språkande
hela livet är ett språk
ett burspråk
varför bur
rosmarin blommar vitstjärnor
uppflugen med doftande mullbär
sitter jag på
fönsterbräda
i burspråk
ser
gryningsfolken lyfta ljus
är detta ett
tecken
hela livet är ett språk
ett burspråk
varför bur
du ser näktergalen
näktergalen
sitter
i bur
i en bur av sirliga bambubågar
de buga
ödmjukt
inför
näktergalens
strupsegel
följer
vind
villigt
willow
näktergal flög in
fågeln är ej fången
buren håller ej fågeln fången
skulle buren
göra fågeln detta
då
skulle sången upphöra
det var en gång en fågel
fågel levde i skog
skogen var lugnstilla
plötsligt började marker vibrera, luften darra, stormar vina
av stöveltramp av högljudda
fågel såg trädgrenar flätas samman
höljandebågar
värnandeljus
skugga
fågel föll in i hand
fågel sitter i en bur
minns skogens
trädens skyddandevärn
*
(språkande)
i himlar
i himlavärldar stå de i kärlek
kristallskålar
är fyllda prismaljus
andas
klanger
doppar penslar mjuka
målar
ord
om rörelse drömmer
ornament rör danande
harmoni
allkärlek
andas
språkande
*
(katamaran)
reser i andeljus själsdans
silverne klockor ljuder
var stilla i dig
ditt blad
skälver
dimma är slöjor helt nära tår
fotvalv är broar
böjda
halvcirkel
vid varje steg andas halvcirkel hel
förenad
två halvcirklars hela blir två till en
de smälter skimrande in i varandra
kärlekshänder rör
stormars höga stilla
ur gryta stiger dofter
stränder målas
lyfter händer
slöjorna sveper jag
dansar i grynings lycka
dagen klarnar
vilar stilla under träd
trädarmar sluter om mig
se floden
dotter
floden strömmar lugn nu
katamaran
följer
hav
släpper motstånd
(ser du du ser)
ser du
du
ser
bladet skymma solfinger
spetsen bär
silverhänge
solfinger är i skugga
ditt ansikte är i skugga
ser du
du
ser
träd lyfta hand
smeka bladhår ur ansikte
ser du
du
ser
skuggans
skönhet
framträda
*
slagen är svåra att tvätta ut, tvätta ur
slagen är inristade
tryckluftspumpen har durrande startat
byggnadsställning utanför fönster
de väcker mig tidigt med hammare och spik
samt med lufttryckspistol
denna morgon rev de byggnadsställningen och rören dunsade med den speciella metallklangsdunsen
den lindar sig fram
vibrerande
marken darrar
kanske söker tryckluften fylla mig
fylla mig med handlande
med liv
eller söker den skjuta spikar in
in i mitt sargade bröst
innan denna resa
brast en sträng
snödansare flög in
de sover stilla nu
i trädens kronor
blickar in
kanske upplever de
det jag befinner mig i
kanske söker de sända tindrandestrålar
landskapet är
grådisdimma
vet att detta ej är det slaget av grå
för mig
men det är inte en annan benämning att finna än dis
det dis en så stor del av mänskligheten ännu väljer att befinna sig i
lyfter blicken ser ett träd
ett sprödträd
vet att sprödträdet ej är sprött
rötterna
har fäste
ser droppar silverne
kanske gråter trädet
kanske
är det
så
sol skimrar genom grå dis
detta dis är det vet jag skönhet
visst är det så att kärleken kan vara och är mångfaldigad
kärleken är det vilket skall vända det mänskliga grådiset och det sker i dessa stunder
därav andas mycken smärta i själsvärldar
det är motstånden
många är värnandehänder till de vilka kämpar att behålla motståndet
vingar
är vackra
lever i allt
ser dem
och
bilden
är
vacker
vackra är de älskande
vackert är att se älskande
så må dessa vingar
omfamna
ögon
en stund i livet vilken jag så ofta längtar till
det andas ett gemensamljus i bilden
böjda bågar
halvcirklar
ofta ser jag vackra träbroar
bågbro
bågbron, frågebron, siarbron
samtidigt ser jag en pilbåge - en pil till liv skjuts iväg
en gyllene strimma
följer
luften
ett instrument är kroppen, livet
vem är instrumentmakaren
makerskan
vem är utföraren
cembalon
ljuder
vemodigt ihåligt
men det är beroende av de fingrar vilka rör vid ett instrument
*
(dina händer är )
gyllenvingar
flyger in i rumsligvara
skänker
ljusbörd
*
upplever slag
vad slag är
samt alla de slag jag fått ta emot
de slagen är svåra att tvaga ur
de vända ryggarna till är svåra för ett barn
lika svåra för den så kallade vuxne
de vända ryggarna
oförståendet
illviljan
i ögonen på utdelaren
det stängda
ser dig ligga över knät
ser din mors rygg
egna upplevelser väller fram
med ens
ser jag
har ofta sagt;
jag lärde mig tidigt stiga ur mig själv
ser i starkt ljus att jag steg in i mitt hjärtbo
samtidigt såg jag allt från utsidan
det
det yttre gjorde
slagen gjorde ont
misshandlarna, våldtäkterna
men det vilket gör ont är att se det dessa händer gjorde med dem själva
slagen är svåra att tvaga ur
undrar om det går
går det att frigöra sig från dem helt
ja, det gör det i stunder då sannhet lever
det
är jag övertygad om
då de i samvaro stiger upp är de varningar
slagen är svåra att tvaga ur
det är en fråga och frågan är
om de skall tvagas ur
mer och mer har jag insett att de skedde i utanför
det inre kunde de aldrig rispa
rista sönder
*
(hjärtbo)
i mitt inre har jag
ett hjärtbo
ditin kryper jag i smärtregnsfloder
rullar ihop mig i vaggande
vingar lyfter mig
är ett moln
seglande
solfingrar smeker mig lugn
ser stormar vina
i mitt hjärtbo
kan
stormar ej riva sönder är
så stillnar stormen
då stiger jag ut
smeker
världar
ljusbörd
föds
*
slagen är svåra att tvätta ut, tvätta ur
slagen är inristade
men dessa slag har gjort oss till pärlvandrare
pärlvandrare i regnbågsljus
det är ej slagen vilka gör ont
jag har tagit emot många slag och de är inristade och det gör ont
just i denna stund ser jag eller förstår på ett plan varför jag så ofta eller alltid upplever min skuld i att dessa människor våldfört sig på mig
samtidigt kan jag ej inse varför ett väsen skall slås på
kan jag ej inse varför ett väsen skall göras illa
nej det kan jag ej inse
och det är en svår kullerbytta
svår akrobatik att söka se att detta händer utanför
samt stiga in i det inre och ej beröras
samtidigt var det detta vilket gav mig överlevnad
detta behöver vandras djupare in
slagen är svåra att tvätta ut, tvätta ur
slagen är inristade
men dessa slag har gjort oss till pärlvandrare
pärlvandrare i regnbågsljus
det är ej slagen vilka gör ont
det är att uppleva det den vilken utdelar slagen gör
vad gör denne
den vilken utdelar slagen tillfogar en medvandrare slag, gör illa
samtidigt är det så att den vilken utdelar slagen gör sig själv illa genom att smutsa sina händer
jag har alltid sagt att jag tidigt lärde mig stiga ur kroppen för att åse det vilket gjordes med mig
ett scenario stiger fram i denna dag
jag ser hur jag kröp in i mitt rede
i mitt bo
ser ett liv
en fågel
en ja det är ett djur eller människa vilken ligger i ett fågelbo
ser dun och änglahår runt vilket ger värme
egentligen är hela bilden med redet med livet en spiral, det är en ettbild
men jag vet att detta är att krypa in i sitt inre och rulla ihop sig i fosterställning
jag vet att detta är bilden av stormar vilka viner samt molnens stilla seglande
jag vet att detta är; i alla stormar finns lugn
punkt av lugnstilla
rostilla
denna punkt är en nollpunkt
i den punkten är allt upplöst
det är ej lätt att beskriva detta
ett ord kom till mig denna natt, ordet är; endivement
först ser jag ett dykande
jag önskar översätta detta ord med: dyka in i
samtidigt framskrider dagen, skriver slagen och nollpunkt, så stiger endiven fram, en endive
endiven jag ser har en ellipsform/gestalt, den är skirgrön, nästintill vitgrön längst nära låt oss säga rotfästet, så tonas den in i vitt
endiven har ett innandöme
allt har ett innandöme
slagen är svåra att tvätta ut, tvätta ur
slagen är inristade
men dessa slag har gjort oss till pärlvandrare
pärlvandrare i regnbågsljus
nollpunkten
jag ber dig
stanna i livet
nollpunkten
är den stund då vi ser slagen utanför oss
vi ser slagen utanför i sannhet
och samtidigt i sannhet den inre punkten
det är en märklig bild ty jag ser och upplever slagen hagla
samtidigt ser jag hur ljusvingar sluts om
är på väg skriva hur slagen sluts om
bilden är att slagen tillfogas
utdelas
samtidigt är jag i hjärtbo
och dessa skeenden är
ljusbörd
det ger mig en förståelse till min egen reaktion; att jag har känt skuld till att de slagit mig, gjort mig illa, att jag burit skuld till deras händers smutsande
det ger mig en förståelse till min egen reaktion; att jag upplever mig ha gjort illa
befriar denna insikt mig
hur skall den göra detta
jag vet ej, det enda jag vet är att nollpunkten är vacker, hjärtboet och ljusbörden
ställer mig ofta frågor
i den stund frågor vaknar
skall de andas
bättre är att
fråga
då frågan är en rosenvinge
en fjärilsvinge
antingen får vi svar eller ej
det viktiga är
att svaren
är vita
att de tas emot i vitt ljus
utan gjorda tankar innan svaren kommer
en frågan ställs
det är aldrig av värde behålla sina djupfrågor då de återvänder
däremot är det av värde att inte måla svaren med egna färger innan de gives
detta är;
ställ din fråga vit och
tag emot det vita svaret
*
(skeende finns)
vet ej varför det gör så ont
kanske för att jag ser mitt döende
död finns ej
skeende finns
vän
räds icke
jag lyfter fram min sårbarhet
räds icke
jag räds ej
min sårbarhet leder
jag tillåter den
äntligen
upplever mitt vissnande
må det vara frösättning
iskall kyla greppar om
en hand av
stål
grådis falle ned över mig
dras åt
dras
åt
väv används till förband
förbind mig
mitt hjärta
förbind
hur kan man förbinda
för före förr
förr för före
före
för
förr
i klarseende ljus synes natthimlens klara
båge spänns
gyllenpil
synes
gyllenstrimma av hjärtljus
skriver
ljusbörd
detta grådis är stål
stålmantlad
iskyla
jag måste sluta drömma
de drömmarna
det
gör alltför
ont
hjärta mitt hjärta
du vackra
källa
brist ej
vän
räds icke
jag lyfter fram min sårbarhet
räds icke
jag räds ej
min sårbarhet leder
jag tillåter den
äntligen
upplever mitt vissnande
må det vara frösättning
dina händer är gyllenvingar
flyger in i
själ
fjärilsvingar rör vid inre
skriver
ljusbörd
grådismantel faller ned över mig
regnbågspärlor
fall
ned
över mig
värm kylan vilken greppar om
grådis tätnar
kämpar ej emot
grå innehar mångdimensioner av möjliga
skriver ljusbörd
lyfter ej händer de är lindade hårt
bakbundna
de springer över mig
bebor mig
i de inre lever jag drömmen
måste upphöra med det drömmandet
det gör ont
ser dina händer snida skönhet
kanot
jag får icke förlisa
min valnötshalva
mina segel ej brista
så säga de bedjande
ögonen
*
(den skarpblickande)
så
länge
har jag väntat
din
starka
blick
moln skingras
ser dina vingar
äntligen
för du
mig hem
i visdomsorden
oss
hem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar