i natten famn
under natten
det är en vacker innebördsmening
under natten ven vindar
lekande
i människobeskrivning
stormande
under
natt
natten är så kallat mörker
den jordiska sfären är knappt skönjbar och därigenom
är sinnena skärpta
skärpta
vässade kristallknivar
svärd
egentligen ser jag en sabel framför mig eller
ett böjt svärd
klingan eller bladet är böjt
kan vara av kristall
det är det jag vid första inblicken önskar skriva
är det ord vilket faller in
samtidigt ser jag silver en vitsilvrad metall
jag ser även inskriptioner likt slingor i bladet
handtaget eller fästet består av ett lindat handgrepp
i skrivandets stund
faller orden; är ett lindat barn
barnet ligger lindat i handvagga
inlindat i läderremmar
doft av läder stiger ur
skimrande rödbrunt läder med ljusockra/guldockra ävenså
det hänger tre "lösa" snoddar
det vilket faller in är trenne fjädrar
ser trenne bjällror eller pärlor fästade
vet inom mig att dessa äro frön
ser en gyllene ring eller en öppnad åtta
en s-linje, bilden förändras den är både ring och s-linje
det är en strömmande rörelse
under natten
ja
natten är så kallat mörker
ser två bilder
sekvenser
i den ena är nattens människosömn
samt vakna vilka vandrar utan att tända allehanda lysen/lampor
där andas drömfrid
lyssnande
det är verkligen att stiga in i en sal där sagor berättas
och lyssnandet är tindrande barnögon/stjärnögon samt anddäktigt lyssnande
skriver andäktigt och ser an dräktig
ser sagornas verkan
frö planteras
för trädgårdens spiranden
framomspirande
jag ser an havandeskapets framskridande
bilden kan vara barn
människor vilka sitter runt eldarna samt tar emot berättarfolkens gåvor
framomfrösådd
i den andra sekvensen ser jag natten
med tusentals lysen/lampor
gat - hus - alla slags lampor tända
där är sinnens mer låt oss säga slöa
hur jag än ser dessa båda sekvenser
så ser jag vindarnas dans under natten
ty de är under det så kallade mörkret
det knappt skönjbara
vindarna sveper fram och lindar sig runt det vilket är närmast marken.
hur kan ett väsen bygga längtan inom ett medvarande väsen
jag läser så många skrifter
där det står att den egna individen på grund av det och det
bygger upp sekvenser av olika slag
ofta för att ersätta det egentliga behovet
jag kan glatt erkänna att jag så gärna längtar till en nära famn
en mansfamn
det är inte märkligt
kan jag ersätta denna famn genom att krama mig själv
tillföra mig själv kärlek
kan jag ej ta emot kärlek om jag ej förmår detta
till viss del kan jag hålla med om dessa strofer
men det är ej den enahanda sannheten
ser svärdet och det lindade barnet i handvagga
detta fäste är ett barn
samtidigt är handen ett barn
barn vilka är helt förbundna, atavistiskt
i en självklar visshet är förbundna med andesfären
därigenom är denna värnandering mellan blad och fäste;
andas lugnt mitt barn
vi undersöker världen
jordesfären
den är främmande för oss
vi har sett den och vandrat in i denna sfär
så underskönt vacker
så svår att utröna
så många stelskuggor har målats
med syntetiska färger
ej i skikt
skimrande
hårda ytor
så kallade färdiga ytor
men det vilket är, är att dessa hus måste målas om efter ett antal årsvandringar
färgen krackelerar ända till den dag då ursprunget
en ros är sprungen ur
ditt bröst
du ser och möter ditt barn
är det så att ett väsen kan bygga upp längtan i ditt bröst
är det så
eller är det min ensamhet vilken bygger upp
min längtan vilken... jag vet ej det gör ont i bröstet
så många möten sker
mötande händer
ord uttalas
hopp vågar sakta stiga upp
en fot lyfts sakta och stampar ned
jag frågar mig;
hur våga lita till en människas väsen
till ett människoväsens yttre gärning
yttregärning
hur - våga
ligger i natten
lyysnar till ljuden
vindarnas dans
svepande
svepande mantlar
söker urskilja huruvida det är vindar eller
vindar och regn
det existerar endast ett svar
och det svaret är denöppna blicken
ljusblicken
du säger jag har sett med den blicken
och det har du
du har sett med ljusblicken
valde släppa inte våga
valde våga
möte
samtidigt vet du dagsstegens obotliga självsäkerhet, skövlandesteg
hur skall jag då veta undrar du
i mötet vet du
i mötet
slut ögonen
andas
tillsammans
uppstår fridsljus
då vet du
*
(varje dag skall jag besöka denna plats)
nu
naken undran
nu
nära under
nu har jag rivit ut nästan alla blad
släppt bladen fria
bladvingar flyger orädda
stormvindar
och jag med dem
pärmarna
de grävde jag ned till rening
jordehänder
håller
om
varje dag skall jag besöka denna plats
i väntan till
spirande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar