jag ser denna så vackra dagsskrud
ja det är verkligen skimrande blå vingar
en mantel
en höljande mantel
i den skimrande blå anas silver
anas guld
anas stjärnvärldar
vi tror eller känner oss vara utanför så är allt en höljande mantel
och därmed är vi i
träden är skrudade i rimfrost
varje gren i marknära grenverk är bågar
bågar rimfrostskrudade
vilka skjuter
isgnistrande pilar
dessa pilar är fjädrar
är penslar vilka målar nattens skönhet
en skönhet vilken var månsilvrande
det är ej rätt – fråntaget begreppen rätt och fel – skriva var månsilvrande
ty hennes vackra mantel är en skål av kristall vilka värmer moder jord
solen är en mantel ovanrunt
månen är en mantel nedanrunt
ja hur skall jag annorledes skriva denna skönhet beskrivligt uppfattningsbart ty detta är cirkelns ljus, en kärlekskraft så stor att dess innebörd alltid sökts förklaras.
vi vandrar allt närmre julen
barnet lades i en krubba
jag förs i dessa dagar nätter stunder åter och åter in i isis världar
ser hennes oändligvida skönhet
blicken är kärlek
sfinxens fokuserade outgrundliga blick
vilken ej är outgrundlig ty det är den blick det nyfödda barnet bär i sina ögon
ögonen vilar i en krubba
i grottor
låt oss för enkelheten säga en grotta
sfinxens
isis blick
barnets är kärlek
därav outgrundlig ty den kan ej förklaras denna kärlek är
outgrundlig oförbehållslös
o utgrundlig
oh ur/ut ur grunden stiger kärlekens stämma
höljer dig människa
höljer dig
världars allt
o
för behålls lös
kärleken är barnet är denna blick
se barnets rörelser
barnet lämnar dig ej den älskade lämnar ej – de älskande är detta
ur ålders visdom
flödar kärlekens vilja
kärlekens skönhet
det nyfödda barnet har denna blick
det sägs att den vilken når hög ålder
vandrar många årsringar blir allt mer lik barnet
där är det
den vilken ernår hög ålder gör sig inte bilder av det vilket sker
den vilken ernår hög ålder är mötena är i mötena
isis
sfinxen
barnet
pyramiden
varför skrivs detta i dessa länder
varför
stjärnfolken, dessa folk däri detta nedtecknas skådade in i stjärnvärldar, de skådade
skådade ej med sviktande blick
de såg stjärnklara vägar
helt kort kan vi säga – öknar – sand – pyramid
vid en viss specifik punkt kan en pärla ses på pyramidens spets
tre vägar
pyramiden förtäljer dig
andeljusen
de vilka så att säga dog steg in i pyramidens inre
i en kista, sarkofag, balsamerades
är ej detta så fantastiskt
djupt in i jorden i hennes sköte
i en grotta
vi behöver ej vandra in i balsameringskonsten.
de lades i en kista
de dog
döda var de
dröm önskans daning
det var mörker
varde ljus
porten öppnades
de steg ut
sanden brann
glas
kristalljus sköljde ögon
kristalljus
regnbågsljus
rör dig med skönhetens vingar
de älskade varandra
älskar varandra
isis osiris
set
broders av und sjuka
lockade broder in i kista
kastades in i livsfloden, kistan med osiris strömmade med
cederträdet omfamnade kistan
cederträdet bar templet, blev pelare
cederträdets rötter strömmar
rötter är bäckar, kärl, blodvägar
stammen bär livet
kronan
kronan bär så mycket skräp, vari är detta skräp
alla tankar vilka görs av det outgrundliga
sök icke det du är i
det är orden sök och du skall finna
sök är inte att springa runt i livshjulet
cederträdet förtäljer dig; se dina rötter, din stam din krona
sök men du behöver ej söka
isis, kvinnan gavs tillåtelse att dra kistan ur trädet
ur det materiella
ur formen
drog hon sin älskade
sin man
mannen fann vad, genom henne andeljuset, därigenom blommar sanden
rosen i skålen
oasen är en vattenkälla
vattensmycke i törstande ögon
kupade kristallklara händer
höljer dig
rosen
doftar
för dig
man
världarna runtom de vilka ännu är i
av und
stiger in i svart sjuka
de styckar honom
72 var de
styckar honom i tolv delar tretton delar
hon finner sin make
helar honom
i november kan du se detta då du möter dem i månmoders fyllda
rör dig med skönhetens vingar
så hamnar jag in i detta;
tolv månader
tolv timmar
är ett plus två är tre
tjugofyra timmar är två plus fyra är sex
sjuttiotvå sammansvurna är nio
siffror är meningsord
är meningsinnebörd
ja jag vandrade in i mytens värld, inte lögnens värld i sannljusens världar, isis och osiris, denna så vackra kärlek. denna myt har alltid talat till mig isis väg ur många aspekter.
jag ser de sjuttiotvå edsvurna, jag ser ett samband med solen vilket jag ej kan nedteckna
isis söker och finner i tolv månader vilket är treårsbarnet
så stiger dygnets tjugofyra timmar fram vilket är sexårsbarnet
så stiger sjuttiotvå fram vilket är nioårsbarnet
dessa tillsammans är arton
däri står vi i den första månknuten(siffrorna är ungefärliga)
i natten ser jag tre plus tre är sex, trettio plus trettio är sextio, sex plus sex är arton sextio plus sextio är etthundraåttio, jag gör så med sju samt med nio och jag sätter dem i staplar och räknar osedvanligt från vänster nedifrån upp och från höger nedåt(adderar) siffrorna blir samma men bara med dessa viktiga nummer/siffror, nåja i natten gick jag med huvudräkning ej igenom alla tal – men intressant är detta och det enda det säger är – se skönhetens visdom.
så upplever jag ett varmleende runt mig
ja siffror är berättande men tanken för dig genast på villovägar, den tycker om dessa lekar med siffror.
ja jag ser tre viktiga punkter
tre år – sex år – nio år, barnets navelsträng klipps ej endast en gång – här är ytterligare steg till individvandring.
rör dig med skönhetens vingar
ja denna mening säger egentligen allt
ställ dig ej utanför
var rörelsen
med
äts ej upp
och ät ej upp
var rörelsens skönhet
ljuset, mörkret
alltets skönhet
allts skönhet
i den rörelsen andas friljuset;
jag ser denna så vackra dagsskrud
ja det är verkligen skimrande blå vingar
en mantel
en höljande mantel
i den skimrande blå anas silver
anas guld
anas stjärnvärldar
vi tror eller känner oss vara utanför så är allt en höljande mantel
och därmed är vi i
träden är skrudade i rimfrost
varje gren i marknära grenverk är bågar
bågar rimfrostskrudade
vilka skjuter
isgnistrande pilar
dessa pilar är fjädrar
är penslar vilka målar nattens skönhet
*
(rör dig med skönhetens vingar)
dina armar är linjer
av fjäderskrud
dina fingrar
rör vid
molnsjungares
stämmor
silverne klangstavar
dansa i dina stjärnvingars
tonande
eldklara
skala
*
(månsilvrad stjärnmantel)
i mina ögon
andas
dagens pärlemorvingar
skymningsmantel sveper
gnistrande om
i nattsol
dansar
jag
månsilvrad rör vid stjärnmantel
*
(vackra händer)
så vackra är
dina händer
då de löser timglasets gjorda
hårt
snörda
livstycke
livsmycke
frias
stjärnmarker
förenas
vita
med
gnistrande stjärnords
lösta andning
vackra
vackre
räds ej
detta
är
liv
så sårbara är dina händer
då du ser detta
höljda är de
av er kärlek
*
ser skymningen skrida in
skrudad vacker med
stjärnmantel
böljande
så lyfta de händer
strör drömklanger vida
i detta
träden bär
vita
knoppar
se huru vackra
de bladen
är
stegen sjunger
kyla
så blev jag rimfrostad
av andedräkt
så lyfte jag snökristaller
in i vindar
gnistrande
klangstigande
himlar andas skimrande eld
så vacker skrider hon in
månmoder
silverne
skänkande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar