regnbågen
regnbågen ligger ej uthälld likt en autostrada
är inte en kavlad motorväg
regnbågen ligger ej i raka linjer
ej i raka färgband
regnbågen är en cirkel
i det så kallade synliga varat är den ett valv
är inte det förunderligt så säg;
den undre halvan är i det så kallade osynliga eller under den så kallade marklinjen
med andra ord vandrar ni i en färgvagga
fyllda av bekymmer vaggas ni
fyllda av glädje vaggas ni
eller kanske klättrar ni upp till en kanten och åker kana ned
upplev då hur det kittlar i magen
javisst kan kanan vara vemod eller smärta eller tårar, men åk då ned och linda dig samman i vaggans hand
invänta lugnet
låt detta ske utan tvivel
tvivelsutan är vackert eller hur
innebörden andas lite annorlunda än utan tvivel, tvivelsutan är självklart, en självklarhet.
tvivelsutan har de flesta en egen gjord verklighet
ofta är den gjord för att undgå smärtan eller lindra smärtan
att ha en gjord verklighet är ej fel, ibland kan det vara ett misstag, speciellt i förhindrandet av lyssnandet till medvarande.
personen håller så fast i sin gjorda verklighet att den inte är mottaglig för fakta
så är ordkarusellen igång, två eller flera fiktiva verkligheter står och ordslår på varandra
det är ibland svårt att så helt självklart se helheten och dras in i märkliga vindlingar.
den enda tröst vilken finns är att sannheten stiger fram; den gör det
förr eller senare
minns då att det vare sig existerar ett förr eller ett senare, det är ett evigvävande
inte ett evigt vävande – evig är rörelse, evighet är fasthållande.
evig andas lätt evighet kväver eller andas tungt.
regnbågen ja,
även om regnbågen skulle vara en platt pannkaka eller manglad väg så skulle den börja vika upp sig
ty regnbågens energier är cirkelns ljus
viker du ut cirkeln så var säker i att den börjar vika upp sig och så vips är den rund
och hur skulle den kunna vara planyta
regnbågen planerar ej yta, den planerar över huvud taget inte
den är en hand vilken sveper ut toner
klanger
nej, hur skulle den kunna vara planyta – se dig omkring
allt är av regnbågsljus
klanger
*
så räds ej
dina tankar
tillåt
dem
mjukt
röra
vid din kind
låt djupen
bära dina steg
*
det går att bära många tankar
det går att bära många tankar
tankar vilka du inte är helt klar över att du bär på
räds dock ej dina tankar
de djupa tankarna
vilka du ej hör i crescendot av alla hastande irrlabyrinter vilka omger
dessa djupa tankar de ljuder egentligen starkare
då du ser detta vandrar du i mjuka mockasiner
innan vandrade du i hårda kängor
då du ser de djupa tankarna
snöres skosnörena upp av sig själva
så
faller kängorna av och du vandrar i mjuka mockasiner
det går att bära många tankar
det går att bära många tankar
tankar vilka du inte är helt klar över att du bär på
räds dock ej dina tankar
de djupa tankarna
vilka du ej hör i crescendot av alla hastande irrlabyrinter vilka omger
dessa djupa tankar de ljuder egentligen starkare
du hör dem ej bak kulisserna
men publiken väntar andäktigt
ja, deras verkan är
då du bugar dig med gesten av, i gesten med
handen över bröstet över hjärtat – du lyfter ut ditt hjärta
ser du; ditt hjärta är ditt hörande
publiken då
publiken är alla hastande flagor
tankesulfider
det går att bära många tankar
det går att bära många tankar
tankar vilka du inte är helt klar över att du bär på
räds dock ej dina tankar
de djupa tankarna
vilka du ej hör i crescendot av alla hastande irrlabyrinter vilka omger
dessa djupa tankar de ljuder egentligen starkare
vi hör dem
vi söker ge dig redskap till medvetethörande – även – av ditt egna
därav orden, meningen: det du ber om är dig redan givet
*
så räds ej
dina tankar
tillåt
dem
mjukt
röra
vid din kind
låt djupen
bära dina steg
*
( Kardborre)
tistlad
gest
sträcker tår
hänförd bugar jag mig inför
tistel
skrudad
i vackraste dräkt
vem gav dig din skrud
den andades jag ut
kristallblad
rörde vid kyla
*
(må de röra vid)
älskade
se mitt nakna ansikte
mitt bröst är öppnat för dig
jag ropar in i
vindarnas moders händer
älskade
kom
mina armar är
öppnad slutenhet
stjärnblad
andas jag
till dig
må de röra vid dig
*
(må det)
boken vilar
i händer
bläddrar sköra blad
nedvikta hörn
så många
vikta
blad
väntansöron
ser hörn upplösas
enhörning strålar skimrar i gryningsdal
kupar handvingar
hörnen
faller
i
tårdroppar spegla
mitt ansiktes
klara
så är min djupa vilja
må det
klarnas
*
framför hennes fötter ligga rosenbönor
se hur vackra de resa sig
slingor
bönepärlor
ovikta blad
rena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar