(saknaden)
vad är saknaden
saknadens vindar
andas spår
spår lagda i vackra kransar
varför band de kransar med sidenband
kransen förtäljer dig
cirkel av ljus
åter
åter
är i
sidenfjäril vackra breder täcka av ljus
vingar skimrande
pärlande amor
amor
kärlek
i
är
saknaden är en vacker vind
lev i dess ljusminnes kraft
*
jag frågar dig, är saknaden alla de steg vi höll inne i våra händer
är saknaden en vacker blomma vilken väntar i solregnens kristallhjärtan,
är saknaden de vackra kulorna, rödhängen i granens fingrar,
vari barnens strålande blick speglas,
är ljusen vilka brinner i granens händer en ljusgård vari vi vandrar.
vad är det som sker då en kula faller, då en kula går i krasch,
är det kulans brustna öga av att vi ej hörde dess, såg dess röstvandring, dessa stäm - ande ,
av att vi ej såg ängeln vandra smeka vår kind. av att vi sträckte oss högre än rödhängets röst.
är det ett av stegen vilka brister av alltför lång väntan, så är det nog mer ty rödhängen straffar ej, de viskar – se jag faller i tillit till golvets tiljor, visst brister jag, men
vackra människobarn det är skalet vilket brister
ser du mitt silverne inre, ser du de vassa kanternas mönster
visst kan du skära dig då du vägrar se mig, förvägrar dig din vandring, men
det vilket skär dig är att du lägger handen över dina ögon
det skär i ditt bröst
jag föll för att så är min vilja
jag kupar mig varsamt
runt detta ditt steg
icke till
kvävande
till
se granen
andas in eukalyptusdalen
tänd myrrah
se
längtan andas in
se denna vackra blomma
vilken öppnas i solregnens kristallhjärtan
se de vackra kulor
rödhängen i granens fingrar
se barnets strålande blick speglas
se ljusen vilka brinner i granens händer
en ljusgård vari vi vandrar
vad är saknaden
är saknaden längtan
är längtan saknad
är saknaden efter borta
vaknar saknaden ur bortovaro
vaknar längtan av saknaden eller av avsaknaden
allt detta är själsfärger vilka är ur samma källa och de har egentligen ej behov av att efterkänna
så stiger ett av dessa fantastiska gestalter, ord fram; efterkänna
efterkänna är ett mycket talande innebördsord
ord av innebörd
du frågar dig huruvida alla ord ej är innebördsord; naturligtvis är de så – ord är
ord av innebörd
efterkänna
känna
efter
kännas efter skriver sig så;
efter det att jag kände dig vaknade längtan
du kom aldrig efter kännandet
då övergick längtan till saknad
du kom aldrig efter kännandet då
övergick du mitt förstånd – här hjärttankens förstånd
det är nästintill omöjligt
att sakna eller längta efter ett skeende vilket ej var
det passerar
seglar in i sin hamn
det skeendet väcker ej stormar
det passerar
visst berör alla möten ty allt är ett men det är skeenden vilka är
är flätade
så därav; det är nästintill
näst in till
omöjligt sakna eller längta till ett skeende vilket ej var
ett möte vilket ej var
essensen kan du längta efter
drömljuset
till och med sakna
men
det är avsaknaden du saknar och längtar till – som gör att du saknar samt längtar till
du säger, är inte drömljuset sannhet
jo det är sannhet i din sanna vita dröm ur ditt hjärta ur din himmelsdröm, den vilken stjärnfolken andas var stund, den vilken stjärnfolken påminner dig om, igenom den du är till för kärlek
avsaknaden av den drömmen väcker den längtan vilken är
vilken är vilsna vingar utan kärleks kropp
en flod kan ebba ut
en ton kan klinga ut
den obesvarade frågan ebbar ej aldrig ut
klingar ut gör den
men den upphör ej förrän svaret ger vingarna kropp
är död negationens mantra av liv
för att skrämma
ja, är död negationens mantra av liv
okänd värld
så ofta lever vi med det okända
detta viskar jag är känd
okända
oända
vi flyr mörkret
i vinternatten viskar stjärnor
vad är död
är död
död
eller
din ömhets drömmar
dagas ödesgodhets droppljus
*
träd
trädkrona
så mycket skräp hänger i min krona
nu rister jag mitt hår
fri
andas min krona
vita
blad
*
jag såg alla dessa vackra händer läggas i varandra
flätas i varandra
insåg att detta är kärlek
det kom att bli min fråga
varför min hand är vilse
varför kärleken vänder ryggen till
*
(del av julehälsning)
jag frågar dig
är saknaden alla de steg vi höll inne i våra händer
är saknaden en vacker blomma
vilken väntar
i solregnens
kristallhjärtan
är saknaden de vackra kulorna
rödhängen i granens fingrar
vari barnets strålande blick
speglas
så för er alla tänder jag inre ljusgård
må den värma er
med
julens sånger
*
(hur vet)
solguld rinner utmed stammar
hur vet du
solguld
rinner utmed
kan
ske
rinner det
ut med
inom
markhänder
inom
jordsol
kan
ske
stiger
solguld
är
höljemantel
med
skridande
månsilverfjäder
vacker
famn
*
(eldfågels fjäder)
eld
jag ber dig
dina flammor är eldfågels fjädrar
skriver
skriv min dröm
drömmer ansikte nära nära
älskade
du rör vid mitt ansikte
vi sitter öga i öga där vid elden
mjuka fällar har flutit av
jag trodde aldrig
detta
vackra
ett iskallt vinddrag
drömmen
viner
genom väggsprickor
fryser
är
kvar
*
(i månsilverskimrande fönster)
i månsilvrade vingar sitta en gammal människokvinna
kärlek flödar ur hennes handskålar
händer fåradevackra
bördiga åkrar
ibland ser hon hjärtbarnen dansa medsols
i handträdgårdar
ungkvinna åldersobestämd
sitta vid hennes fötter
med kupade
händer
människokvinnans tårar samlar hon i dem
berätta mig
dig
darrande far människokvinnas andning tunn
det är sant
då hud ej rörs vid slocknar den
en pergamentrulle
ungkvinna åldersobestämd
sitta vid hennes fötter
med öppnade
händer
rör vid människokvinnas fötter
pärlband av tårar strålande lägger hon runt hennes huvud
en krona av läkta
uttala drömmen
älskade dina fingrar rinner ned över min hud
jag drömmer
oss
i månsilvrade vingar sitta en gammal människokvinna
kärlek flödar ur hennes handskålar
händer fåradevackra
bördiga åkrar
där sitta hon i ensliga
leende i
dröm
ser hjärtbarn dansa
ser ungkvinna dansa
soldanser
i månsilverskimrande
fönster
till himlar
*
efter det att jag kände dig vaknade längtan
du kom aldrig efter kännandet
då övergick längtan till saknad
du kom aldrig efter kännandet då
övergick du mitt förstånd – här hjärttankens förstånd
*
tillförsiktshänder
är vackra kristlljusskålar
*
skymning vandrar in
skrudad vacker i
stjärnmantel
böljande
moder
måne
silverne skönhet
skänker
våra steg
oss
*
(viskar till dig in i vinden)
älskade
idag andades himlar pärlemors
skira slöjor
följde spårslingan av
vita blad
träden bar vita knoppar
stegen sjönk djupt ned
ända till
knäna
älskade
idag flög snöänglar ur markhänder
du skulle ha sett
deras skönhet
fröjdat dig med mig
vi skulle ha fröjdat
oss
älskade jag viskar till dig
in i vinden
jag vet att du finns därute
i någonstans
i ingenstans
i alltet
älskade jag viskar till dig in i vinden
men det är som
vi går om varandra
och visst är det så
den rörelsen blir väl vacker
en böljande rörelse
kan vi inte stanna där
våga släppa oss fria in
stanna där halvcirklarna möts
älskade
så är vi en vacker
cirkel
älskade jag viskar till dig in i vinden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar