söndag 14 november 2010

den 14 november 2010

blickar in i gråskimrande dag
samtidigt med skrivandet av gråskimrande undrar jag
varför ordet grå
andas
så skyende
tungt
det är ej tungt
inte i min värld och jag inser hur vissa stämplingar är svåra
mycket svåra att lyfta
ok kan läggas över axlar till bäranden
till att underlätta bäranden
oftast till det vilket är tungt för ryggen att bära
och därmed armarna
händerna
intressant är var oket lägges
det lägges över axlarna
egentligen leds ryggen ut till sidorna
oket är en vacker linje
den är en s-linje och i fullföljande därmed -ja, en lemniskata
oket har behov av att ses över
ibland, varje dag
kanske är det ett böneok
ja, ordet ok har även det givits en stämpel
en negation
men led ordet vidare
ok - oktav - oktopus
oktopus; se så vackert en åttarmad bläckfisk
en av de första
oktav
allt levande
all levande rörelse
allt levande skeende efterstävar
söker
harmoni
harmoniandning
annorledes synes andningen svår
rosslande eller astmatisk
överför eller översätt dessa rörelser till just andning
ett ord vilket stiger fram är asmodisk


asmodisk; andas skönhet meridianers omkrets drömmer inom stjänsfärers kärlek
och med ens ser jag vikten av andning. det var inte främmande, men vid sökandet till ordförståelse, fann jag ej en mening i detta ord
så kommer denna så vackra ordföljd ur ordet, och jag upplever ordets helandeinnebörd
Tack


ok; omkrets kärlek höljer tårdalens pupill


i många dagar har jag sökt en specifik svart färg
jag ser tjära
jag ser en svart färg vilken skimrar eller skiftar i djuptgröna blå färger
ordet eller beteckningen diesel stiger fram och med det petroleumsvart
två bränslen
petroleum är beroende av en gnista
klippa
olja
diesel av kompression
det är väl klart att diesel stiger fram
diesel är, låt oss säga del av petroleum
petroleum
kolväte
årsringar vandrar
människan färdas i infernohastighet
utarmar
jordar
sansa dig
sansa
dig
människa
varför dömer du dig själv
utarmar
dig
det utarmade spricker
motorblock spricker då olja ej gives
människa
knoppar spricker
brister
ej till straff
ej
till straff
människa det stängda lyssnandet
behöver hjälp
vallar spricker av trycket
hjärta framträder
allhjärta


ok
okra
jag ser okra, växten
dels med vita blommor, med vackra flikiga blad, händer, ser plantor växa, somliga blir höga små träd
blommorna dras in och bananliknande eller pepparliknande frukter synes med vita frön, vita frön inom, okra - denna okra används inom mat
så finner jag ytterligare okra, för det är så att jag upplever ett starkt behov av att undersöka detta; finner namn liknande ambrettbuske, myskokra, habb el mosk. blir fascinerad ty okra sägs ha sitt namn efter hibiscus; hibiscus har sitt namn efter ibis, så läser jag vidare och kommer till habb el mosk:habb al mis där habb är kärna eller: abu l mosk är myskens fader (jag ser mysteriefader), där abu är herre; kärnor
kärnor har betraktats vara växternas fäder - helt underbart blomma kysstes av sol, släppte frö in i händer.


ibis, ibisstorken
så vandrar jag åter till egypten
så ser jag fröet- orden vilka steg in i mig:blomma kysstes av sol, släppte frö in i händer
thot son av ra
anubis vägledare genom drömportar
det är klart jag ser orden: mysteriefader - färder


så är jag i egypten igen och ser sand i ockrafärger


ockra är en järnförening
blod är en mycket egen saft
liv och död
död och liv


blickar in i gråskimrande dag
samtidigt med skrivandet av gråskimrande undrar jag
varför ordet grå
andas
så skyende
tungt
det är ej tungt
inte i min värld och jag inser hur vissa stämplingar är svåra
mycket svåra att lyfta
ok kan läggas över axlar till bäranden
till att underlätta bäranden
oftast till det vilket är tungt för ryggen att bära
och därmed armarna
händerna
intressant är var oket lägges
det lägges över axlarna
egentligen leds ryggen ut till sidorna
oket är en vacker linje
den är en s-linje och i fullföljande därmed -ja, en lemniskata
oket har behov av att ses över
ibland, varje dag
kanske är det ett böneok


bönen en förberedelse
*


(dygnssteg)


in i nattsteg
skrudar du dig vacker
tvagar ansikte ur dag
borstar hår stjärngnistrande
strör lavendel i själens trädgård


sov vackra bladvinge
sov


in i dagsteg
skrudar du dig vacker
tvagar ansikte ur natt
borstar hår solstrålande
strör rosor i själens trädgård


är


i dem båda
förenade
*


så är bönen förberedelse
ett ok
hjälparhänder till helhet
förening
vara ett i är


ok vilka ej ses över, de materiella bäroken, brister lätt
tynger du dig endast med bära
blir din upplevelse av att brista
du är ett ok vilket bär
bär för mycket


i vilket tillstånd uppstår harmoniströmmen
i gemensamgivandetagande




*
(pärlljus in i mörka)


sandvingar
lyfta




bredas ut
målar himlar


sandvingar lyfta


ur
stiger hon


lyftade armar
knäppta händer
ovan huvuddiadem


sakta vikes armar ut




skönhets blomma flyger vind




doftar




pärlljus


in i


mörka






(infernohastighet)


rälsen slår in


dunkar
in


hastigheten stegras


vilt
frustande


de tog bort rälsen
tysträls


gav svischande framfart
infernohastighet


resande upptäckte ej
rälsen slår in


dunkar in




skönhet ilar förbi
dimsyn


görs
av


infernohastighet


*


(omkrets kärlek höljer tårdalens pupill)




i strålande ekerljus
tindrande
vandrar
hon


vitklädd
månvit
pärl
vit


vandrar
skrider
flyter


en ljusström av kärlek


fingrar hennes fingrar sirliga graciösa
rörde vid trädblad


kala grenar blommade




pil for genom hennes bröst
hon föll samman


en gång vitskimrande
svart pupill
blodsten
mattad


panna vilar till bröst


hon rörde vid kala
nu sluter de ring om


välver över
fallna


omkrets kärlek höljer tårdalens pupill


i dröm ser hon sanna
hon ser honom
skimra


de har alltid vandrat samman


hon sinar av hans
frånvaros
blinda


i fjärran hör hon trummor dåna
eldar flamma


kom


*
(globskimrande)


ögon


så vackra




globskimrande






lyfter hand




en


envinge




glob
hand


fågel flyger haltande




störtar
handlöst




vinge förs till




fågel flyger följande
*


länge beser jag handen
jag ser fågeln


ögat
ögonlock är vingar


undrande har jag varit mången gång varför jag ser ögat vara en fågel
nu ser jag
ögat har möjlighet
är till viss del fågel




(fågel flyger vind)




vind är
vindar


vindar rör vid allt


upptäckarljus


skriver upptäckarljus, inser samtidigt att vinden ej alltid upptäcker ljus
vinden vet ej, ändå andas vinden


vinden


sköljer
vida


svart
djupsvart är tjärnögas tysta


vinden
rör
vid


upp


väcker
tindergnista




jag böjer mig över smärtregn


gnista fyller
strimma


fjäder vingad
fäster
vid


skriver
vitas
*
jag vet;
det går ej flyga
med en
vinge
ord jag uttalat sköljer in
;allt går
det går flyga med en vinge i vissheten av bärande
*
(brinner stadigvärme)




bärandesegel


andas




ur kupad hand


stiger lykta




stormlykta




brinner stadigvärme




i själsropande
slag


höljer hopdragna


*


länge har jag besett min hand


med förvåning ser jag min hand bli fågel
jag stryker trött över ögon
kanske
träder bilden fram


såväl vet jag att;


solfingrar rör vid moln


klanger
frigörs




moln
molnseglare




synes ofta bära skuggor i händer


molnseglare bäddar om
solfingrar


sockervaddsvita
moln




marker andas med ens grådaning


såväl vet jag


att jag med solfingrar kan lyfta molnen
ur mitt bröst


men


jag orkar ej mer


inser ej varför jag skall lyfta molnen
*


(jag frågar dig)


börjar du tröttna


inser med tydlighet;
det är en motvindsfråga
inser med
tydlighet;
skall jag tillåta
det du
gör


din nonchalans
av smärta


du läser min storm
hur jag förliser
hur kastvindar
sköljer
över reling


relingen är mitt öga
förblindas av
tårregn


slagregn


jag säger dig
det är jag vilken skall tröttna


en sådan nonchalans leder fram till
ensam i tvåsam
*


(länge har jag besett min hand)


det tilltalar mig ej
det
jag ser


hur mina händer är i
benkross


vrider sig i bön
ack
låt mig leva


leva mina steg


benkross
mal


sönder min bön


bröstet
jag vet ej hur länge till det mäktar


*
länge har jag besett min hand


med förvåning ser jag min hand bli fågel
jag stryker trött över ögon


kanske
träder bilden fram


jag har skrivit den förr
regnbågsfolken
regnbågskrigare


inför mig ser jag mannen


han står i denna strof


han står


högt upp på en klippa
vänster ben står sträckt fram
höger står sträckt bak


en vacker triangel med basen i klippans händer


höger hand är sträckt fram i rak linje
vänster är riktad rakt ned
ett gyllne spjut
genom hans kroppslinje


mannen bär mockasiner
mjuka


byxorna är den vita buffelns hudgåva
bär ej fransar
bär ej pärlbroderier
bär pärlor
ej synliga för alla


hon sömmade dem till ensliga mörkernätter
de bär hennes doft


hans överkropp är naken
muskler hud av brons
skimrande hjort


håret kopparsvart
korpsvart
långt
skimrande


trenne fjädrar är i
örn kondor falk


halsen är sträckt
hakan fast
läppar vackra
vindars segel
andas
hans
kärlek
näsan är böjd
skarp näbb
ögonen viker ej undan
pannas vackra båge
valv
är ljusgenomlyst
upplyst
är
tempelgården


höga skogar susar sång tätsamman runt
eneld flimrar svag
han sveper ut
cirklar
sänder
eko
svarar


han hör hennes
slokandestämma
huvudet
mot
bröst


han ser en spirande grodd
huvudet böjt
till
bröst


hon drömmer det vilket alltid är
väntar honom


han andas mjukt in i eneld
låga spirar
stärkande


åter


han står


högt upp på en klippa


vindar andas
han bär mantel fästad med solsmycke


han väntar
henne


sakta lyftas hennes huvud
hon bär vita buffelns klädnad
ej med fransar
hans doft är nära
klädnaden bär hans pärlor
mjuka mockasiner


trenne fjädrar
örn kondor falk


i handanom lägger sig fjäder av hök till båda


hon bär mantel fästad med månsmycke


vindar de fyra andas


hon vandrar uppför
han vandrar nedför
i alltid
vandra de


tvenne vitskimrande möts i hjärtsal
deras händer är hemma




spår av tassar synes i vintersömnens sanna dröm


de är vandrande tillsammans


i nätter lindar deras ylande
helandeljus i
mörknade
skogar


*


(mosaik framträder allt klarare)


solande stiger hjärtglöd




hjärtglödande
väcker
väcks




väx


blomma


kysstes av sol




släppte frö
in
i


händer


sannhets möte
en gemensamros är sprungen ur ert bröst


mitt ditt ditt mitt




solande stiger hjärtglöd




havsögon vaskar glimmer




solkatter spinner








mosaik framträder allt klarare




i öken andas sand
oas vaknar
vattensmyckes silver stiger ur




mosaik framträder allt klarare




ur skyggandnings
viloskugga






splittrade ur är


förs
samman


så länge vilsna


frösådd är i handfåror
så era korn i vindar
era kärnor
bär
frukt


frukta icke
nära


splittrade ur är förs samman


så länge vilsna


sår helas i läkandevind




stormar stillas
stillas


hemkomna sår de
sår de kärlekens trädgård


i stjärnblomning rör de vid varande





Inga kommentarer: