ja vad är andesanningar
vad är andesannhet
vad är vad
vandrar i andeskogen,
mossa mjuk är mina mockasiner, växter är min skrud,
allt är min klädnad och jag i den
så jag skriver det jag befinner mig i, i denna stund, i denna andning – det är andesannhet ty jag vet att anden är i mig och jag i den – så varför söker människan göra sig klokare än – se; redan stiger jämförelse in… klokare än, ändå är min vilja skriva: klokare än hon är, hon är ande och anden är i henne därigenom strålar hennes själsljus.
badade mina ögon i
maskrosängens
gyllengula
kiselregn
i natten synes vita dun skimra
i gryning skrider smultronbloms drömmar in i
koltrastens näktergalsgömma
i dagen mötte jag
bofinkens röda bröst
bofinkens röda röst
visst vet jag att lyckan kommer inifrån, från den pärla vilken varje levande väsen bär i sin hjärtmussla, ja – det existerar naturligtvis ett allt en helhet i hjärtat, i varje organ och det vet du. och visst vet jag att lyckan kommer inifrån
människor talar till mig om – om denna eftertraktade stillhet som om den vore det enda och detta gör mig stundeligen förvirrad ty jag längtar till lyckomöte vari kärleken stiger ur rot i stam i krona i blom i doft
där vi
är
doft
därmed essentiell kraft
ja älskade okände
där energier vävas samman uppstår kraft
de talar om denna allenalycka – jag ser dem leva i par och javisst har en del levt ensamma i stunder av tårar
jag viskar tyst inom – lägg så till tjugoåtta ensamma år
tjugoåtta
ensamma
år
eller tjugo år av ensamma nätter
detta är sjutusentrehundra ensambäddar varför tar jag bort åtta
dessa åtta kanske är summan av deras ensamma och jag vet att relationer kan vara ensamma – ändå frågar jag mig varför de stannar kvar – ja, jag blir förvirrad ty de säger ensamheten är ja ibland till och med avundsvärd… märkligt är detta. jag önskar starkt påpeka att jag har älskade vänner, mänskliga – detta är icke det jag talar om.
och när andeblomman slår ut i ditt bröst
då är du i innersolens krets
dragen av fjärilsljusets vingar
den gamla önskade sig ett barn – en dotter
en dotter gavs hon
inte större än tummens blad
Maya är hennes namn
själens namn
och tummen
tummen är ju styrkan i din hand
vilka var djuren hon mötte
vilken var hennes initieringsväg
ljus – vatten – luft – stjärnvärldars ord talar i hennes bröst
hon flyger med svalan andas in visdom i nordan
flyger med svalan till sunnan andas passion
med borea ohion till notus
från notus till borea ohion
spinn spinn ljustråden min
och ljusfolken
blomälvor kysste hennes ögon
hon gavs regnbågsskimrande vingar
jag frågar dig
vad gör vingar
vingar pollinerar luften
alltet med
gudomsorden
andeblommans kronblad är din utslagna hud
i det att du vandrar kärlekens omfångsrika värld
i det vilket är ljus – nord
i det vilket är värme – syd
verkande i din människogärnings händer
*
fingrar vilka smekt av mig klädnaden
slitit av den
fingrar vilka rört vid min hud
sökt mina ömhets ögon
punkter
lyft ur
flyg fria
fria in i solhavs månsilverpärlor
läppar vilka viskat vackra ord i en millimetersekund
vilka rört vid mina läppar
lyft ur
flyg fria
fria in i solhavs månsilverpärlor
och jag
jag skall tvaga mig i regnbågsdalen
du vandrar
vandrar
det blivande mansväsendet
blivande mannen
vandrar i ängen
hans längtan är doften
det mandomen förtäljer honom
är detta mandomen eller lemmen vilken förtäljer honom
hans längtan att uppleva kvinnan vilken älskar honom inom sig
detta är det den blivande mannen söker i inträngandet
så
fjärran
från
älskog
ja mannen längtar att uppleva henne kvinnan vilken älskar honom inom sig
därför är mannen i sitt sökande efter mer
vandrare
därför kommer det sig att mannen konstruerar
de flesta konstruktioner är av män
detta är en kärleksgärning
mannen ritar byggnader
bygger hus
han tror sig avlasta kvinnan tyngden
detta så att hon kan instiga i hans hus
i hans manshus
fylla honom med det han fyller hennes grotta med
säden
kvinnan vandrar ej
ty allt detta bär hon i sitt sköte
och var gång en man tränger in virvlar grumset
njutning
sår
smärta
allt upp
därav förvirringen i detta årtusende
det jag ser är en penis tränga in och denna manslem,
det tredje benet är en knopp
en blomknopp
ser denna knopp slå ut inom kvinnan
inom kvinnan är denna en lotus och samtidigt skänker kvinnan vilken älskar honom
regnbågsljusets möjligheter – detta var det han sökte i sina vandringar, detta var den tillfredsställelse han sökte
till
freds
ställelse
regnbågsljuset – det ljus vilket levandegör konstruktionstanken och därmed är de
är de tillsammans regnbågsfågelns vingar
detta kan låta märkligt
mannens vilja är egentligen att omsluta kvinnan
att hölja kvinnan med sin manslem mandom
ordet mandom stiger fram därav att detta skeende kan vara en positiv dom – men
detta ständiga sökande gör den till en negativ dom – det
vilket gavs till skönhet har blivit ett vidhängande vilket mer eller mindre styr stegen och verkligen förvirrar, trasslar till tillvaron
jag skrev att jag ser denna manslem, penis vara en blomknopp
vilka blommor ser jag – dels ser jag
den pion vilken blommar tidig vår… slår ut i vårens andning
så sköljer haven den bilden och fram stiger kabbeleka
och ur den stiger
kabbalan
*
(är livet verkligen tävling)
är livet verkligen tävling,
är konsterna vilka är liv en tävling
är icke skapande – frihet inre frihet
inre växande
växande in i helhet
etthet
cirkel av liv med liv
alla vackra ord är redan skrivna
alla vackra möten är redan mötta
andeblommas doft
gör då tävling till skönhet – till det tävling borde vara
tävling: till älskande verklighets/verkande/varas levande inom nära gärning
*
åter ser jag valpar
valpar dia vid moderns spenar och jag vet fullföljan
modern vet då valparna är mogna
hon puffar dem med fuktig nos in i världsstegen
denna fuktiga nos minner dem om världens kyla och spenarnas värme minner dem om att de icke är övergivna
*
(maskrosbad)
badade mina ögon i
maskrosängens
gyllengula
kiselregn
i natten synes vita dun skimra
i gryning skrider smultronbloms drömmar in i
koltrastens näktergalsgömma
i dagen mötte jag
bofinkens röda bröst
sjunger du
ensamma nätter
stunder
ensambädd
livslång
bofinkens röda röst
*
vandrar i andeskogen
hör fingrar
flätas
samman
livskoger
korgar
pilar doppar fingrar i bäcken i ån
i livsflödeskälla
han vandrar med koger
mjukt gungande till höften
är det du min kvinnokvinna vilken nuddar vid
deras stigar är
vandrar i andeskogen
hör fingrar
flätas
samman
och hon lade sig i gräsets solvingar
blad föll ur trädhand
jag trodde i
en enaste
stund
det var du
okände
*
nattmolnen seglar in
tunga
de moln vilka ej är
moln
de moln vilka tappat sina juveler
vilka i förtvivlan söker dem
inte har energi
tillstå dem
kunde ej se
slog mig själv med ord
åter
ja
jag gör
så
de förde mig i detta tillstånd
till den platsen
mitt däri stod en solskål
såg dem eller
hörde dem stämma sonaten med
silverhammare
med gyllene stämjärn
upplevde detta i
bröstgård
så stod jag plötsligt under ett träd
blickade upp i kronan
stod under pärlträd
juveler strålande
kristalldroppar
klingade
rena
jag frågade träd
vem är du
vilket
är
ditt namn
jag är du
alla dessa pärlor
är du
din vandring
stig in i mig
så gjorde
jag
mitt hjärta höljde mig
och detta var
skönt
ändock
längtar till lyckomöte vari kärleken stiger
ur rot i stam i krona i blom i doft
där vi
är
doft
essentiell kraft
ja älskade okände
där energier vävas samman uppstår kraft
*
stiger in i kristalljus hör kristallblad skära rent tonerna
*
bofinken satte sig helt stilla
följde dess blick
är det morgonstjärnans afton vilken skimrar koppar i grästes strå
kanske är jag en stjärna så log kopparormen
förtalte detta
och när andeblomman slår ut i ditt bröst
då är du i innersolens krets
dragen av fjärilsljusets vingar
den gamla önskade sig ett barn – en dotter
en dotter gavs hon
inte större än tummens blad
Maya är hennes namn
själens namn
och tummen
tummen är ju styrkan i din hand
vilka var djuren hon mötte
vilken var hennes initieringsväg
ljus – vatten – luft – stjärnvärldars ord talar i hennes bröst
hon flyger med svalan andas in visdom i nordan
flyger med svalan till sunnan andas passion
med borea ohion till notus
från notus till borea ohion
spinn spinn ljustråden min
och ljusfolken
blomälvor kysste hennes ögon
hon gavs regnbågsskimrande vingar
jag frågar dig
vad gör vingar
vingar pollinerar luften
alltet med
gudomsorden
andeblommans kronblad är din utslagna hud
i det att du vandrar kärlekens omfångsrika värld
i det vilket är ljus – nord
i det vilket är värme – syd
verkande i din människogärnings händer
*
stiger in i kristalljus hör kristallblad skära rent tonerna
det bränns
*
fingrar vilka smekt av mig klädnaden
slitit av den
fingrar vilka rört vid min hud
sökt mina ömhets ögon
punkter
lyft ur
flyg fria
fria in i solhavs månsilverpärlor
läppar vilka viskat vackra ord i en millimetersekund
vilka rört vid mina läppar
lyft ur
flyg fria
fria in i solhavs månsilverpärlor
och jag
jag skall tvaga mig i regnbågsdalen
*
reste i en bil
motor
spann
eller var det sjuhundrasjuttiosju katter
bilen gick i bitar
eller var det
glas
krackelerade
jag frågar
hur skall jag nu komma hem
du skall flyga med dina tillitsvingar
jag kan ej……………….
sch
andas tystnaden
dina vingar är vackra
*
stiger in i kristalljus hör kristallblad skära rent tonerna
så stod jag plötsligt under ett träd
blickade upp i kronan
stod under pärlträd
juveler strålande
kristalldroppar
klingade
rena
jag frågade träd
vem är du
vilket
är
ditt namn
jag är du
alla dessa pärlor
är du
din vandring
stig in i mig
och jag steg in i trädet
upplevde blomningens väsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar