det är vackert möta upplevelser
rörelser
själsdjup
penslar
hur vi upplever
jag läser ord
ord om hur jag formar det jag skrivit; orden runt det skrivna är;
det liknar en istapp
en annan skriver; alla dessa radbrytningar
en dinupplevelse och ser
istappar
förs till vintersteg där jag och den lille
fyraårsvis
klättrade uppför kvarnbacken
under kvarnen
eller vid panelkanten...spontkanten hängde istappar
vi bukade beundra hur solen
bröt igenom och sände gnisterstålar
frisläppte klangintervaller
nej, inte med ord - vi beundrade skönheten
andedräktsmoln
flög ur vår andning
rosor
ett barn upplever
det måste vara lotusblom vilken seglar
kylan andades
rödblommande kinder
han älskade att bryta dem, istapparna
med vackra klickljud
inte gälla
inte höga
jag ser istappar
hör klanger ljuda
ser istappar
infrysta bubblor
ser istappar smälta
ser istappsskönhet befrukta jordar
vem är han
vem är hon
han
hon
finns
är i allt
så är vi i allt
intet är vi utan allt
intet i bemärkelsen: vi är inte någon, det människan så ofta eftersträvar att bli någon. det sker i ickeinsikten av att hon är allt,
det vill säga ingen och ingenting, däremot allt
i helhet är vi ingen
däremot
individ
se snöstjärnan
hur oändligvacker den är
varför
ja, varför
av den enkla anledningen att den är sammansatt i kärlek
den är ren
den är
individmöten
individualmöten
där allt är välkommnat
det är ej personlighetsmöten ty de mötena är någon och någonting
avskild, av skild gjorda
med lidandeögon sägandes; se mig
i fasa kan stämman förstummas
det sägs; i iskyla förstummas hjärtat
vad är denna iskyla
*
(tyngdblock)
ett
stenblock
tyngdblock
lägges över bröstet
över bröstkam
stiger stråle av ljus
ljusstråle
ljusstrimma skär rent
molnkanter
sotade
*
så ofta ser jag mästare måla skrifttecken med pensel,denna pensel är djupvacker
skaftet doftar bambu, är bambu
bambu,bambu smakar lugn
bladen sirliga liknar kanske pilens blad, bambu består av rör, bambu skänker rör
i ängen andas är det gräs, är det
det
fingrar, är det fingrar, är det blad är det
det
ängen andas, viker vingar isär
han sitter med hennes utslagna i knäfamn, andas vindströmman
hans hjärtvingar höljer, strör ansiktsljus, rör vid själspärla
in i hennes trötta
tröttmantel
andas
fri
*
så ofta ser jag mästare måla skrifttecken med pensel
denna pensel är djupvacker
skaftet doftar bambu, är bambuså ofta ser jag mästare måla skrifttecken med pensel
denna pensel är djupvacker
skaftet doftar bambu, är bambu
sirliga blad
liknar kanske pilens blad
bambu består av rör
bambu skänker rör
liknar kanske pilens blad
bambu består av rör
bambu skänker rör
rör vid själspärla
en ekorre skuttar rörande vid
mård slingrar nära mark
skänker strån
strån
gräs
gräs
strån
rör omfamnar hårgåva
gräs delar sig
tunna trådar lindas om skaft
pensel är
skriftgåva
caligrafi
dessa tecken är ej skrift, ändock skrift
de är ur
ur rörelse är dessa
av rörelse
i rörelse
detta är barnets rörelse
så är det
det är anderörelse
minns orden; anden längtar till kropp - innehar kroppssträvan
kroppen innehar längtan tillande - innehar andesträvan
så blåste han sin ande däri
i istappen är bubblor, syre, andningsluft
det stängda hjärtat är instängd andedräkt
vid insikten därav
att flykten ej gagnar livet börjar, begynner smältningen
istappen vattnar, befruktar jorden med själspärlor
jag skrev;
"jag vet att jag skall tillåta min gråt av gråt omfamnas till, låta min gråt av gråt omfamnas av mitt inre av till åder
breda ut vingar
det är vackert
frågar mig, orkar du
vet att jag skall låta min gråt av gråt tillfalla
tillfallande vattna mitt bröst
så pudra guldstoff i hudskimran, pudra silverne stoff i tårsjö
månsilvers kvinnovara ler i solsköljan
ur hjärtblad ;bjuder hon drick regn av regn, låt oss vandra i månsilverdalens höga"
en bild vilken stiger fram är broöppning, jag ser ej en metallbro, jag ser en vit träbro med välvda bågar, en ekerbro, ser hur bron öppnas. denna bro kan vara foten, fotvalven, det jag ser är vatten, strömmande porlande glädje, ser vita dun segla
och visst är broöppning en vacker bild
en bro
en frågebro
en siarbro
en svarsbro
ofta brukar jag skriva dessa ord; vi står i mitten i siande
frågar fram
och svaren stiger upp;
se frösådden utan anklagelseriktningar
se och vårda dina jordar
(marktecken)
mönster gjorda
svajande
steg
mönster givna
givna av
i
ur
mönster skapade
bärande
steg
en canyon är rödskimrande
klippor är
lagda
tunna
blad
rödockra, terra i skuggans händer umbra
allt rödhav
en kraftig smäll höres
en pisksnärt
klippan skriar
stegrar sig i fasa av vetskapen av det
av det vilket skall ske
hjulen rullar
givna av träd
runt dem är stålband hårt åtdragna
lindade virade
stålbanden spräcks naglarna far ut
ekrar brister
en efter
en
i skogen andas ene djupt blå bär
skölj stenars vidna
porla ren
källan
min
dammet virvlar
iakktagelseögon studerar
kallhamrat sägandes;
de facto är detta ett lavinras
klipporna faller av okontrollerad rullande rörelse
med hammare med slägga slår de sylar in
ögon blickar
svarta hål
årsringar vrider sig
borrar sliter
virveldamm
de håller rör i händer
med veke
lägger trådnät
det far gnistor
det
det
gör
ont
klipporna faller av okontrollerad rullande rörelse
isär samman isär
ligger i en hög
täcker allt
allt underliggande
liv
men
livet är där
livet
är
*
för att allt skulle gå på räls sprängdes klipporna av de vilka tror sig kunna äga, människostorherrar
visst gick det på räls i det vilket egentligen är en stund
marker darrade, vibrerade
årskretslopp vandrade
tågen rusade
skenade
allt går på räls en stund
det vill säga allt ofärdigt går på räls en stund för att spricka
bubbla spricker
lyssna inåt är så fyllda ord
de vandrande vita, vilka sökte boplats i dessa landhav
hade ofta en spejare med sig
eller lade örat
till hennes hud
hade en själ vandrat vilse
förirrat sig
bredde de ut händer till hennes hud
lade örat till hennes hud
lyssnade in
såg vida
spejaren
stegfinnaren
stigfinnaren
tydde
lyssnade till markens tecken
marken andades
andas lugnstilla
de följer varandra
tänder levande ljus
istället för dynamit
i skimrande ögon
andas
kärleksregn
*
dynamit finns av allehanda slag
visst liknar en dynamitkubbe ett stearinljus
men
men
dynamiten består av sprängämnen inlagda i rör
en veke är där samt en tändhat
nätet
trådnätet är där
dras likt ådror
då dessa trådar antänds springer gnistan
frasande
sprakande
väsande
ja, lev med den bilden
*
(fasoregnsförädling)
i fasoregnen trodde jag det var en iskall hand
undervegetationen greppade vrister
listade
lister
machetesilver skär varsamt rent
nynnar
hyssj
hyssj barnet mitt allt är väl
i fasoregnen trodde jag det var en iskall hand
i ljus klar insikt
ljuder
så var det dina hjärthänder
vi flög fria
*
(ur träd föll kristallsånger in i bröstandning)
i nästan vita länder vaknade morgonen solskådande
sträckte gnistrande ögon vida
fåglar flög ur
lyfte köld
dimma
siden rördes av solfingrars värman
ur träd föll kristallsånger in i bröstandning
*
(i vackerdalen är de)
regnmantlad
närhet
vibrerande
luft
pelarljusvandring i trädsalar
lyfter blicken
orkideer
skymta hägring
månsilversmyckes vingar bärs
kolibri
kolibri
kyss min panna ljus
månsilversmycke möter
är i hans hand
solgyllensmycke är
i hennes hand
i vackerdalen är de
*
(var gryning stiger han in i kupad hand)
ett hav andas själsljus
i strandhänder lever en koja
ett tempel
en kärleksö
var gryning stiger han in i kupad hand
viskar
eka segla ström
han kastar näten i
de lägger sina liv till
eka bär oss hem
mjukt snuddar eka vid strand
lägger sig tillrätta
morgonluft andas
skimrande rök stiger ur rökhål
han stiger in
de dansar runt hans fötter
barnen tindrar
berätta
berätta
havets sång
de stiger in
hon möter dem med värme
eld brinner fyllandeljus
hon bjuder dem fägnan
så sitta de alla i eldskimran
hon synar
sömmar nät
han förtäljer havets sång
kärlek andas vacker
*
(munsegels snäcka)
så ofta
inom
ser jag tecken vackra
ser jag mästare
måla
skrifttecken med pensel
denna pensel är
djupvacker
skaftet doftar bambu
är bambuhon
bambu
bambu
smakar
lugn
bladen sirliga
liknar kanske pilens blad
bambu
består
av
rör
bambu skänker rör
ängshöga gräs
gräs
grässtrån
är det träd
är det
gräs
grässtrån rör vid trädfingrar
susa susa
vajandevind
trädfingrar rör vid gräsfingrar
fläta fläta band
gyllenband rister
silverdal
i ängens höga ljuder flöjt
sirligfingrar
blad rör vid
rör vid
det
är det blad
är det fingrar
är det
det
i ängen
andas
är det gräs
är det
det
fingrar
är det fingrar
är det blad
är det
det
ängsvind andas
gräsvingar säras äras
han sitter med hennes utslagna
i knäfamn
andas mjukvarligt
vindströmman
sirligfingrar
eller är det blad
är det
det
håller flöjt nära
munsegels snäcka
kärleksvind
mjuk
han andas sitt stillhetsljus
hans hjärtvingar
höljer
strör ansiktsljus
rör vid
själspärla
in
i hennes tröttade
de lyfter
tröttmantel
andas
fri
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar