du vackra hjärteblomma(Jessica)
du vackra tysthänge
i årsringars
drömportar
strålade
du
du vackra
tystkrona
tysthänge
mötande
vacker
öppnar dina blad
vita
rosaskimrande
stjärnglöd
flyger
fri
i ditt
allts
kärleksljus
*
ända sina steg
det är svårt skriva ända sitt liv ty jag vet att detta inte är ända
älskande nära dröm andas
ändå
älskar nära drömmer åter
ändå ser jag ett sår
en tom stjärnplats, tom är i mycket av det jag nedtecknat, den tömda tanken, här är det ett tom vilket är av en flykt bort, en avikelse, jag viker av min stjälk. därigenom är ett sår i helheten, det är att se hjärtblad spira och rycka upp plantan, ett hål är i jorden, jordkupan, ett hål av mörker. Jag kan förstå inuppleva smärtan vilken förorsakade detta steg, så ser jag träden, löven falla, de väljer denna gets, kanske är det den gest vilken levde med den vilken ändar, tar sitt liv, tar sig av daga är ett gott uttryck. i det nästkommande svepet ser jag bilden av trädet, där grenen säger: jag klarar mig förutan dig, grenen vissnar. det smärtar trädet.
intet väsen har erforderliga redskap till att döma detta väsens gärningssvep, vandra vid detta väsens sida kan vi, det gjorde vi i vandringen, synligvandringen här , så vandringen fortsätter, till djupförståelse för den vandrande vidare, för den egna upplevelsen samt för allts vandringar.
vi kanske angrips av yttre verkligheter
samtidigt angrips vi av oss själva
då vi väljer flykt
till och med då vi väljer motståndet
vinden
elementen kan angripa, det är upplevelsen, följer vi med rörelsen, slår ej släggan
jag säger ej ta emot alla slag
jag säger kämpa ej emot i flykt
se angriparens skeende
se ditt skeende
se ej fiender i alla angreppspunkter
se lösningar
det finns så många röster
alla dessa röster söker ofta övertala oss
jag säger ej röster utanför oss
här talar jag om individen
det tar många steg att våga urskilja
sila alla dessa röster
rörelser
en av dem är
den sanna
sann
lyssna till
ditt hjärta
solar plexus säger en röst
lyssna till
solar
plexus
det sitter i det så kallade midjebältet
vid livets knapp
det är ett vackert uttryck
då vi ser denna knapp vara ett signum
ett sigill
är det därifrån rösten ljuder
till viss del
med av seende till att solarplexus
är en sol med strålar
rottrådar
rösten stiger upp
uppstiger
därav inte hög och inte gäll
den stiger
vacker
ljudande
vacker
tonande själsdjup
skapas
fram tonas
med andepenslar
ur skikt
andas
skira
slöjor
ljusskimrande
mörkerskimmer
händer
tillåts
röra
vid
tempelrosens
doftan
pudra guldstoff i hudskimran
pudra silverne stoff i tårsjö
månsilver tindrarler
i kvinnovara
han blickar ut, han har blickat länge in i intet
så verkar det
han ser en
punkt
en
ljusglimt
han lyfter bågen
pilen ligger i
bågen
är det enda hindret
sakta drar han armen bak
spänner
släpper pilen fri
pilen når bytet
här handlar det ej om att nedlägga bytet
det denna bild visar är den fria viljehandlingen
den befriade viljan
helt fri
från rädsla
vi kan vara bytet
punkten
det är icke det väsentliga i denna bild
ty du kan lika gärna vara den vilken håller i bågen
men här handlar det ej om att nedlägga bytet
det handlar om, eller skeendet är att du angrips, du kan välja att sikta seende eller förblindas.
ignorans är i detta inte att bortse
inte att undfallas
eller undfalla
jo undfalla i bemärkelsen undfalla flykten, bortse flyktbegäret
ser du sagan om anden i flaskan är detta tämligen belysande,
se hur barnet, människan backar
ansiktet ses vara i fasa
ansiktet ser i fasa anden stiga upp
ser den uppstigande anden
anden ser ond ut
grym
fasansväckande
är anden allt detta
vem är anden
demonen
i så många årsvandringar var den instängd
du finner skatten
drar upp korken sedan du borstat skatten
flaskan ren med mjukpensel
andedräkt
först stiger ett grått moln upp
en rökridå
en röksky
stämman är hög
fasansstämman är hög
du står kvar och anden säger;
du får önska dig tre ting
tro - vetande
hopp - visshet
kärlek - är
här är ignorans
i gömdas nedfallna orosmoln röres ansiktes smärta/skönhet
pudra guldstoff i hudskimran
pudra silverne stoff i tårsjö
månsilver tindrarler
i kvinnovara
*
(jag vet att jag skall tillåta)
jag vet att jag skall tillåta
min gråt av gråt
omfamnas
till låta min gråt
av gråt
omfamnas av mitt inre
av till åder
breda ut vingar
det
är
vackert
frågar mig
orkar
du
vet att jag skall låta
min gråt av gråt
tillfalla
tillfallande
vattna mitt bröst
så
pudra guldstoff i hudskimran
pudra silverne stoff i tårsjö
månsilvers
kvinnovara
ler i solsköljan
ur hjärtblad
bjuder hon
drick
regn
av
regn
låt oss vandra i månsilverdalens höga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar