se den vita duvan
lyfta svarta mantlar
se vit elfenbensskrud
lyfta svart ebenholts
om
om inte fanns
fanns inte då fanns inte nu fanns inte om
är finns
bara är finns
nakna är
rena är
vari kan nu härledas
nut
du vackra moder
isis döttrar dansar runt dig
sitta i ring
i ring runt lägereld
tvenne halvbågar mynnar ut från dig
i kvinnocirkeln
i kvinnodalen
rå
vad är rået
är ett rå
rådet
det råd vilket ges utur livserfarenhet utan färgade mönster
objektiv rådserfarenhet
rå
vad är rået
det förtäljs i sagor att rået bär ett hål i ryggen
en livsgrotta kanske
ett hål i ryggen
en livsplanet kanske
ett hål i ryggen
varför har hon detta hål och varför beskrivs hon ofta vara så vacker framifrån
bakifrån med detta hål med ludna öron med yvig svans
rå
rådare
ludna öron kan innebära mycket kanske säger hon jag önskar höra dig bättre för att se dig bättre, låt icke bakgrundssvansen röra alla färger till en smet
en rådare ger råd ur rena färger
ett hål i ryggen varför har hon detta hål
innebär detta att hon är ryggradslös
hur kan hon vara det
hon är stamskrudad
däri vandrar hennes ryggrad i pärlband
i livsspiral
i livets spiral
varför har hon detta hål
är detta hål ett ekande avgrundsvrål
ett ekande avgrundsdjup
eller
eller är detta att hon lämnat då
att hon andas träden runt sig
gneom hörande ser
att hon andas träden runt sig i vetskap av vem hon är
därigenom är detta hål visshet
visshet i att intet kan göra mig illa ty jag är i den jag är
*
papegoja böjer sin näbb i ödmjukhet till sitt bröst
jag gav upp spetsen
gav upp den delen
helt utan
ånger
ty jag ser fram i mitt hjärtas röst
*
han lyste i sumpen
insåg att de enda klor vilka greppade var hans egna
*
se den vita duvan
lyfta svarta mantlar
*
(lågblad)
jag fann ett splittrat träd
hörde träds suckan
lyssnade
instig
samlade bitarna i stenars visshetsring
ur mina händer lade jag blad lågor lågblad
bad eldljusen till vaknan
och dessa brann enda in till kol
solregn månregn
vattnade
vattnade svärtan
ur stenblad andas diamanter
ur diamanter
rann stam
rann rötter vida
lade min hjärtkind till helat träd
hör träds nynnandeljus
vandra sommarvinds blåvingar
träden fällde lövens glödande bokvingar
avklädde sig bark med händer
grova ådriga av
visdomsålders
lade sig i deras händer
med störar öppnade de
trädan
häv
obalans ur vårt bröst
löven singlade järn
i höstnas plogdans
de bad stenbumlingar
humlingar vika undan
så skedde det
de öppnade såkorg
med vänster vinge höll de skopan
med höger vinge gav de jorden
och i vårgryning
föll regn i såstigan
åkermarker stod i börd
vandrade vida
i brännande röd savann stod ett paraplyträd
såg flamingos rodna
såg storkar
såg en papegoja sitta i träd
fråga mina stigar varthän
akta dig för deras käftar de drar gärna ned dig med sig
papegoja ser fåglar flyga med näbbar spetsiga
pelikan samlar rullande allt till behov
papegoja ser fåglar flyga
med öppnade halsar sjunga de
papegojan har böjt sin näbb
i ödmjukhet till bröst
jag hör dig mitt hjärta
och jag uttalar orden
damm virvlade fjärran allt närmre
marken gungade
vibrerade
trumpetande fyllde luften
de drack sig otörst
vid vattensmyckes
öppnade
medaljong
släppte vita av ålder
vid stranden
vandrade vidare
kaskadljus
sköljde
vattendroppar
det kom sig en man
musikmakare
han lyfte vita
gjorde sig lurar
horn att andasblåsa i
och toner fyllde luften från bergskedja till bergskedja
vem är du vilken andas såvida
papegoja följde toner visade mannen vägen
vita lyfte ebenholts ur fångenskap
han vandrade med bergskedjors ådror strömmande
flödande i stigar i steg
såg fåglar landa i sjöstäders gräshav
blev allt tätare
tätast
slöt träd sig samman
lindade
linor eller var det rep
bortglömda tvättlinor med smutsade lakan
slakade
slokade i ickevinden
han höll på att sjunka
i dessa sumpmarker
han snubblade nästan in i en hand en båt var det visst
eldflugor surrade gemytligt
det svarta vattnet mötte hans blick
varför står du så stilla
frågade han
vatten
han såg in i sumpen
det rasslade
skallror
kanske
kanske bergens kedjor brast
han ryste
sjönk in i grubblerier
ur en strimma tändes en låga skimrande
vem är du vilken skänker mig ljus
tystnaden
mötte honom
lyktan gavs in i hans hand
han lyste i sumpen
insåg att de enda klor vilka greppade var hans egna
signaler
hör dina fingrar
hör ditt hjärta röra vid ackordens sannljusa
i gryningen lindades scenen upp
han såg
henne dansa skrudad i vitt
ängsull
mjuk
papegoja sitter i träd klär dansen i ord till hans bröst
hon stannar
tystnad
inför
honom
i händer håller hon ask av ebenholts
öppnar
locket
blodstenar andas
ur blodstenar flyga
opalblads
regnbågsfjärilar
skogen av regn andas levande liv
han sträcker ut
längtans hand
hör
är det
det
enda
se vit elfenbensskrud
lyfta svart ebenholts
asken är
öppnad
månskensregn rör vid hennes själ
hon frågar
är det det ända
jag fann ett splittrat träd
hörde träds suckan
lyssnade
instig
samlade bitarna i stenars visshetsring
ur mina händer lade jag blad lågor lågblad
bad eldljusen till vaknan
och dessa brann enda in till kol
solregn månregn
vattnade
vattnade svärtan
ur stenblad andas diamanter
ur diamanter
rann stam
rann rötter vida
lade min hjärtkind till helat träd
hör träds nynnandeljus
vandra sommarvinds blåvingar
och jag satte mig allena vid lägerelden
lågor brann höga
förtärde de
mitt
hopp
hoppet kan ej förtäras
det enda jag hoppades var stunder av nära
röda gnistor steg
virvlande
dansande
drogs samman
se rosenbladen i din hand
rosen
kan
blomma
för dig
i vårgryning
föll regn i såstigan
åkermarker stod i börd
jag skrev i denna dag och orden viker ej undan
se den vita duvan lyfta den svarta manteln
åkermarker stå i börd
och i himmelsjö
andas
mitt enda hopp
rosendoft
kan du se
en röd
stjärnlykta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar