regn är skirväggar, är slöja, är regnbågsskimrande, är spindelväv, är vattenvägg, är, är
visst är det märkligt
att ett hus kan byggas med så tunna väggar
visst är det märkligt att ett hus är träd
de byggde hus av trädgåva
först lades hela stockar
runt vad
spisen
kaminen
hur lades stockarna
längsgående
utmed marken
taken lades av jord av mossa
golvet var jord
så lades golv med bräder
så lades tak med bräder
så lades tak med pannor
släta sedan rynkiga eller vågdalar
fönster då
dörr då
fönstren var öppna utan glas
dörren var öppen utan dörr
välkommen in
välkommen ut
huset det vackra stå i dalen
stormar river
huset står
still
i
dalen
det är en vacker bild av molnen
de segla stilla trots vindstyrka
nåväl
så småningom
klövs stockar
så restes bräder på höjden
fönster glasades
dörren blev en dörr
däri kom det så kallat inhängnade
instängda
så kom det sig att de tyckte husen andades för mycket, drog
så förde de in stenar och bruk
de brukade jorden
hus växte upp överallt
men
visst är det märkligt att ett hus kan byggas med så tunna väggar
var befinner jag mig
i österlandet
i japan
i kina
hur vet jag
jag ser de höga bergen andas
blicken vandrar nedför sluttningarna
de byggde hus efter bergets linjer
trappor
etage
i västerlandet gjordes detsamma utan berg
vad ser jag
landskapet sköljer
jag ser vackra träd
körsbärsträd
hör
bäckar sköljaporla
vackra välvda träbroar
allt är snidat
hantverk
verk av kärleks händer
hör silverne klockor ljuda
husen ser ut att vara gjorda av tändstickor
ändå starka
ty de andas
dörrar glider upp
jag välkomnas
stiger uppför trappa
skor lämnas utanför
vi bugar
fönster är icke
ty väggarna är ljusgenomsläppliga
det andas vördnad
värnad
harmoni
ser vimplar
siden skimrar
liv
livlevande
jag önskar skriva tempelgårdar
ty här andas hjärta
här lever den sanna bugandegesten
visst är det märkligt
att ett hus kan byggas med så tunna väggar
nej det är ej märkligt
huden är icke tjock
hud andas
*
regn är ej regn
som faller
snö är icke snö
som faller
som
som en
som den
som
likna mig ej vid allt det jag icke är
viskar själar
låt mig
vara
den jag är
i
är
som
är stundtals ett vackert innebördsord
ljuda ordet:som, som, som, ta bort kommateringen
kommandot
frigör
ordet i
andningsströmmen
ja, det blir
rörelse
dansa rörelsen
lev rörelsen
sommarängsrörelse
är i bröstkammare
skönhet omger mörker
solandes omkrets möter
solskiva omfattar människa
solstrålar omger mitten
stjärnors ord mässar
silverne omfamns moderliga
silverskimrande omger make
solskimrande omger maka
så omges makar
av koppars smaragdblad ur hennes händer
mässa är en vacker sång ur hjärtat
som i den upplösta andningsströmmen är rörelsemässande
regn är ej regn
rör evig gräns nära
rörelses eviga gärning när
regn är
ditt hjärtas rörelse
rörd vid hjärtat
rörd är
upplevelsedjup
du rör vid mitt innersta
hur kan snö vara hård
snödun lätta
blad
skönhet nära öde
skönhets närhets ömhet
strålande när ögon
skimrande når ögonmöte
snödun
händer
vita
kupas i himlasånger
väntansdjup visshet andas
tar emot givandeljus
vita händer
slutas varsamt om
ser mörkret andas svårt i själars tvekan
händer
stjärna
tända
strålande femstjärna
lyser upp
sovgemaken
stjärnor när önskanssvar
smeker längtansmarker
hur kan du säga snö vara hård
regn smälter snö
kyla andas
i droppe av regn
i tårars
molndans
slutes
kristallfrö i händan
händer
det
kanske kan du se regndroppe var knopp
kanske kan du se kristallen
snöstjärna
regn snö kristaller liv
i tysta
andas
vackerfolken
andas
eldgnistrande kärlek
ur händan av
sveper sidenskimrandesteg
ur knopp stiga de in
*
allt tätare andas snödunens segelhänder
vad skall detta lända till
till ljus
till
är
snödansen
marker fröjdas
ljus
stiger in
människan suckar
jag ber dem
berätta för mig det vackra i snö
förundrade ser de
suckar
ja
ja
men
jag hör sångerna
vad skall detta lända till
lända är ett vackert ord, i min värld närbesläktat med slända
slända kan vara allt och ingenting i min värld är ingenting och allt helhet
*
(slända lyfter tvekanstankar)
slända
snurrar
tråd rinner mellan hennes fingrar
hon bär moln
i handen
tråd
skimrar
hans
ljus
slända flyger skira vingar
rör vid
pannljus
ögonvingar
säras
strimma
lyfter
tvekanstankar
han stiger ur hjärtgrop
'*
men
jag hör sångerna
vad skall detta lända till
lända är ett vackert ord, i min värld närbesläktat med slända
slända kan vara allt och ingenting i min värld är ingenting och allt helhet
visst ser jag regnen
visst ser jag snön
hur det än är så ser jag snö komma ur regn
ser kristaller stiga
stiga upp
in i stjärnsfärer
ser dem bära jordeandning upp
in
ser vitgnistrande fingrar
vitgnistrande fingrar röra vid och rena
rena jordeandnings smärtminnen
giv din smärta in i moderns händer
hon tar emot det
det - du - ser vara smuts
smuts i ditt vara
modern smälter detta
detta ditt
ditt negativa tankemönster
din negativa tankeström
den ström vilken du ej har i din hand
i din hjärthand
ser du floden eller vattendraget
vattendraget strömma vilse
det vilsna är icke vilset
det vilsna tas om hand
*
(vilsefot)
vilsefot snubblade över gren
grenen var ej rot
roten lindades om
vilsefot snubblade
se ditt vackra
liv
*
det vilsna är icke vilset
det vilsna tas om hand
tas om hand
omhand
omhand leder in i sträckta
ofta ser jag regn, vatten vara en kristallvägg
en pelarsal
ser vattenmantel sträckas och vikas in runt hörnen
detta vikas in är livets livets vatten inom
är vattensmycke i livssteg
hon tar emot jordens smärta, hur märkligt detta än kan tyckas vara så är icke hennes syn på smärta den mänskliga synen.
modern djupvet smärtans väckandekraft då smärtan lyfts upp ur det smärtan namngivits till
smärta har lagts inom straffdomens fängsel
det är svårt
är svårt möta slag, förnärmelser - men vad nyttjar det till att förfasas
det nyttjar intet till
modern rör vid
modern smälter det du anser vara smuts
modern renar din huvudtanke, din kraniumtanke
så stiger kristaller ur livshav
hur det än är så ser jag snö komma ur regn
ser kristaller stiga
stiga upp
in i stjärnsfärer
ser dem bära jordeandning upp
in
ser vitgnistrande fingrar
vitgnistrande fingrar röra vid och rena
rena jordeandnings smärtminnen
*
(slädfärd)
du sträcker fram din hand
jag stiger i
du höljer mig i fällar
snö dalar
snödaler klingar
allt tätare
vad skall detta lända
vart skall detta lända
släden forsar fram
bjällror klingar
snörosenmoln
virvlar
tunnlar gnistrande
ögontunnel
omsluter
*
så stiger kristaller ur livshav
upp
snö dalar
snödanser
snöfolken
vitfolken
gnistfolken
skrider in
snögnistrande rena klara
ja marken är vit, av det så kallade smutsade skimrar sidenjordar, vad säger dig detta, kanske;
snö är icke vit, snö bär alla färger inom, snöfolken speglar alla jordfärger, jordsteg, detta utan att hålla kvar. så är spegelns verkan;
jag visar dig alla dina möjligheter
spegelbilden är din, spegelbilden, din spegelbild kan ej givas av ett medvandrande liv - endast du ser dig i din spegel
i din spegel genom dina ögon
du lyfter slöjan
du ber ljuset in
endast du förmår detta
endast du ser dig i din spegel genom dina ögon, intet annans väsen kan förtälja dig vem du är
inte ens spegelglaset
*
hon vandrar med en fjäder i hand
flicka vandrar vägen fram med timotejens strå i hand
vida kjolen följer vind
bara fötter
leendeljusan blick
sommar andas
smultron lyser klara
hon trär pärlor röda på band
till vem skall jag giva
till vem
hon ler i fönstersmyg
då hans steg knastrar grus uppför gången
mannen kvinnan möts
hon vandrar med en fjäder i hand
rör vid panna näsa haka mun
förtälj mig din dröm
var ler jorden
var stiger pärlande skrattregn ur
var är jorden alltför stenad
de lade vägar av guld
av bladguld
tempel strålar
i bergets grund
trappa leder fram
steg för steg
leder stegen
kvinnan mannen möts
han söker hennes blick
andas in doften av smultron
kompassnålen darrar
leder rosengången
cirkel av ljus
lindas
flätas baden till
hon vandrar med en fjäder i hand
rör vid halsen bröstet magen
förtälj mig din dröm
var andas jorden
var stiger pärlande skrattregn ur
var är jorden alltför stenisk
de målade väggar med guld av bladguld steg tecknen
linjer strålar klara
mannen kvinnans händer läggs i varande varandra
lev i eder kärleks dröm
hon vandrar med fjäder i hand
ser skönheten vakna
en fjäder giver hon till hans vänstra
en fjäder lägger hon i hennes högra
så andas de skarpögdas vingesus
lev i eder kärleks svarandeljus
*
(de vackra andas stjärndräkt)
dunlätta
handskålar
strör
tystsånger
marker fröjdas
stegande
djup
stiger
sidenjord
andas
snödansen gnistrar
de vackra andas
stjärndräkt
i själen dansar jag
rörd
*
(snö skall skruda mig snöblommande)
jag
bär vilja till
vandra in i denna dagen
ser snöhänder
fingrar
dun
lätta vita
befriade
bär vilja av hela mitt fyllda väsen
vandra in i denna dagen
i ängen skall jag stå
helt stilla
ej störa
dig
snö skall skruda mig snöblommande
ser snöhänder
fingrar
dun
lätta vita
rörande
vid
mig
smälta in i hud
nå mitt hjärta
i vinterskymning andas himlar röda violetta
så skall mitt hjärta
värma dig
jag
bär vilja till
vandra in i denna dagen
ser snöhänder
fingrar
dun
lätta vita
befriade
*
(hon vandrar med fjäder i hand)
vi har vandrat jämn stegrytm
händer har flätats
fingerljus
stigen den vackra leder
bäcken porlar
nyponrosen
är i blom
ängsgräset vajar vågar hav
fiskar simmar
fjärilar dansar
humlor
burrar
syrsor når fram
sländors vackra skira rör vid
rådjur iakttager
mjukögons sammet möter
ekorren skuttar från gren till gren
lyfter tyngden ur vara
fåglar svingar luftljusens
skönhet
där under det vackra trädet stannar vi
du vilar med slutna ögon
med grässtrå följer jag
ditt ansiktes
vackerlinjer
du ler
och
hon vandrar med en fjäder i hand
flicka vandrar vägen fram med timotejens strå i hand
vida kjolen följer vind
bara fötter
leendeljusan blick
sommar andas
smultron lyser klara
hon trär pärlor röda på band
till vem skall jag giva
till vem
hon ler i fönstersmyg
då hans steg knastrar grus uppför gången
mannen kvinnan möts
hon vandrar med en fjäder i hand
rör vid panna näsa haka mun
förtälj mig din dröm
var ler jorden
var stiger pärlande skrattregn ur
var är jorden alltför stenad
de lade vägar av guld
av bladguld
tempel strålar
i bergets grund
trappa leder fram
steg för steg
leder stegen
kvinnan mannen möts
han söker hennes blick
andas in doften av smultron
kompassnålen darrar
leder rosengången
cirkel av ljus
lindas
flätas baden till
hon vandrar med en fjäder i hand
rör vid halsen bröstet magen
förtälj mig din dröm
var andas jorden
var stiger pärlande skrattregn ur
var är jorden alltför stenisk
de målade väggar med guld av bladguld steg tecknen
linjer strålar klara
mannen kvinnans händer läggs i varande varandra
lev i eder kärleks dröm
hon vandrar med fjäder i hand
ser skönheten vakna
en fjäder giver hon till hans vänstra
en fjäder lägger hon i hennes högra
så andas de skarpögdas vingesus
lev i eder kärleks svarandeljus
*
(ber den lysa din väg i värman)
i denna natt
bär jag midnattsblå klädnad
spunnit har jag tråden av stjärnljus
vävt tyget i skimrande har jag
skytteln rann mellan trådar
fram och åter
fram
natthimlar bad jag
gavs midnattsblå
däri färgade jag
väven
i källan av ur
av månmoder gavs jag silverne
sömmade kroppsklädnad
till fållen lades vita
pärlblomster
svepandemjuka är stegen
i frostängders
klarrena
i denna natt
bär jag i mina kupade händer
glimrande mjuklåga
lyfter eldskål
ber den lysa din väg i värman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar