Släckt stjärna
Han helade bröstet
*
( en dolk i min hand)
molnen sköljde
först trodde jag det var en månstrimma
månstrimma
månstrimma
skriv mitt bröst
det enda jag ber är en hand
vilken håller kvinnans hand
vilken välvilligt flätas med hennes fingrar
vilken sådär vackert snuddar vid henne i förbifarten
vilken ser hennes vara
det var ej en månstrimma
ljus vävde eller smidde av vitsilver
märkligt
gryningsljus spanns
cirklande
det värkte i mitt bröst
det var en dolk
dolk
vad är din vilja
säg varför kvinna
han räknade ej alla stjärnor
han såg stjärnor falla in i bröst
vandra stjärnvandringar
han såg en kvinna vars bröst var släckt
han helade bröstet
hon gav honom
svar
i kärlek samman
dolken
var ej en dolk
en månstrimma
sände budet
*
Nostradamus
han räknade ej alla stjärnor
han såg stjärnor falla in
i bröst
såg
stjärnvandringar
stjärnfolken
vandra jordesteg
han såg stjärnor falla in i bröst
vandra
stjärnvandringar
*
han såg allt
alltet
min vilja är att uppleva oss
adam och eva
han skapade adam av allt
av adam gavs eva ett ben så sägs det
ett revben
en båga
en bro
från var
från bröstkorg
hjärtsång ljuder
adam och eva
då och nytt
tvenne själar kom till dem
kain och abel
kan och aber
detta är en vackertalande bild – lev med den
kain var den äldste
abel den yngste
kain var den förste och abel den andre
adam och eva
eva och adam
kain och abel
abel och kain
i allt detta samspel
broar
bågar
mellan till för genom i
och ju längre huvudtanken tillåts snurra i dessa banor alltmer förvirrad blir du
det vackra är att se dessa övergångar
ty de är vackra broar
vilka leder till
för
streckkoder
skräckbarriärer
tortyr
är den tortyr vilken gives av andra ett steg värre än den tortyr vilken gives av egna händer
samt är det en åtskillnad
de plägade med piska och med spikband söka driva ut synden, frestelsen
det ”enda” de behövt göra var att be egot sätta sig här invid
fråga vari denna frestelse bestod
hur det kom sig att den växte allt starkare
egot berättar kanske
jag kände en doft och ville se vad det var
det är ju så med astralen, astraliteten
då den får vittring så där helt plötsligt då bara vill den ta reda på orsaken
verkan blir ju allt detta dragande och slitande i kopplet
det är vad egot berättar
så det du behöver göra är kanske att inte undfly samt anklaga dig själv
hur skall egot veta det alltet i evig skönhet skapande alltid vetat
egot är ett nyfiket barn, ett utforskarbarn, egot har behov dina händer, för se egot är allt och vill därigenom ha allt, ända tills egot inser att det är allt igen.
åter är det detta med etthet/enhet/helhet vilket övergår i avskildhetsfasen till haego, så sker det igen egot andas in och ut för att upptäcka helhetens andning; gudomens ljus.
ja, de torterade sig själva dessa vilka i nästa stund gjorde sig till bödlar även om medvaranden fick bli utförare, frågan är huruvida det var deras egen lust de bestraffade eller vad det var. det var deras egen lust, de såg dessa så kallade häxor vilka var ljusfolk och fylldes av svart sjuka, de lindade en bindel runt sina ögon.
och i slutändan är det så att det du gör mot andra, det upplever du själv, det du gör mot de minsta – minns att det ej sker ur straffdom, det sker ur helhetens upplevelseperspektiv.
tortyr
är den tortyr vilken gives av andra ett steg värre än den vilken gives av egna händer samt är det en åtskillnad
ibland undrar jag
och jag vet
en filmsekvens återkommer ofta i samband med detta, jag minns ej filmens titel – det är bilden.
i en filmsekvens drar en människa av sig sitt ansikte
vi har ett ansikte
gudomlighetens ansikte, så vackert i sitt insteg
fyllt av vishet är detta ansikte
vishet – visdom
vishet visdom i lugn stjärnglans
denna glans är auraljus
auraljus – fulländad skönhet
fulländad skönhet är i denna blick
ansiktet är det ej vilket omfamnar vår blick – det är ögonens djup
ur djupkälla skådar andeljus
ögonens djup vilka infattar ansiktet
ansiktssmycket
ögonen omfamnar oss
det är en blick
vilken stannar oss – helt tyst stannar den oss med ord
blicken stannar våra yttre hjärtvingar gör oss bemärkta/uppmärksamma
bemärkta uppmärksamma på det inre hjärtat
märk bönen – hjärtats bön – se ditt sanna liv
du har flytt
vänt ansiktet bort
se genom mina ögon
ditt liv
så vandrar åren, så målas våra ansiktet
det är
tortyr
därav stiger denna filmsekvens fram
den är starkt talande ur
andeljus
*
(vinterfjärilar)
tystvingar svepa
svep vingar
svep mig
in
kysste vindar i dagen
vindar rörde vid okbåge
sjönk
ned i drivsnö
steg
upp ur vitgnistrande
höll mistel i handvingar
ur vita bären genomsiktliga
steg
de
vinterfjärilar
mistelregn ur korpvingar
helar stelfasas
iskyla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar