den 14 december 2010

drömträdgården hälsar mig
gräsvindars vingar
sveper mjuka


släpper stegen där vid hasselbuske


lägger mig
stilla


vandrar ögonfröjdan i kronor


drömblommor vita


körsbärsbloms
bladregn


vit skirslöja lägges över ansikte


var jag är


jag är
i är
*
dum
elak
enfaldig
tager dum och elak varandra i handen
är den enfaldige dum
är den enfaldige din inre röst


ditt inres röst


varför skyggar människan för att vara dum
oklok
dröm under mörkeröga
kan ske
dum är vis


enfaldig är inte det egentligen väldigt vackert
en enfald steg ur tusenfalt


är det att vara trångsynt
abderitisk fann jag, önskade se alla ord runt enfaldig
bland annat stod det: åsneaktig - vad är negationen i det – ja det är väl klart att en människa är en människa. men åsnan har mycket vackra ögon, långa öron, den är envis och uthållig men vad gör den då du ej hör; den skriar – så då är det väl förnämligt att likna en åsna. fåraktig stod det; fåret är väl gåvogivande, lev med det ullen skänker dig – så då är det väl förnämligt att vara får.
ordet jag fann var alltså abderitisk – och visst kan det vara förvirrande, du abdikerar från ditt själv eller kanske helheten; du går ifrån – avsäger dig – men även detta kan vändas till positivt. så ser jag rit; en rit kan användas för att komma bort från sig och stiga in i, ritualer kan vara en vacker vagga att vila i.
men det jag ser är hur ett sekteristiskt beteende; att tillhöra en sekt – där blir du lätt frånvänd och det är väl dumt att vägra se är – nåväl även detta – sekten – kan vändas till positivt.
det är det vackra
människan är så invand vid sina negationer att hon säger vill inte och kämpar frenetiskt med detta, så detta tar helt över och blir hennes livsverklighet – det vill säga: det hon inte vill blir är; se orden och tillåt dem vända sitt inre ljus till dig.


den dumme är många gånger visare än den så kallat kloke, ty den vilken benämns dum har oftast barnasinnet kvar
den dumme är det odefinierade barnet
är frilagd grönskande äng eller åker eller, eller, eller – det du är


men elak då
vad är elak
en lekande andas kärlek
ser du hur ordet öppnar vingar och är ett skeende av skönhet
elak definieras ofta den vilken säger nej
och det kan ge elaka utslag; det sker då den nejsägande inte har redskapen till nejsägande
de nej jag här avser är bevarandet eller mer framlyftandet av sannhet
vilket lever i:
den dumme är det odefinierade barnet
är frilagd grönskande äng eller åker eller, eller, eller – det du är


så dessa båda är ett vackert par då de vandrar uppför altargången
följer kärlekens väg
två blir ett
enfald


och det är ett slags envälde vilket är mycket positivt ty det är helt fjärran från makt – människomakt.


(det var i den stunden)


såg du
eller såg du ej


dagen vändas till natt


såg du
stjärndiadem kupa händer i båge


i båge över ditt hus


runt ditt hjärta




hörde du
spinnerskorna släppa himlasländan


såg du
eller såg du inte
det vilket är var


i ljuset vilket gavs av stjärnfolkens andedräkt


var du ett vittne till att livet svek dig eller


såg du
hur vingar vändes


flög fria
kupades


tog emot
tog in pärlorden i handen
i händan


det var i den stunden ditt hjärta fylldes av liv