den 3 november 2010

alla dessa vandringar
färdvägar alltför
långa


altflöjten ljuder djupnande skymning
sitter med trådlös slända i hand
sländan vilar stilla i hand
ramlar ur
har jag förtäljt dig
vandringar
i molnslöjades nära


ja
ofta är jag i
då taggar trängt in alltför djupt
trängt igenom fotvalvs förrum
då löser jag skosnören
kängor flyger vidbågade
stannar vid tröskel
det gör inte jag
steg behövs ej
vetskap
i är
verkar


när mig ljuva nattluft
i skuggans svalkande tysta
där finner mitt inre ro
ro
ror


åror med bladsköljande cirklar
droppar silvers droppstenar
kalken lyftas
vitmenande
väggar
skådas


ekan följer strömmande
eka
ekon av intighet
av fylld
verklighet


älskade
dina händer är bladen
förandeblad
du ser mig
i kärlek
slöja skyler ansiktsram
skrudat mig i klädnad vacker har jag
löst allt bundna


det är fridande skönhet vila i kupad hand
för visst är det så
ekan är bilden av en hand
bilden av en valnöt
av en halv valnöts skalkupa
den kan ej vara halv
vi är ju båda
ah
en är under
en är över
vi är i våra händer


älskade
dina ögonvingar höljer mig
du följer min stillrörelse
mina fingrar rör vid vattenkind
stjärnljus lyfter jag för dig
mjukt snuddar
nuddar ekan
vid strand


vid
vidje
vide
susa stilla
mjukfinger rör pannmörka
jag ser din
skönhets
verkan


älskade
du har byggt ett lä till oss
nu ser jag den andra halvan av valnötens skalkupa
så vackert andas dina händers gärning
du sträcker fram din hand
jag möter handen
du stadighåller mig
då jag stiger ur
kupad hand


så mjuk är sanden
rinner mellan tår
du stannar mina steg
ser in
söker nå bak slöja
sök ej
jag är ju
här


slöja andas lätt
du väntar
bejakelse
lyfter handen saktaljust
slöja lyfter vingar
flyger fri
är mitt ansikte


du sluter mig i din famn
våra blodströmmar
sköljer i vårt
vara


i stilla är vi
i molnslöjades nära


våra ord är tysthängen i molnträd


vid varje ögonmötes tindrandeklang
öppnas hängen


molnträd blommar i tusenfärgers skimmerljus


du ber mig in i lä
i en stund av
håller jag andan
du öppnar
en vacker port
en drömport
möter skimrande ljus i mossbädd
en liten man/kvinna ett godväsen sitter invid elden
det är en varmgod bild
vi har vakat i bilden
nära
vi bjuder er
in
en vacker eld brinner
du stryker
mig ned i mossbädd
helt nära i viskande
stämma
förtäljer du
tystas
är


så har du helat taggarnas smärta
jag vet att du ej är
deras
ursprung
älskade
kärlek




altflöjten ljuder djupnande skymning
sitter med trådlös slända i hand
sländan vilar stilla i hand
ramlar ur
har jag förtäljt dig
vandringar
i molnslöjades nära
*
Mindreader (engelska)
ser detta ord och det kommer till mig
medvandrareläsare
medvarandeläsare
sinnesläsare
jag bryr mig om
närvarandeläsare
lyssnare
lyssnerska
till din inre röst


kanske är detta
molnläsare


jag läser


de tysta orden


molnorden


stjärnor viskar molnorden


molnviskare


seglar


fröjdansljus


i dessa stunder av liv förs jag till linjära
lateraler
parabler
parametrar
och nu stratosfärer
strategiska punkter
så vad är en strategi
är detta en uträknad plan eller en inlyssnad plan
och
existerar universella strategier
innehar universum strategiska steg


platon seglade med vinden
vindhaven


såg
vindarnas
allt
liv


allts livs linjer
trådar
hår


jag ser
ett rufsigt hår


nej
det är ej rufsigt ty ett hårnät med spindeltunna trådar är lagt över


detta nät är
himlanät


i varje maska tindrar en stjärna


(droppe ur molnfingrar)


eftersom gryningen uteblir
har jag tänt ett ljus
en levandelåga i öster
helt nära skogsvägen, kanske dina ögon ser
ljuslågan är varm ellips
eldpärla av blå röd vitgul andning
visst är det förundransvackert
en ljuslåga är en droppe
ja, en droppe släppt av
ur
molnfingrar


det är då vindfången lyfter takåsar
jag
fryser


jag måste hålla ihop
hålla ihop


i natts lugn reste jag vida
du vet jag gör så
i den världen är
allt
rent
klart


jag tvagar ögon i månsilverkälla


denna natt bad jag berget
klippan öppna sig
jag tilläts
in
träde


de hälsade mig
stenfolken
bad mina händer öppnas


i natten ljöd hammarslagen
de smidde tolfte skruvar
lade gäng om
mer
ringar


bugade mig i tacksamhetslov
vandrade hem med mina tunga släp
mindes valnöten
skalkuporna


jag måste hålla ihop
silverskal väntade
lade tolv skruvar
invid


kanske var det då jag tände ljuset i öster
lyfte eld ur hjärta
tände


elden i spisen brinner flammandehet
veden förtäljer värme
gnisterdans


jag måste hålla ihop
ihop
hålla
i


en fredad plats hade jag i trädsalar
den är ännu runt mig
eller jag är i den
för se själen anden är i bladhänders värn
jag vet
jag får ej möta mer än jag förmår
mäktar men
detta är mig övermäktigt
säg nej
säg nej


jag lindar värn till värn till värn
eldcirklar har jag ritat
i sanden
i golven
i grunden


var min vilja att stiga ur fredad cirkel
så gjorde jag


seglade i månvinden
dansade i nattens eldskålars skimran


mina drömmar regnade in
ur stjärnhavs vågor


visst drömmer jag
längtan


gömmer den numer i jord
kupar jord runt med kärlekshänder
den tycker om mina händer


många har högarna blivit


träden är här
allt är


förutom friden


stöveltramp
klampande
stör friden
bruten är friden av ohörande steg
intrångssteg
var dag viskar jag numer


ja, det började med en viskning
numer skriker jag då stegen vandrat ut
ropar jag med tårfyllt ansikte i förtvivlan


jag måste hålla ihop
jag måste hålla ihop


jag måste
hålla
ihop
mig


silverskal väntar
jag har bäddat med mossa
lägger mig däri
den andra halvan lägger sig över
jag skruvar samman skalen med tolv silverne gåvoskruvar


eftersom gryningen uteblir
har jag tänt ett ljus
en levandelåga i öster
helt nära skogsvägen, kanske dina ögon ser
ljuslågan är varm ellips
eldpärla av blå röd vitgul andning
visst är det förundransvackert
en ljuslåga är en droppe
ja, en droppe släppt av
ur
molnfingrar
*
(skugga sköljer läppars vita pärlregn)


spår
spår spår i sanden
spår spår ljus


vandrat har jag över hårdvägen
den kan vara mjuk, den är en färdväg
så varför benämner jag den hård
låt os skriva färdvägen


med varsam hand stänger jag ytterdörren till boplatsens rumsliga
nej, det är inte en liga – ja, det skulle väl vara en godliga ty rummen är vackra sägs det
stiger ut och står på trappan, den är lagad nu. det var så att huset skulle isoleras, det fanns ett litet tak över trappan, de glömde sätta dit detta tak, droppar föll och trappan blev alltmer upplöst. min bror kom på besök och för att varna trampade han foten rakt igenom, jag lade stockar under och trappan log. hur det nu var så är ännu inte ett tak synligt men min bror kom på besök och lagade det söndertrampade.
står på trappan och blickar ut i norr är ögonfamnen. vindar har andats i dagens famnan och regnmantlar inte mjuka har smällt, ja – det är verkligen smällt, böljande vida mantlar piskandes smällandes, tro för all del inte att jag tycker det är ett jämmerväder, ett eländesväder, för se det tycker jag ej. vindarna och regnet är vredgade men är vi inte så ibland. det är märkligt att människan är tillåten att vredgas men inte liven runtom. nåväl, himlen var och är därmed vacker, den skimrade i mildfärger, sådär så att mina fingrar automatiskt lyfts upp och rör vid det mjuka. undrar du vilka färger det var, cinnoberaning, violettaning, vitblåaning, en ljuslucka, en ljusgrind öppnade klirrande, en mantel av mjuk stålgråblå sammet eller en hand vandrade in och i den, i mantelhanden stod en stam, eller en pelare. nej, det är en stam en regnbågsstam. jag har förtäljt en del av mina vänner att jag ej såg rötterna och ej kronan men måste vi se allt övertydligt. jag vet att rötterna är där, regnbågsådror, bäckar, floder, strömmar. jag vet att kronan är där, en regnbågskrona, regnbågsfingrar, sirliga. bladen, bladen är de vackra, regnbågsblad. i mjukbäddad sammet står ett regbågsträd, regnbågsfåglar bor i krona, breder ut vingar lyfter själars vandring fria, regnbågsvindar andas, ur blad stiga regnbågssånger uppfyllandes hjärtan.
ja – det var och är därmed en vacker syn.
mjuka tassar svepte marker, en katt svartvit strök vinden, löv badade i varmbruna, fyllda gula skrudar, gruset knastrade lätt under fötter. åter var stegen sommarsteg, fåglar svirrade med luftsegel, blommor log, hon – kvinnan nästgård har anlagt blomstersmycke, det växer blommor ur hennes fingrar, hennes make är en godvinge runt, de är vackra tillsammansljusa. stegen knastrade lätta sandaler, kjol ej hindrande bara ben och sommarvind, vandrade under bokvalven, en fläkt, en vind dansade runt, så vandrade stegen över vägen, hårdvägen. den är ej hård den är bärare av besökare.
högt gräs, doft av nässlor, myror krullar, kryllar runt fötter, myggor surrar runt huvud, solen skymtar mellan trädfingrar, till vänster stenar efter lusthus, tempelkärlek, ett högt kliv – de måste ha haft långa ben, så ligger stigen framför, en stengirlang, rullande stenar säger vakta dina steg så du int rullar med oss. riddarsporrar vilda, klöver, björkar tågräls, lyssnar och vandrar över skenor blankastål. följer stigen, andas vatten, andas sand och höga tallar, vassen susar stilla. stockarna ligger där i sitthand, skorna, sandalerna står vakt. jag springer in i vattenhänder, vattnet ler, fåglar sjunger och fiskar simmar bredvid helt nära. det är en underbar upplevelse att vara vatten, är en snurrande våg hamnar på rygg och strömmar med molnen.
en molnviskare vandrar i jordesfär alltid
stegen är lättamjuka
ögonen är kärleksvingar
ser allt det vackra
läppars amoriner viskar skira rosenblad
frigör orden
ser tjärnens svarta ljusfyllas
moln seglar däri
molnseglare
sveper
orosmoln
undan
lyfter fingerspets
molnord skrives i tjärn
skiva speglas däri av himmelshand
jag hör din röst
molnviskare
alltid i
kärlek
förs in till stranden och stiger upp. sjunker in och följer avtrycks, spårgivan, sätter mig och ser spåren sakta sköljas, suddas. har jag vandrat där, har jag det eller var det en dröm, nej – vattnet glittrar droppar.


spår
avtryck


i sand


sköljas


över


tårar
ett barn lägger spade i min hand
vi gräver och ser
vatten stiga
vatten sipprar
stiger
kanske är det mina
våra spår vilka upptogs
förenades med havet
livshavet
havet
allt liv
en cirkel
spåren når stranden
harrenats
och nu
glittrar de
i sanden


avtryck
spår
spår spår


skugga sköljer läppars vita pärlregn


i siarspår
andas


hav