt, eller lager ändå ur samma
kanske intensitet är intention
intension – min intension var eller är
men ofta faller den samman då intensitet ej erhålls
kanske intensitet är viljan
viljan utstigen ur vill vilja
spindelmor väver oförtrutet
drömmar
kristallklara pärlor är i väven
daggens droppar
gryningens droppar
strålar sänds
inspirationens ljus
du minns ej drömmen
möter ett skeende
kan
ske
intuitivt svarar du
bejakar
samt med insiktens klarhet ser du
väven
intensitet har behov av balans
kanske
kan
ske
en del, brinner mycket starkt
en del, svagare
den ena har behov av att skruva ned lågan
lågan sotar så lätt taket
den andra, har behov av att skruva upp lågan
fotogenlampan är en god bild
i balans skänker fotogenlampan vackert nattljus
inte för starkt, stickande
ej för svagt, grumlande
balanserande skönhet i medvetandeljus värme
i mening till kärleksfylld samvaro
*
sluter mina sömnvingar
in i dröm
däri är jag
vakande
där är jag
varmljus
gryningsvåg sköljer
ögon svärtade
speglar i är alla världsfärger
inom händer
vita sidenjordar gnistra
gnistra fotstegan
det var ej så
att hon tappade det ena
det var mer så
att hon gav det vänstra
i den högra upplyste hon vägen till
ur grund synes eld skimra
i visshet ljuder
själsstämmas svarandevind
sluter mina sömnvingar
in i dröm
däri är jag
vakande
*
träd
andas silhuetter
sol sluter eldögon
vita slöjor
gnistrar
skönhet
stiger
i
kväll
kvällsvingar
slöt sol
eldögon sakta
skimrande vita slöjor
steg röda
trädsilhuetter
gnistrande
*
snöfolken dansa
för dig
vitfolkens
vackra
rörelser
helt utan
brådska
bråd
ska
bäddar in
tyststeg
klingar
djup
*
(bära är ej bära)
Och ändå så vackert
bär mitt hjärta i dina händer
låt oss
endast
svara
bär
bärnstensöga älskar rörelse
så låt oss
kupa våra händer
runt vårt
hjärta
våra hjärtvingar
nuddar vid
stighöjders
fria
andning
våra händer
rör vid
nära
vi stiger upp i vitas
skimrande
purpur
förenade
så jag frågar dig älskade
var är
du
denna kväll slöt sol eldöga sakta
träden
bar vita stjärnmantlar
skimrade av eld
röda
klanger steg vida
*
dagen vandrade i skönhet
träd
är skrudade
i stjärnmantlar
gnistrande
djup
himlen
skira slöjor
vita
cinnober
steg knarrande
skönhet
skotta
ta in ved
vandra
dagen vandrade in i kväll
sol slöt sakta eldögon
trädfolken
är silhuetter
caligrafi
rena linjer
ändå
gnistrande skönhet
mantlar eldröda
vet att isen skimrar röd
kväll
vandrar in i afton
tusende stjärnor
allt säger oss
minns soldansen i sommaren
den är i edra bröst
däri
förinnerligas
fjärilens
rörelse
människan
är vackert naiv då hon inser att
barnet ej lämnade henne
därav orden
låten barnen komma till mig
i öppnandet av våra bröst
är vi naiva
därmed inser vi att vi är
allt
vi kämpar så förtvivlat för att bli personliga
det är bara skal
individ
är
skönhet
tvagad
ren
kanske är det vinterns ord
se kristaller
rena
klara
linjer
sakta sluter jag sömnvingar
stiger in i dröm
är fri
är
i
stilla
*
när jag känner mig
pressad
då den känslan djupnar vet jag att något ej är av godo
ser en hand svepa
upp blommor
blad
växter ur äng
ur skog
lägga dem i press
växten torkar
pressas
samman
åter ser jag gamla tortyrkammare
ja
när jag känner mig pressad är något ej av godo
ur det vita är de vackra
ser höga skogar, hur snö ligger höljande runt höga träd
granar
böljande vågor
svall
månmoder vandrar silverneblå skimrar allt
ser hur snö faller
eller strömmar ned
smälter in i marker
ur det vita sker de vackraste möten
sök ej
lära känna en människa med solglasögon på
då lär du känna dock ej uppleva
upplevelsen uteblir
av ditt tolkande
dina solglasögon
skymmer
sikten
*
(önskan till)
i natthändan
leder
vind
ödmjukt ber jag snö
tillåts
kupar hand
till
fyllnad
ber vind lyfta
tusende
gnistrande stjärnor
glitterljusdansande
önskar er alla en vacker dag
*
(vintervinge)
lades mjukt
över kristallskog
strålar
ljusstavar
spår
tonhöjas
färger rinner gnistregn
*
(tyststilla)
vandrar tyststilla
dun föll
dalade
steg
kristalljus
klara
ej i solsköljan
i silverne
nu andas kvällsvingar
sluter dag ömt till bröst
nynnande
höres
stämma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar