lysdioder
var lysdioder i livet
skimra
upplys
var ljusvattenfall
i regnbågstoner
fall in i sjöhänder
de finns en sjö för de
upplev sammanhörande kronblad mötas
livsväsen dras till ljus
ser du detta med enkla ögon kan du undra över varför flugor, myggor med flera flyger rakt in i eld, ja – djur springer ofta in i eld vid eldsvåda
varför gör de detta är de dumma – ”har de ej bättre förstånd” – människa döm dem icke med din ensidighet, de springer in ty de innehar vishet – de vidgar näsborrar, de skriar med ögon vitt uppspärrade
de stegrar sig
har de ej bättre förstånd
de har vishet
detta beteende innebär ej att du skall antända dig –
ändå
är det exakt detta ni behöver göra i stunder av slocknade
djuren förtäljer dig en av de djupaste längtansströmmar
befriandet
kroppsbefrielsen
de uppstiger ur kroppen
av värmesfären sker detta
eldgnistor är de
och de upptänder himlarnas salar
och dessa är i allt
ovan
ovan/ovanför
med ens ser du himlasfärerna för dig/leder dig
det gör de
det gör de genom ditt bröst
ovan – kan vara att du ej har övat dessa steg
och visst kan jag upprepa att jag har det bra ända tills jag
tvättat alla fläckar ur
det ger nariga händer att alltid stå i bykkaret
*
(soldroppen)
jag är så trött i min kropp
lysdioder
var lysdioder i livet
skimra
upplys
var ljusvattenfall
i regnbågstoner
fall in i sjöhänder
det finns
en
enhetssjö skapandelevande liv
för
de
fall in i sjöhänder
upplev sammanhörande kronblad mötas
och det är så
min hud blöder
mina ögon blöder
blöder inifrån
utifrån
i samma stund
helas
de
förblöder
aldrig
rosenbalsam doftas in
och visst har erbjudanden funnits, visst seglar dessa in
vet bara inte hur jag skall orka se
se ännu en rygg
ännu en rygghand vina
jag är så trött
i min kropp
då hördes
och ja
de glömde mig
de förvisade mig
jag har vakat med vågorna
hört vibrationerna
strimman har växt
ljussipprande värmande har vidgats
jag har sett så många vända ryggar
vad har detta gjort
jag har sett fram
genom ryggen
och jag såg
såg
i allt detta var
min hud höljande vingar
väggar skimrande röda i denna eldgrotta
rytmen rörde
vid
deras pulsminne
ja jag har sett mängder med makadam
med schaktmasseryggar
i mörkret sattes jag
med lågor i mina händer
detta visste de ej
och jag sände min värme
genom bergens ådror
det är märkligt de har sett och ser min hud skimra
sett och ser utan seendelyssnande
det springer många tomma tillknögglade
papperspåsar omkring
stäppens
steppdansen slår klackarna i taket
savannens
savhannens
trasselnystan
blomfolken andas i mina händer
jag tror jag förenar mig med dem
det står en vacker skimrande urna
i stenvingeblock
fågelvingar höljande
urna skimrande malakit
silverring
vakar öppning
jag tror jag förenar mig med dem
blomfolken andas i mina händer
kanske slipper jag då detta slit
lut och tvättbräda
kanske får jag då en stund av
bara
vara
spela kam eller
mungiga
och visst kan jag upprepa att jag har det bra ända tills jag
tvättat alla fläckar ur
det ger nariga händer att alltid stå i bykkaret
en av de djupaste längtansströmmar genomfor mig
stannade
stegen
lade jag helt stilla
såg eldvingar – eldflugor menar du
såg natten upplysas
jag säger dig
vila en stund
vakande
vid det eld är
vid det
ursprungsvärme
ursprungsljus
är
bed gnista till
antänd dig – varsamt
ändå
i stunder av slocknade
såg eldvingar – eldflugor menar du
såg natten upplysas
djurfolken
förtäljer dig
en av de djupaste längtansströmmar
befriandet
kroppsbefrielsen
de uppstiger ur kroppen
av värmesfären sker detta
eldgnistor är de
och de upptänder himlarnas salar
och dessa eldgnistor
är i allt
och genom dina väggar skimrar röd
ovan/ovanför
med ens ser du
himlasfärerna för dig/leder dig
det gör de
det gör de genom ditt bröst
ovan – kan vara att du ej har övat dessa steg
och vem andas nära
mötte en larv i dagens stigar, frågade larven
vilken är dina vingar
hav tålamod
mötte tar axa cums solfält alltmer vita
solbarn jonglerar vita bollar
och solen öppnade sitt ena öga
ur detta öga seglade himmelsskepp stötte på grund
alltför tungt lassat alltför hastande utan styrhand sprunget till läckt
vila i min hand sa grund
himmelsskepp bars in i valnötsdalen
eldvingar syntes röra vid ljusknippen
himmelsskepp såg en halva vagga såkorn
du är ju jag
var är min andra halva
hav tålamod sade biet
gräddat har jag solpannkaka
se
så
kornen
låten dig väl smaka vår resa är
lång kort
kort lång
en av de djupaste längtansströmmar
genomfor mig
riste mina händer
hur skall jag orka se ännu en rygg
bättre är regla
regla
bomma igen
med dubbla naglar
sjutum
tum
tum
tummade segel
spändes över ring
mönster målades
trumma ljuder
nejdande
inatt hade jag en dröm
han lyckades ta sig igenom brynjan
genom dörren med mängdtillhållarlås
sju band blev brustna gånger sju gånger sjuttio
jag tror himlafåglarna lämnat mig
upplevelsen är ej
vet att det bara är min missväxt vilken tror
kanske har himlafåglarna lämnat källan
upplevelsen är ej
himlafåglar sitta vid snäckskalsstranden
vi har ej lämnat källan
så myckna pärlfiskare hörde om skatten
se alla dessa hemlösa
tömda tomma skal
uppslitna med oslipade knivar
vi helar skalen med våra fjädrar
himmelsfågel lade vingar ut bad mig putsa dem alla
så gjorde jag med min själs ljuslov
ur hamnen seglar valnötsskal
vi skall möta din halva
min själs älskade
min andes älskade
älskade
inatt hade jag en dröm
du lyckades ta dig igenom brynjan
genom dörren med mängdtillhållarlås
sju band blev brustna gånger sju gånger sjuttio
i natten lade jag ned yxan såg vedträn växa
i aftonskugga stod jag upp till armbågar i diskbubblor
i natten drog jag upp armarna ur baljan såg ärtor växa
målade nagelblad klarröda pärlemor
lade kanjal runt ögon
sökte göra mig betraktansvärd i frysskogen
inatt hade jag en dröm
du lyckades ta dig igenom brynjan
genom dörren med mängdtillhållarlås
sju band blev brustna gånger sju gånger sjuttio
soldroppe föll ned över mig
du steg in genom dörren
kom fram till mig
fattade mjukt mina händer
reste mig
kanske stod vi så
seende varandra
i årtusenden
allt försvann
i vi
intet ord
i intet var vi
i vi
ivi
sakta lade du mina händer till ditt bröst
lade dina armar runt mig
soldroppe omslöt mig
mina armar föll ut
runt dig
lade mitt huvud till ditt bröst
hörde din hjärtsång
kanske stod vi så
seende varandra
i årtusenden
allt försvann
i vi
intet ord
i intet var vi
i vi
ivi
såg eldvingar
såg natten upplysas
våra läppar helt nära
snuddandes nuddandes
våra ögon
strömmandes
andandes
dina läppar
rörde vid min hals
du avklädde mig
jag dig
kanske gjorde vi så
i årtusenden
dina fingrar var solregn
och min hud
bejakade
soldroppe
jag tror himlafåglarna lämnat mig
blomfolken andas i mina händer
jag tror jag förenar mig med dem
och detta
måste
få ett slut
ändå vet jag
slut
existerar
ej
och
detta
måste få
ett
slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar