jag andas mycket smärta ty min upplevelse är att jag vandrar bort från mig
det är inte nytt
kvinnan lena sörjer
själskvinnan andekvinnan skänker helhetsstyrka
kanske en stund i denna vandring
får jag andas ro
andas det drömorden förtäljer är mitt, min väg
det andas så många
skuggriken
jag tillåts se så klart i snårskogar
för mig skymtar jag endast stundtals -
jag vet att allt det vilket sker
alltid sker till för helhetens skapande skönhet
den mänskliga tanken krymper, snärjer
frigörs altmer
sjunker in i hjärtats vingar
där skall tanken leva
där är
tankens
ursprung
ur
är
så ser jag vindar
lyfter blicken
ser moln segla
stilla
de förtäljer oss
var stillstegad i hastandefåror
dimman är en illusion
vi kan vandra stigar härs och tvärs
tvärs och härs
ändå för de alla till samma mål
till samma håll
målet är liv
håll ditt liv i din hand
se handen
handen bär linjer härs och tvärs
kors trianglar
stjärnor
cirklar
öar
livsöar
frösådd är i handfåror
så era korn i vindar
era kärnor bär frukt
era händer är fyllda bördiga åkermarker
linjer fåror, flodbäddar
plogen plogar, fåror
frö sås
jord kupas om
spirande
är liv
händer är redskap
utförare
vingar
frösådd är i handfåror
så era korn i vindar
era kärnor bär frukt
gräsäng skimrar
smaragdljus
innerlig grön
smaragdregn silas
jordar andas
hennes bröst fröjdas
träd stiger upp ur
vrider sig med solen
barkblad lägges omlott i mönstervackra
kvistar strömmar rinner ut i vindar
linda
linda tråd
kvistar är grenar
grenar gives fingrar
rötter
stam
krona
i balans
pärlor linda om
sväller
viker ut blad
skimrande
skimrande
grön
knoppar spirar i trädfingrars yttersta
skirrosa
vita
bin humlor
vingar
rör vid
träd är solkyssta i vårens gryning
eldkyssta
se hur vackra fruktträden blommar
släpper sina blad i gåvoregn
frukter
bär
doftar
bjuder
bjuder
fullföljan
frösådd är i handfåror
så era korn i vindar
era kärnor bär frukt
dimman stiger upp ur
genom solfingrars kärlek
sköljer regnbågspärlor dagens tröttade lins
händer är släppta
lyfter den ena
det är en varmtyngd i
så länge har den tjänat min återhållsamhet
jag tackar dig min vän
du vägledde min vrede
in i lugn
nu ser jag
skimrandedalen kalla
mitt hjärta andas kärlekshav
vad tjänar vrede
vreden den röda tjänar det förblindade ögat
vreden den vita ser den rödas smärta
kan jag så stilla min egenvrede är allt väl
jag vet att egenvrede gör skada
därför bad jag dig en gång till hjälp
du visade mig
och nu
behärskar jag
dina
ord
varsamt håller jag varmtyngd
varsamt och ändå tryggom
lyfter armen handen i båge
viskar i rörelsen
tack min vän jag ger dig fri
kastar stenen varmtyngden i havet
ringar växa fler och fler
en flerkronad lotus
seglar
hav
sluter ögon
lyssnar
ur
ur
urgrotta
återlämna mig därifrån jag kommer, så skrev en nära själ
ser du ametistgrottan
violljuset inom denna
oändlighetens stjärnsfärer
andeljuset
hur återlämna
hur
ser ett vackert bibliotek
väggar når upp till himlen
vackra doftande läderpärmar
alla dessa böcker är gåvor, gåvoliv
livsgåvor
bladen är av växter
varje bok är ett insegel ett livssegel
denna boksal
bibliotek är rund
naturligtvis är den rund
väggar hyllor är trädgåvor
naturligtvis är salen rund
boksalen rund
befinner mig inom stammen
inom en pelare
denna boksal
bibliotek är rund
naturligtvis är den rund
väggar hyllor är trädgåvor
stammar ur träd
i mitten är en skrivpulpet
det står en kristallflaska av stjärnljus
bläcket tindrar mjukindigo
en fjäderpenna är i väntansvila
en påfågelsfjäder med öga
ser hur den hålls
så mjukvarligt
tummen pekfingrets toppar
fingerljus är en ring
långfingrets stödjande gest
hur mjukvackert ringfingret och lillfingret hålls
ser knoppen hållas av sirliga fingrar
liljestjälkar vita
en påfågelsfjäder med öga
ser egentligen ej en skrivare, ändå vet jag
vet jag att en ständig evig ström av själar, själsljus "passerar"
är fjädern lånt
nej, på ett förunderligt vackert sätt skiftar påfågelsfjädern med varje själ
ögat
ögat planteras i pannan
denna boksal
bibliotek är en pelarsal
naturligtvis är den så
en pelarsal med energiströmmande ljus och värme
genom "dem, dessa" föds instiger själsljusen
föds instiger själsljusen i mitten till livssteg
ser golvet eller salen
låt oss säga - från ovan
i den strofen, bildsviten är skrivpulpeten navet
ser strålar ekrar runt
trianglar skapas
upplöses
skapas
nav
ekrar
strålar
sol
solar
i månsilverdalen
salen rör sig medsols
en livssal
varför skriva liv då död ej finns
liv;läkande inom visshet - levande intighets vakande
död; dröm ödmjuk dag - drömmer ödes dröm - dröm ödes drömmar
ja, vi föds av en jordisk moder
symboliskt
hur annars föreviga dessa båda stadier
ser du
ametistgrotta
urgrottan
ur urgrotta föds allt liv
ur ögon flyga skira vingar
mellan hennes rosendevingar läppar växa de
hon är skönhet
givande
givande
skönhet
ur urgrotta föds allt liv
var är den
var
var
är
den
jordehaven bär grottor i sina händer
i händer
himmelshaven bär grottor i sina händer
i händer
ser ett bibliotek
är livet till låns
kan boken läsas av alla
livet är icke till låns
varje blad är en av dina drömmar
ibland vilar boken för ditt seende
det vill säga för att du skall se bladet ovikt
ser du
ibland vikes hundöron för att minnas
det går ej, ty då vikes strömmen, livsnerven av
den sidan, det bladet kvider ända tills du varsamt viker ut snibben, hörnet
ser ett bibliotek
är livet till låns
kan boken läsas av alla
livet är icke till låns
genast höjes röster, i ett bibliotek kan böcker lånas av alla, lånas, ser du:lånas
ja, böcker kan lånas av alla
i ett bibliotek gives du ett lånekort, med ditt namn, ditt signum, ditt sigill
och inte någon kan läsa din bok på det sätt du vet att läsa den
ty den boken är i ditt mångfaldigade hjärta
du lånar ej din bok, du kanske tillåter en medvandrare att läsa den, det är en vacker bild
ty det du lånar är du ytterligare varsam om
så denna sal, boksal,
detta bibliotek är dels ditt
delens
samt universums, helhetens, alltets, allvärldarnas, allts allt
varje blad är en av dina drömmar
ibland vilar boken för ditt seende
det vill säga för att du skall se bladet ovikt
ser du
ibland vikes hundöron för att minnas
det går ej, ty då vikes strömmen, livsnerven av
den sidan, det bladet kvider ända tills du varsamt viker ut snibben, hörnet
och smeker den med helandeljus, din kärlek
människan fruktar att ej minnas
varför frukta
minnet, hjärtminnet är en vacker fläkt
i den stund älskandes ögon brister i varandra uppstår skönhet
den skönheten gör allt vackert
där är hemma
vi kan vandra stigar härs och tvärs
tvärs och härs
ändå för de alla till samma mål
till samma håll
målet är liv
håll ditt liv i din hand
se handen
handen bär linjer härs och tvärs
kors trianglar
stjärnor
cirklar
öar
livsöar
frösådd är i handfåror
så era korn i vindar
era kärnor bär frukt
era händer är fyllda bördiga åkermarker
*
(andas dina steg mjuka)
i natt steg de ut
dagen tycktes vaja
träd i stilla betraktan
människor
böjda
vindryttare
lyfte gräsvingar
doftande eucalyptus
sjöstjärnor
havsgräs
ögon flyger
finner utskjutande klippa
droppehänge i klipphängsfingrar
stjärnstrålande i dag guldtindran
för dina ögon
släpper
det gör ej ont
breder ut mig
vindryttare
lyfter
för mig in i
cikadornas tonslingor
skimrande
bladvingar
bredes ut
sjunker in i markhägn
andas dina steg
mjuka
*
(du är marken vi vandrar)
ack du vackra himmelsfär
dina sånger
ljuder
in
ack du vackra
djup
violetta
doft av snöljus
tack du vackra himmelssfär
du är marken
vi vandrar
*
(ädla ros väx i himlasteg)
en gång för mycket länge sedan, nära mötte en ung kvinna, flicka hårda händer
flickan såg in i deras ögon fann ej kärlek
de var hennes föräldrar
för äldrar
för åldrar
för ädla
förädlar
ädla ros väx i himlasteg
flickan, den unga kvinnan smög ut, in i nattens gömda
tog ej farväl reste vida, dessa mina steg är befriande för dem
ädla ros väx i himlasteg
hon reste vida över gränser
visste ej vart
visste att värme måste finnas
ädla ros väx i himlasteg
jag vill minnas att
jag kan minnas
även då jag söker glömma det
jag var vacker i molnens ögon
detta var ända tills mitt ansikte revs sönder
mitt hjärta bröts upp med spett och slägga
så många gånger brast det
runda matta blodstenar
kol gömmandes glöd
jag helar mitt hjärta
det hjärtat i dessa stunder
molnen förtäljer
mig
är
ädla ros väx i himlasteg
den unga kvinnan ännu flicka
kom till ett land av länder
klohänder greppade
ädla ros väx i himlasteg
hon fördes till stentrappa med hårdräcken
såg en hög hotfull port
huset andades instängdas smärta
smärtskräck
de ringde på en klocka ekande hård
porten gled upp de steg in
en gång låstes porten
i främmande land
med en dov duns bakom
luften sögs ut innan den stängdes helt
med lås efter lås efter lås
nyckel klirrade vid väkterskas höft
ungflicka möttes av kallslående blick
golv med stenar ett vidsträckt kylande hav
en trappa vindlande suckar
med hårdräcken
den trappan fick hon lära känna nära
den unga flickan fick skura den med millimeterborste var dag
det kallades för att göra rätt för sig
den kallslående blicken synade varje vrå
fann den en smula kvarlämnad
fick flickan börja om igen
och igen och igen
ädla ros väx i himlasteg
den unga kvinnan, flickan kröktes ej
jag vill minnas att
jag kan minnas
även då jag söker glömma det
jag var vacker i molnens ögon
detta var ända tills mitt ansikte revs sönder
mitt hjärta bröts upp med spett och slägga
så många gånger brast det
runda matta blodstenar
kol gömmandes glöd
jag helar mitt hjärta
det hjärtat i dessa stunder
molnen förtäljer
mig
är
ädla ros väx i himlasteg
se mina kupade händer
av blodstenar
av kol
är rosenblad
nu öppnar jag händers dröm
molnen bär
rosenvingar
i är
ädla ros växer i himlasvar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar