en negationsdom eller
en positivdom(posivationsdom)
negation
negationer
jag finner båda dessa ordformer vara så mycket mera trevliga i jämförelse med ordet negativ. kan ej förklara varför och det lever ej en intention till förklarande, ser detta förklarande vara obehövligt. vi drunknar i förklaringar, splittergranater.
nej, jag kan ej förklara, det är ett skeende inom negation samt negationer. min upplevelse är att begreppet negativ inom dessa båda interaktioner upplöses samt ses i det ljus negativ är. ett negativ av ett fotografi är mycket intressant att studera i detta sammanhang. i förenklande är det, negativet, vitt samt svart
skugga samt ljus
eller om du föredrar så i omvänd ordning.
för att få fram bilden
framkalla bilden erfordras det vissa förberedelser ,
prepositioner
se detta;
för att bilden skall framstiga
framkallar du bilden genom förberedelse
vad är framkalla
vad är kalla fram
drömmen sejdar svaret
i nynnande
lugn
du lägger fram ditt hjärtas röst
den rösten är helt ofärgad
svart eller vitt
preparationer
du preparerar
till preparat
bilden är ett preparat
för att få fram bilden
framkalla bilden erfordras det vissa förberedelser
du behöver vätskor, kemiska – kemi; kärlek evig möter intighet
du behöver slutna rum, mörker
du behöver rött ljus
ja, det är en god flödande bild
av vad
av negationens positiva skeende
vätskor, vatten är flytande, strömmande rörelse
slutna rum vilar i mörker, dina sinnen är skärpta
rött ljus, kärleks, ömhets
så är det i livet
”från” ur negationen framstiger fotot, den positiva polen
en vacker bild steg fram i dagen;
tag det vilket tynger dig
lägg detta i en ljusboll
fråga
till svar
lägg denna boll
frågeboll
bredvid din bädd tillåt ljusbollen verka
och se svaret i drömmen
en slags spåkula.
(den kula jag ser är hör och häpna, ett kinderägg, eller dessa bollar vilka finns i tuggumiapparater men leksaker i. de går att öppna, denna boll är vit, av skiraste vitt glas.)
drömmen sejdar svaret
i nynnande
lugn
det sker saker för du har sett in
ofta är det ju så
den första stenen börjar rulla
så följer de andra
fylls vi med flykt
blir raset en negation
är vi med
blir det en positiv negation
då stenar stannat
dimman stiger
solbelyst
ser du skönheten
då ser du
det
vilket du skulle se
försök att ej grubbla
se detta
du har frågan/problemet i din hand/en vacker boll
se den
håll ljusbollen i dina händer
händer kupade
fyllda med all din kärlek
fråga in
in i bollen
fråga då du skall sova:
vad är din berättelse
lägg så bollen bredvid bädden
i dröm får du svar
kanske ej med en gång
men det kommer
du ”måste”
öva
stiga ur vill vilja
stiga in i
vilja
tystnat har tanken
svept om
av stormvinds gyllenen
klarnad
andas
dag
stilla
ur vitas
gnistrande
händer
vinter
vi inter
så ser jag denna strålande skönhet
ser stjärnor
ser liv
ser hur samtliga strålar
strålar in
strömmar in
i hjärtöga
i alltet
lever
allts
skönhet
så ser jag denna strålande skönhet
hu vi är strålar
strålande utåt
alltid inåt
vinter
vi inter
så visdomsfyllt
vår, våren
vår en; gemenskap, gemensam blomning
sommar, somnar in
höst, det engelska ordet är mer talande; autumn – aum
vinter
vi inter
så ser jag varför detta ord förföljt mig i natten i dagen,
alla ord med begynnelsen inter.
möten är ej nomineringar
är ej nomineringar inför tävlingar
inför en roll
är ej att bli idolbild
eller idolens bild
bild av idol
är ej nominering till regent
till
till
(Sejdandevacker)
möten är
vindens
alltets sejdande
sejdandevacker
stiger svanvingar vita i natt
hon kupar händer runt rosenläppar
viskar
deras
namn
in
drömmen sejdar svaret
i nynnande
lugn
*
se detta vackra ord; sejdande:
framkalla
frammana
ur mörkret ber jag dig stiga fram
nej, möten är ej nomineringar
varje livssteg har sitt sätt sitt sett att knyta an.
vilka ord stiger fram
möten;
kausalitet
interferens
interaktion
intermission
ser stjärnor
ser liv
ser hur samtliga strålar
strålar in
strömmar in
i hjärtöga
jag lyfter sovande dagsmedvetande in i vaket kristalljus
transmission
slutligen
aerodynamisk verklighet
för att få fram bilden
framkalla
för att bilden skall framstiga
framkallar du bilden genom förberedelse
du lägger fram ditt hjärtas röst
den rösten är helt ofärgad
svart eller vitt
preparationer
du preparerar
till preparat
vinter
vi inter
så ser jag denna strålande skönhet
ser stjärnor
ser liv
ser hur samtliga strålar
strålar in
strömmar in
i hjärtöga
i alltet
lever
allts
skönhet
*
träd
trädfolken skrider
vintrig skönhet
vinter
ren
klarhet
varje ord
vingar av liv
rör vid
snö
kristaller
stiger
gnistrande
pilar
stavar
klanger
det är vackert då jag i en stund kan skänka lugn
i dagen vandrade jag
vägen
förundrades
med trädfolkens vackra
gestaltandeliv
himlarnas
skira
färger
stränder
hav
slöjor
tala
vilka ord
orden väljer
vilka
ord är vingar
liv
lätt
kastade
hit och dit
ser vi orden vara barn
kanske
kan
ske
att munnar läppar blir varsammare
kan
ske
att djup stiger
murar
barriärer
outtalade sanningar
sanningar är ting människan använder i godtycke
i utanpåfrågan vad vinner hon
så lätt rusar människan
stegen
stegen hamnar i diket då
vägen rasar
allt växande har behov av
lyssnande
inlyssnande
i nattstilla andas vindar
skimrande
lågor
lyfter skuggor mjuka
humor är vackert
väl använd
ser en vacker våg
allvar samt humor
ej
gå över
gränsen
humor har behov av kristallklar skärpa
balans
natt och berättarljus
idag vandrade jag
mötte rådjur
iakttagande
så
skuttandehoppande
stilla
ögonmöte
*
(tystnat har tanken sjunkit in)
så tystnade tanken
av storm
omsvept
efter så många
månvars ringsvep
järnet glödde i hösthändan
de andades
till
glöden flammade dånande
lyfte svärd i händer
strålande
silverne
linjers
av sten gavs detta
ur sten gjöts detta
ur sten lyftes detta
lyss
till klangen
svep dimman undan
slägga har mjukt
upprepande
slagit mot gongong
bröstplåt började
sakta
vibrera
vibrera
till slut
dånande
stormar rev slet
kastade
till klippor
till rev
se dina ögon
se ditt ögonhjärta
så tystnade tankar
svepta om av vindseglare
lyfte osedda
så tystnade tankar
svepta om
av stormvinds gyllenen
klarnad
andas
dag
stilla
ur vitas gnistrande
händer
jag är jag
hon sveper ut höger vinge
ur bröst
sveper alla sina kärleksfrön
in i vindseglares händan
tystnat har tanken
svept
till
*
(tystnat har tanken sjunkit in)
2:
så tystnade tanken
av storm
omsvept
efter så många
månvars ringsvep
järnet glödde i hösthändan
de andades
till
glöden flammade dånande
lyfte svärd i händer
strålande
silverne
linjers
av sten gavs detta
ur sten gjöts detta
ur sten lyftes detta
lyss
till klangen
svep dimman undan
slägga har mjukt
upprepande
slagit mot gongong
bröstplåt började
sakta
vibrera
vibrera
till slut
dånande
stormar rev slet
kastade
till klippor
till rev
se dina ögon
se ditt ögonhjärta
hon ropar
var gång jag sökt tvaga mina tankar
likt trädets grenar hållit mig
tätt intill
ert hjärta
i tilltro
icke tro till
era ord lagda
jag har med hjärtat tänkt
tänkt till mig
allt det
ni sagt
intet av dessa edra ord är
i är
är jag en prägling av mina tankar
då borde ni stått mig bi
i alla de stunder jag sökt tvaga dessa mina tankar
jag har gnuggat dem mot flodens stenar
tårar
vattnet har färgats
av mitt blod
jag har blött och jag blöder
varför
säger ni alla att jag tänkt till mig
tänkt till mig det oerhörda
o er hörda
ett stjärntindrande barn
alltid
så har ni sått grus
saltgrus i mitt öppnade
i mina sår
mitt hopp
har så många gånger grusats
jag har bönat
jag har bett
tanken ligger ej utanför mig
jag ber nu mig våga
våga förverkliga
mitt liv
jag vet att jag är
dotter
tjänarinna
prästinna
så skall mina steg
mina händer verka för allts allt
det enda jag ber är; för min make till min sida
till mitt hjärta
så var era ord lagda; din make är hos dig
och jag vet att ettheten har makten
kärleksmakten till att hela mitt slutna hopp
så
är jag en prägling av mina tankar
hela då linjerna av det jag ej längre vågar
jag har tvagat mina tankar
stridit med andesvärd
slungats i rytande
stormar
detta
förmår jag ej mer
ej längre, utan etthet
om jag är
en prägling av mina tankar så är ni
en prägling av edra tankar
ni tillsäger oss:
är det så ni vill behandla/tanka edra barn – så vad tänker universum
vad sår ni för sår i edra barns vidöppna ögonhjärtan
så
är jag
en prägling av mina tankar
viska då
helandeordets balsam
låt mig leva det vilket är
mitt liv
mitt allts liv
genom åren bad han om gåvor
ett virvlande barn
en virvlande alltidbarnssjäl visade honom bönens krets
du behöver ej bedja om
allt är redan givet
står du ständigt på knä
med slutna ögon
med ansikte vänt till lidandets kors
så
präglas du
ditt hjärta tillsäger dig;
se det uppenbara
se livet runtom dig
med dig
se dina ögon
se ditt ögonhjärta
så tystnade tankar
svepta om av vindseglare
lyfte osedda
så tystnade tankar
svepta om
av stormvinds gyllenen
klarnad
andas
dag
stilla
ur vitas gnistrande
händer
jag är jag
hon sveper ut höger vinge
ur bröst
sveper alla sina kärleksfrön
in i vindseglares händan
tystnat har tanken
svept
till
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar