vad är nåd
vad är nåden
vad är nod
en uppstigande rörelse
en rörelse vilken skär rent
nåd
jag sitter och har suttit i dagars nätter
mina knän är öppnade skålar
skopor
lyfter vatten ur källa
bjuder dig
törstande
jag har vägrat dig dricka
dig är mig
din törstande strupe har vridits varv efter varv
en navelsträng
förmedlande
är
i dig
i mig
så är det vridna tvinnade vägar
ett hållbart band
ser snårskogen
hur den trasslar sig
en sovande kropp i tilltrasslade lakan
ser lakanen
ser vecken
frågar mig
är detta en deg
med ens upplever jag doften av bröd
ser vecken
frågar mig
är detta jorden då bonden plöjer
så befinner jag mig i skogen
upplever skogens kärleksfyllda leende
vad är det du ser
droppar tindrar
droppar skuttar
klättrar uppför blad och åker kana ned
vad är det du ser
vad
är det
du
ser
upplever skogens kärleksfyllda leende
fingrar smeker undan
sakta
en hårlock vilken skymmer sikten
vad är det du ser
skogen kammar sitt hår
med mjuka rörelser borstas skogens hår
blad vikes undan isär utan isär
sitter i ormbunkars hägn spelar harpa
lyra
ormbunkens blad är
strängar
vi ler
träd tillsäger mig
lyft blicken
vad är det du ser
kronor ät flätade fingrar
solsljus sipprar in
detta är
nåden
nåd
nod
sus höres
vingar
skarp blick ser genom
skarpnäbbad
talat rena ord
sannhet
vad är det du ser
törstar du ännu
du har givit dig
att dricka
jag reser mig
knäskålar
porlar
strömmande
hälar
vilar i handkupa
fotvalv höjes
jag ler
upplever broöppning
sus höres
vingar
skarp blick ser genom
skarpnäbbad
talat rena ord
sannhet
vad är det du ser
vemodssången
vilken jag vet ej är det slaget av vemod
talar till mig
lyfter mig
jag släpper dig nu
kom låt oss flyga
vi svävar
jag är i nåd
när åter dröm
jag är i frihet
för rörelsens inre helighet enas tårar
vad vet du
de är varandras händer
nåd
frihet
ser du haven
ser du väven i vävramen
i vävstolen
huru varpen flätar
huru varptrådar löper sträckta
icke böjda icke sneda icke vinda icke genvägar
dessa äro raka sträckta stolta
ser du huru varptrådar löper
sicksackar
vilar gör de i solvögon
kammas gör de
ser du huru skyttel glider
bär
meningstråd
skytteln är en kanot
ser du huru mannen lägger handen till ålderträd
ser du trädet bejaka
ser du huru mannens händer lyssnande skapar kanoten
ser du huru mjukt träd seglar i flod
i hav
huru mannen är ett med alltet
huru han ser hennes skira väsen
vet hennes styrka
vet kvinnans värme till hans ljus
ser du huru de skapar tillsammans
i det man är
i det kvinna är
till varandra
för alltet
allt
ser du skyttel
ser du kanot
ser du hennes flinka fingrar fläta håret
hur hon väver in gyllenband
hur hon flätar korgen
huru hon med varsamma händer fyller korgen med frukt
ser du huru deras fingrar flätas samman
ser du floden
haven
vattnets rörelse
då ser du väven.
ser du barn leka med öppna sinnen
då ser du haven
då ser du varpen
då ser du väven
huru barn lever meningen
ser du molnen tätna
hör du åskan
blixtarna ljunga
blixtarnas ljungande sånger
regnets liv
bäckarnas
vattnens sånger undiner ler
så klarnar himlar
sol skimrar genom grenverken
detta är nådens upplevelse
paradissång
paradisfågel svep mig in
hela mitt släckta
lindra
plågan
så flyger din själ fri
därigenom dina rötters kärlek till jorden
din kronas kärlek till himlarna
så lever allt i din stam
strömmande
stammen kroppen
spolen skytteln
ser du huru skyttel glider
bär
meningstråden
detta är icke skytteltrafik
detta är
rytm
därav brister icke tråden
därav skimrar haven
haven andas
andas nåden
fågel bär
bär friheten
viska in i mrkret
jag är allt
allt är jag
vi väver i skönhet
skapande
vackert
alltid dessa strider
oh människa varför
fråga dig
varför
hör du huru svärdet glider sjungande ur skidan ur sten
svärdet är icke bönor
är icke böner
svärdet är
rent
klangljus
stråken vilken lägges an
du förmår icke spela för utan ge hör
var och en är svärdsbärare
fråga dig varför svärdet i urgestalt är en ellips
är ett blad
detta är
sannhet
av detta
ser du huru svärdet strålar
kan ske är detta denna skönhet det vilket lockar;
det ljudet
ljudet då klingan når luften
klangen vilken vidgar sitt väsen
fyller bröstet
ger dig vingar
renskrivande vingar
skriver solens eldöga
förtäljer dig svärdets ursprung
men
svärdets djupa vilja var och är icke blodsspillan
svärdet förtäljer dig solens eldöga
edöga
förtäljer dig blodsspillans snmärta
ty visst uppfyller dig denna skönhet
detta öga dig med smärta
smärta är ett väsen fyllt med skikt
hudar
var och en förtäljer
ur ådror lyfta de bönerullar
icke en
tusenden
ekrar av edögon
strålar samman
se svärdet stiga ur jordens mitt
ur cirkelns mitt
smärta är ett väsen fyllt med skikt
hudar
var och en förtäljer dig det vilket kan ske då du följer din livsed
vilken är
vingar av guld skriver silver vitas skärpa
så ljuder pendelns tolfte slag
vågorna
stillnar
havet
andas
med
du andas ej mot havet
gråt icke barnet mitt
se stenen
i
din
hand
vacker opal
given av sylfer
breder ut vingar
vacker lotus
kysst av salamander
seglar handljus
lyfter
frispråkande vingar
så sitta de vakande jordefolken
gnomer kobolder tomtar
kallas de helt visst
vid livens eldar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar