den 26 december 2010

den vithövdade


hon lärdes i tidiga dagar
det
de såg
henne vara


de
var de vilka satts
jordvakande
till henne
för hennes väl
det var icke till det var över
de satte sig över henne
därav grät hennes inre
därav grät
alltets
ansikte


så är det då ett liv ej är sett i det vara det är


hon lärdes i tidiga dagar
det
de såg
henne vara
ful
klumpig




det de ej såg visste
hörde
var


hon kunde konsten


ibland då de förmådde tysta
sig
kunde de
skönja luftens rörelse
det kanske skrämde dem
sådana upplevelser plägar göra så


ibland stod hon framför dessa speglar
såg hur de pekade
såg genom dem
skrudens svarta
huvudets kala
hon såg ej
klädnadens skimmerskiftande
kronan hon bar
halsbandet med
smycket
ansiktets själsskimmer
läpparnas vita
ögonens
vakna
klara
djup


han såg henne störta
deras givna upplevelse vingklippte henne


han såg henne störta till marken


lyfte ut från in i vindsvepande
cirklade ned


den vithövdade sveper vingarna om henne


rör vid luften
söker skänka henne


den svikna kärleken


kärlek är ett vackert hantverk


hantverk


handverk


så fort sveps det ut av svep
svepande hand
verkar


ämbaret stå med källvatten förtäljandes
träd invid träd
slana invid slana
tvenne järnband ringar läggas om


ett vackert hantverk
symfoni framförd av instrument
lagda i händer


handverk


trä hink
ämbar


ämbaret vickas ut
vattnet rinner ut


kärlek är ett vackert hantverk


alla hantverk består av lyssnande


glittrande stunder
även


umbäranden




kärleken är kanske bördiga jordar vilka länge lagts i träda
länge varit obrukade
kanske
aldrig brukade


dessa jordar har behov av
lära kännas


kärleken är ett vackert hantverk




tystjordar är vackra
men de kan även förorsaka regnrök, snörök, eldrök


tala med varandra ej emot eller mot varandra
luta er mot varandra i trötta stunder
det är ej strid
det är


stödjande
*
vatten porlar


stenar är händer
fingrar är


solfjädrar


porlar blod så i min kropp


vattenspiraler
ljusögon


tonar


dimmande stiger


önskebrunn
önskedamm


damm skapad av önskningar


tystros omsluter
stämma


jag önskar jag hållit tillbaka ord sagda
vet ej till vad de gagnade
jag önskar jag hållit åter så många sagda ord uttalade i hopp
jag önskar jag hållit dem åter, ber dem tillbaka i insikten av att jag ser deras overkan
det jag ser är ordens icke möten
ickemöten
dessa icke möten vägranden att lyssna har lett till åverkan
en slags förståelse vilken är
ett spektrum av
missad förståelse


jag kan höra med mina ögon
alla de gånger jag sökt förklara
för att med mina öron se
hur den vilken lyssnar, den jag söker tala till
redan innan min bön strömmat till ändelsen
redan tänkt ut ett svar


den förbigångna bönen
en outslagen
kronvärld


så det jag sökte förklara var ej för klara samvarostunder
det blev till skuggor vilka förde möten allt längre borta,
bort från varandra
jag hoppades på förklarande ljus
ja, jag skulle vilja att orden
att jag
förmått
tysta min röst
jag gjorde det ej och jag vet att
det ej går vrida uret tillbaka, fjädern brister då
men jag vet att
vet att urtavlan är beständig
jag behöver egentligen ej bekymra mig
urtavlan stiger fram
och
ur tavlan talar det tystade
*
(ur tavlan )


flyga


tystvingar


strör sandkornen in i händer


hamrad skiva skimra


eldglödande


gonggong vibrera


nattmarkers väckta är


ur dina händer växa


sådd av givna
*


förklara är en bön om förståelse
till förståelse


*
doft av händer andas
varifrån
ifrån sekretären
denna pjäs
varför benämns tunga möbler pjäser
kan ske är de draman
teaterstycken
ja de kan vara i tragedier
i komedier
pjäser


sekretären
vid denna har många ansikten sett in
såg de skogen
såg de möbelmakarens händer
såg de skimrande ljus vilka brann ur hjärtrötter
hur han med mjuk trasa smorde träets ådring med doftande olja
han vandrade till låssmeden bad nyckel till
gavs denna
en lucka fanns att stänga
var
i sekretärens framom
bak denna lucka fanns små lådor
tömda eller fyllda
lönnfack fanns det ävenså
en stol stod framför
sekretären älskade doften av papper
älskade höra pennan raspa
sekretär
skrivdon
står på fötter stadiga
sekretär ligger nära sekretess


små vackra lådor
askar


vid asken sitta de
spinn tråden lång och fin
vattna mina rötter
se liven dansa i krona
vinterljus
*
(så faller ensamregnet över mina händer)


i natten andas skimrande ansikten leendeljusa lågor
sluter om kylslagna steggångar
svepta av damm
i dammen seglar
drömskepp
skål
av


glasklinga


strimma
av ljus dansar i ögonspann


seglar himlafärder


doft av
myrrah


pendel vaggar
frågesvar


rökelsekaret
vaggar
slingor stiger
mässandesång vandrar portar


så faller ensamregnet över mina händer
jag skulle vilja vara fjärilsvingar
källströmmar med
dina


hyllor fyllda med böcker doftar skönhet
sällskapande vackra ryggar
så många
ryggar


i denna natt ber jag ryggar vända
tusenfåglar rör vid
luften


jag ler ty ljudet av vingar
sveper
mig


om jag är en sekretär


då


kanske


(förklara)


förklara är en bön om förståelse
till förståelse


*
kan ske
i
lyssnandeljus
händer
*
vatten porlar


stenar är händer
fingrar är


solfjädrar


porlar blod så i min kropp


vattenspiraler
ljusögon


tonar


dimmande stiger


önskebrunn
önskedamm


damm skapad av önskningar


tystros omsluter
stämma


jag önskar jag hållit tillbaka ord sagda
vet ej
till vad


de gagnade


jag önskar jag hållit åter
så många sagda ord uttalade i hopp


jag önskar jag hållit dem åter
ber dem tillbaka i insikten av att jag ser deras overkan


det jag ser är ordens icke möten
ickemöten
dessa icke möten
vägranden att lyssna har lett till åverkan
en slags förståelse vilken är
ett spektrum av
missad förståelse


jag kan höra med mina ögon
alla de gånger jag sökt förklara
för att med mina öron se
hur den vilken lyssnar, den jag söker tala till
redan innan min bön strömmat till ändelsen
redan tänkt ut ett svar
hör orden med dina ögon
den förbigångna bönen
en outslagen
kronvärld


så det jag sökte förklara var ej för klara samvarostunder
det blev till skuggor vilka förde möten allt längre borta
bort från varandra
jag hoppades på förklarande ljus
ja, jag skulle vilja att orden
att jag
förmått
tysta min röst


ofta undrar jag varför jag öppnade den


ser


vatten porla


stenar är händer
fingrar är


solfjädrar


porlar blod så i min kropp