i dessa nattljus segla tolv drömblad
läs dem med din hud
förtäta
ordet förtäta återkom denna natt
såg floder
såg grädde
såg sönderslagna
såg allt dras samman
såg moln skira slöjor dras samman
vandrade i dagen såg moln lösas upp
såg moln dras samman
snöpåsar fyllda
såg himlar slöjklädas
eller kanske var det fiskenät
såg dem dras samman
såg en knopp slutas samt öppnas
såg tankekorn kastas in i vindar
såg dem dras samman i det fullbordade fröet
såg fröet spira i moderns händer
såg det förtätade upplösas
så är skapandeljuset
så är ebb och flod, flod och ebb
ebb kan tolkas vara torka men här är det förtätat hav
luften förtätas
så gives vingar
i allt lever bilder
bilder
är
levande liv
levandevingar
*
jag är det öga vilket ser bakom stängda dörrar
lyfter stenbladen in i regnbågsvara till strålande ärbar heder
lända är ett vackert innebördsord
i gråsaven stiger växande liven
förväntansfyllda
för väntans fyllda
se himlars gråögon skifta
icke hastande
i sakta mak: möt andes kärlek
en snäckas inre pärlande pärl ande skimrar
kärleksmantlad omsluter vitsyns smärta vilken är befogad be fogad
islossning
foglossning
uppluckrad är jorden till synes oreda är o reda är credo
den luckrade jorden
den
ser tämligen rufsig ut
så
så stiger hjärtbladen
plötsligt förmår vi se
regnbågsljuset
vilket möjliggör
spegeln
jag är det öga vilket ser bakom stängda dörrar
därför sluter jag det ej till vila
i viloregn sköljes dess lins
bländas icke av skrytröster
sky dessa
fly dem ej möt ögonen
sky deras skrytröster
gjut balsam in i ögon
ödmjukhet
bländas icke av det vita vilket höljer låt det smälta in
bländas icke av de högröstade
upplev droppens stämma i din hud
se tonernas ljudande klanger
se färgernas klarnande i bladens händer
ja han rörde vid luften
rör vid luften
detta för att tillföra luftens gnisterpärlor
av alltets kärlek
de malde hennes ben till vitt mjöl
strödde det in i vindar där har hennes böner varit
nu sammanfogas det
av deras malkvarnar övertygade ickevara
han rör vid luften
hon är i hans vitskimrande kärlek
denne höljer icke övertyglande
denne höljer lösande tyglar lindade lagda över
ja de vandrade
vandrar tolv steg
så slår pendeln tolv slag
dessa slår är sammanbindande dessa slag är sammanbindande
till för hållfasthet
håll fäste
håll fest
detta sammanbindande är ej tvång
ämbaret görs av trädgåva
sekretären görs av trädgåva
slana vid slana
med ring runt
slå
slå om
krama om
ämbaret bär inom kärlekens händer
klart källvatten
klarnat
källvatten
ja de vandrade vandrar
tolv steg
tolv blad
tolv drömblad
den vilken intet har att gömma
intet gömmer ibland
detta gömma är ej gömma
det är mer kupar händer om
barnet är i moderns liv
det är synligt i hennes gestalt
ändå är det ej fullt uppenbart förrän du ser barnet
hur kan detta vara
ögonen är ej mognade frukter
förmår ej uppleva doften
av detta vackra insteg
intet är evig
är oändlig
är intighet
är kärlek
i detta skrivna är intet inte
den vilken inte har något att gömma, dölja behöver ej ikläda sig rustning
vad är vinter
i nordan, i nordens länder
visa ditt nakna ansikte
det länder till ögontjärns upplysta
vad är vinter
i nordan, i nordens länder – denna vinter lever i allt, är rytmisk periodiska,
i nordans riken är det möjligt leva med bilden helt uppenbart
vinter är ögonvingar
vilka sakta slutes värnande om
bak slutna ögon
ögonlock skönjer ögon skimrande rödminne
fågel rödbröst
rör vid
hjärtsträngar
barnet andas rödskimrande inom
i moderns gestalt synes hennes havandeskap
hav
ande
skapande
i ögon lock är skrivna dagens upplevelser
vinter är ögonvingar
vilka sakta slutes
slutes värnande om
ja
dessa tolv nätter är
dessa tolv steg är
själens drömportar
i var och en av dessa skrives av anden
ett blad
så vid den tolfte nattens inspiration
inhalation
experiation
inspirations expiratio
står du med en tolvbladig blomma i din hand
en knopp
visst är det så den vilken inte har något att dölja behöver ej gömma sig i mörker
den renögdes stämma
andas med
vinden
ser stjärnor tindra samt upptända mörkret
vänder ej
huden
bort
tolv steg de ur stenen
ur stenar steg de tolv
markernas förtvivlan slöts inom detta innan
inanna
de förblödde
markerna slöts inom
icke för att icke till att gömmas
detta skedde till markernas levnad
barfotade vandrade de genom ökenmarker
genom glödande sand
taggar rev deras fötter blodiga
de vattnade markerna med sitt blod
tolv steg de ur stenen
ur stenar steg de tolv
markernas förtvivlan slöts inom detta innan
de förblödde
markerna slöts inom
icke för att icke till att gömmas
detta skedde till markernas levnad
floderna
bäckarna drog sig undan
de såg fotvalven längtanfyllas
de såg orsakens verkan
sökte väcka förödelsens nedlagda
de gavs livets berättelser in i hjärtsolars silvernesmyckan
stenar vakade med dem
modern gick under markens täcke
av människovandringars glömska
där var det
de tolv stenarna bildade ring i
vakande
hon födde sitt barn
hennes make lade barnet på hennes grav att somna med henne
hon kupade ur graven sina händer om barnet
lade barnet i godhjärtads famn
drömklocka skimrade blå
i natten syntes hennes hjärtas röda skrud malvaröd
barnet växte in i människostegen
förtäljandes moderns stjärnklara band
de steg ur stenars värnad
berättareldar brinner i vinterbröst
*
drömklocka
skimrade
blå
i natten synes hennes hjärtas
röda skrud
malvaröd
barnet växte in i
människostegen
förtäljandes
moderns stjärnklara band
de steg ur stenars värnad
berättareldar brinner i vinterbröst
*
i dessa nattljus segla tolv drömblad
läs dem med din hud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar