den 1 december 2010

(vinterängd)


så givandevacker i din gest
andlöst
ser jag
dig


andas


omslutas av kvällning


omistlig
tar mitt
hjärta
emot
din gåva


du målar mina ögondukar


giver
vidare
vid


möte
*
det är så i vinterängen
ljuden
tystnar


se
snövindar andas
dunens
sakta
svävande


visar
målar
stillstegens frid


i denna stilla frid stiger tysta
allt skrudas
bäddas in
ljudisoleras


i detta hölje är fostret
embryo till liv
för liv


av genom till i för


och fråga dig
varför
vintern är så


vårens smältbäckar
sommarens porlandedans
rörelser, rörelse, blomregn, doftregn


fägringssteg
hägringssteg


hösten brinner
vindar smeker av
eldvindar smeker av henne skrud


vinter
vintern
vi – intern
vi
i
inte
vi i inre


vintern är så ty frösådden glöder i hennes inre
varför låta alla hårda ljud tränga in


i de avlövade skogarna
ekar ljud


ohöljda


lättast är att se träden
naturen avlövad eller


ur
grönska
stigen


men ser du;
se
orden flyta samman och bli:
urgrönska


ja, du ser genom detta – urgrönska –
verklighetens
urgrönska
den
upphör ej


dalande snö är stillhet
stillar du dig
samt följer denna rörelse
inser du
i vilket tillstånd vitt ljus uppstår
inser du
vad vitt ljus
är


vitt ljus är allt skapande
vitt ljus är intigheten
är det otänkta
det otänbara
o tänk bara – o tänk nakna
det rena tänkandet


det avlövade tänkandet
hjärttänkandet


vitt ljus är
intigheten
våga vara i
utan att tro
dig stupa in i avgrund
våga
vara


snö
dun smeker kinden
snöstjärna
smälter
kysser
ditt
inre
vitt ljus är intigheten
intighetens möten
det är allkärlek
för ser du; violettljus är vitt ljus
och det är av indigo
är av röd och blås möte
så tvinnades de
samman – månstrålen och solstrålen
blev ett
meningsfylld närvaro
av livsslända


i stjärnstrålande vinteräng


månsilvrande
skönhet
skrudar vintriga steg


renaste kristalljus
andas


andedräkten
synes
vara
kölddimma


är det av köld dina kinder rodna
dina ögon är strålande stjärnbrunnar
är det av köld


eller av vad


andedräkten
synes
vara
kölddimma


se då
gräsets minne
minne av sommarseglande fotbara
se då
trädens stjärngnistrande
se huru de är förenade i kärlek
Isis du vackra
tolv rosor bär du i ditt bröst
i kärlek
av kärlek
lyftas edra steg


edra jordiska steg ur under – jordar


den jordade inser skönheten
flyr icke
blir i
är


ur under jordar
är miraklers jordar
människa du söker under
du söker mirakler
varför detta sökande
allt är
under
mirakler
fråga dig varför är det så viktigt
av vem månen får ljus
får hon ljus av solen
ja, varje kvinna får ljus av solen
hon växer i skönhet
i det att den älskade i ljus sköljer hennes släckta
giver hon ljus till solen
ja, varje man får ljus av månen
han växer i skönhet i det att den älskade i ljus sköljer hans släckta


vem
gör
vad
vem
ger
vad


detta gör det ouppnåeliga i människans vandring
hon bär en timavåg i händer
tima är ett vackert innebördsord
blev
i yttre
yttrevåg
visst är vågor vackra
hav, ljud, ljus, allt
är livets våg
skall du surfa på dess yta
eller följa
bli
vågen
yttrevågen
den vågen är icke hjärtats våg
men
den är en hävstång
den gjordes till hävsstång
en klangstav
vågskålar är gongonger
dur och moll
av universums oändligvida kärlek
är den en hävstång


yttrevågen mäter i jämförande
allt vilket läggs i vågskålarna blir rättvisefördelning
men
vågen
är
en hävstång
ty av universums kärlek gives möjlighet
möjlighet att häva sig över hindren
vem kunde tro att det gick att hoppa stav, höjd över
femhundrametersribban
stavhopparen visste
gavs vingar
flög
över
flög denne över eller
följde denne med
vinden
visst är vågor vackra
hav, ljud, ljus, allt
är livets våg
skall du surfa på dess yta
eller följa
bli
vågen
yttrevågen mäter i jämförande
allt vilket läggs i vågskålarna blir rättvisefördelning
men
vågen
är
en hävstång
ty av universums kärlek gives möjlighet
möjlighet att häva sig över hindren
detta häva är insikten av hjärtats
mittens balansering
det erfordras ej fysisk aktivitet
det sker
hävandet sker genom rättvisans sanna flöde
genom människans upphörande av räknande
räknande i fördelar
if i scratch your back, you scratch mine
räknande i fördelar och nackdelar
nackdelen är en nacke
är bakom
utan denna skulle huvudet sloka, rasa
människan skulle knäckas i två delar
ett surrandetänkande huvud svävar i luften
en kropp sjunker allt tyngre vilse
den kroppslöse
den huvudlöse
hur blir det då med; jag tänker talet
det talet skapade ej huvudet; i begynnelsen var ordet
och ordet är kärlek
kärlek är
ej ett huvud
är det en huvudsak – ja, i hjärtats tanke
åter till hävstången
av universums kärlek gives möjlighet
möjlighet att häva sig över hindren
detta häva är insikten av hjärtats
mittens balansering
det erfordras ej fysisk aktivitet
det sker
hävandet sker genom rättvisans sanna flöde
genom människans upphörande av räknande
räknande i fördelar
if i scratch your back, you scratch mine
räknande i fördelar och nackdelar
så är nacken sedd
fördelen då
fördelen är ansiktsljuset
leendeansiktets ljus
den strålande solskivan
i silver i guld i koppar i jordefägrings skönhet
genom hävstången
av yttrevågen
en mycket vacker
timavåg
i balans
*
du säger till ett väsen: du är vacker
väsendet säger: nej
säg då: genom att jag säger dig vara vacker är du vacker i mina ögon
därigenom blir du vacker
genom att jag säger dig vacker
det du inte ser
du säger till ett väsen: jag längtar till dig, efter dig
väsendet säger: det kan du inte du känner inte mig
säg då: jag säger dig att jag längtar, därigenom skapas flöde
därigenom söker flödet öppna ditt frånvarande
det du inte ser
*
(Så tystnade)
ännu en
dag
skimrande i vinterskrud
så givandevacker


invänta natts lugna
i skimrande
låga


stig in
skuggor fladdrande vinddrag


drager nät ur ocean


det är
mina röda händer


fjäril
i tempellund


färgade
henna


målade
målande vandring


glittrande guldstänk i nät
stiger


strålande stjärna


kysser
natt
*
(intet rör vid tinning)


i natt seglar upplevelsen fri
naknad
intet rör vid tinning
ser eldröd måne andas
bildskönhet väver
ur dagslända rinner tråd mellan hennes fingrar
jag frågar dig
är tråden
röd


så var den då stegen var intrasslade av dolda blindskär
då vågor slog isär mitt
mitt
liv
så röd blödde tråden
fästad vid mina
fingrar
minns
du är
icke
vilse


var gång jag snubblade
gav tråden stöd
stödjandegest
stav av
kopparglöd
i afton
i morgon
frys icke
se
väg är öppnad


jag lindade tråden
nystanet växte
vid utgångens
instigan
full


färdades långt
det frodiga gräset böljade doftande
skimrande
djur betade
harmoni
i sensommar skrudades gräs med silverne
månregnen
svepte mantlar


fyllda hav bredde ut händer
spegelblanka låg de
vindar rörde
lätt vid
yta krusades
hav vek upp blad
tusende
kristallotusar seglade
eld brann skimrande
i stjärnfredade
ord
vattenfolken
sjöng
djup


fötterna lyfte mig bar mig
något rev av gräset
jag sörjde anblicken men jag visste
visstevet rötternas djupglödande sång
upplevde gräsets vandringar
de flydde ej
de följde
väg


allt kalare
kargare blev länderna
trasselnystan rullande bollar
lade mig nära marken
marken förtäljde mig hjordarnas vilda
hovarnas mjuka oskodda
smekande huden
så vacker ljöd
trumma
du spelade
för mig
där i
fjärran


reste mig ty vandringen kallade
tistlar vek undan taggar
i bergsskrevor växa
bergsros
blixtars svarta ritades i mark
hans helandekraft
rör vid
han manar
till
våg
rörelse
så har hon förtäljt honom
ur folkens kyla
de är
helandemantel


kaktusar steg upp
de rev mig ej
de bjöd mina torra läppar fukt
jag såg nattens drottning blomma
hon sjöng kärlekens lov
värmde mig i
nattens
kyla
han är dig nära
din vitskimrande


i gryning fördes färden
klättrade uppför berg
bergsrevor
slök ej
steg
vakade
med


vid toppen av
andades snömoln
kristallrena
blomstrade
min hud
stannade i detta klarnande ljus
mina fötter fann vila
i kretsen av mognande


de visade mina armar
mina fingrar vingars susande
frisvävande följde jag luften
jag var luft fågel kvinna
vi svepte
smekte bergen
utforskade
oss


hörde hav hörde mjuka sånger kalla


så
är du
nära
älskade


minns
orden nynnar hon
ur ökensol
och jag
minns


i natt seglar upplevelsen fri
naknad
intet
rör vid tinning
ett dun
en fjäder
skriver
liv
ser eldröd måne andas
är det
mitt hjärta
mitt
hjärtas
bön in i stjärnvind


slända vackra
slända
din tråd
är vit
jag väver
vit mantel
i stjärnklaras natt
nystanet i mina händer
är skimrande
regnbågsljus
det ljuset
ber jag
in i dina
ögon


jag ler stilla i drömljus


intet rör vid tinning
gryning stiger upp
ur bädd


ser
dun
falla
mjukt ur
hand
så lätt rörde
kanske
din tanke
min tinning
av
kärlek
din