ett hus kan vara så mycket
se rosens
väsen
grässtrået
timotej
rödklöver
stenen, stenar, berg
jordar, lera, marker
träd vackra träd
hav sjöar droppar
stjärnor
allt
allts väsen
vad ser barnet
barnet ser ett hus
ser barnet ett hus eller är huset ett ansikte
är det ett hus barnet ritarmålar eller ett ansikte
är dörren en mun
är fönstren därovanför ögon
barnet målar en dörr
ofta med klyka eller handtag – jag styr mina ord
ja är dörren dörr eller är dörren talorgan
i fönster målar barnet gardiner blommor – en blomma i vart och ett av fönstren
vad kan detta visa; jag sluter mina ögon i begrundansljus, mina ögon är blommande
huset har ett tak
tegelpannor
vågiga vågor andas
andas hav
skorsten målar barnet med eller
utan rök
är skorstenens ångmaskinens ventil – beskydd för övertryck
ja
kanske är huset ett ansikte
ändå
huset, redet, boet, hemmet
jag är i mitt hem
är ansiktet mitt hem
kanske är det så
barnet målar staket – jag värnar om mitt ansikte, mitt hem
du kan ej dricka mina ögon utan mitt medgivande
du kan icke andas mig utan mitt medgivande
barnet målar en grind
leder in – jag öppnar stänger i min livstakts steg
gräs andas grön blommor prunkar, ofta i prydliga rabatter
staketet kan ju vara bilden av barnets tänder – jag tuggar min näring samt smälter dess börd
staketet kan vara ryggraden – jag reser mig ur liggande in i stående vilja i jag är den jag är
varje hus har en historia, en bakgrund. lyssna till husets väggar. är ett hus alltets historia eller en del. alltets historia är hela buketten, blom – husbuketten
är huset ett annat då den ena flyttar – är det invånarna vilka är huset eller tillför eller utarmar – är huset ett annat hus då den ena flyttar ut och den andra flyttar in. egentligen borde detta skrivas då den ena flyttar ut och den ena flyttar in eller då den andra flyttar ut och den andra in, allt detta för påpekandet av lev ej i värderingstappning.
nåväl är huset ett annat hus i det skeendet. det går ej att bortse från att huset är alltid hus. förändras huset genom dessa flyttar, egentligen inte.
är huset en moder en fader en moderfader en fadermoder dörren är fadern, modern är grottan. förändras fadern, förändras modern i det barnet vandrar egenstigar egna steg, föräldrarna har ju sömmat barnet skor, mockasiner under uppväxten, inväxten, ja faktiskt sömmat alla kläder – detta för att barnet skall vara klädd i sitt själv, ett visandehölje vilket ej kväver. ja egentligen har föräldrarna byggt ett hus och i huset lever barnet med insikter samt utsikter.
förändras barnet förändras modern fadern
kanske
kanske ej
meningen innebördsorden innebörden förändras ej, sättet att möblera eller skriva, inreda ett hus en boplats kan förändras. det gör människan praktiskt fysiskt reellt ofta då hon känner sig instängd eller liksom vrider på sig för det är något vilket ej känns bra. väggarna andas obehagligt – så flyttas möbler om. hur skall du annars, eljest veta vad dig fattas. alltså sättet att inreda ett hus kan förändras , kanske förändras, dock ej meningen innebörden, huset är ett hus en boplats, modern fadern barnet är moder fader barn – enskilda samt ändock helhet. detta säger ej emot det vilket vi tidigare talat – vi säger dig panoramafönster, i dem genom dem kan du se molnen fara och det vet du, molnen är moln däremot skiftar de form och det är ju beroende av både inre samt yttre verkningar, molnväsendets ursprung är eller kvarstår, ja vi skriver dig panoramafönster. det vi tidigare talade var att koppen /vasen kan gå sönder samt att vattnet ändå är vatten i koppen samt däri vattnet flyter ut eller absorberas. vatten har den och den täthetsgraden så och så många kristaller partiklar och så vidare, vatten har detta, allt har detta.
huset är du
huset är du och du har en historia och den historian historien är du och du är innebörden.
vi har talat familjens språk, vi har talat släktens språk – detta motsäger ej det fader samt moder är, allt är mödrar fäder barn – ett ord vilket stiger fram är omloppsbana
allt är omloppsbana
förr vid skoltest – skolmognadsprov fick barnet rita ett hus med skorsten rök och flagga. ett hus för att visa mognad
ett hus kan vara så mycket
se rosens
väsen
grässtrået
timotej
rödklöver
stenen, stenar, berg
jordar, lera, marker
träd vackra träd
hav sjöar droppar
stjärnor
allt
allts väsen
*
märkliga bilder andas i drömstigarna. har en upplevelse av att befinna mig inom – i jorden. ser rötter vilka jag ej vet huruvida de är rötter, tunnlar är det
ser mörknat, mörkerlagt ljusnas
ja jag befinner mig inom
och det jag ser kan även vara marmor
då är det ruiner vilka varsamt lyfts fram
hus kan inte byggas utan tyngd
hus har behov av att tyngas nedåt
grunden tyngs nedåt
stegen tyngs nedåt
i balans med
taket
det går ej att bygga ett hus med bara tak
då flyger du världsfrånvarande
eller jordefrånvarande
det går inte att bygga ett hus med bara grund
då sänks du ned, dras du ned
det måste även vara bärande väggar
resta väggar
huset är ju historia med världsplan
flervåningshus närmare bestämt, med insikter samt utsikter, du kan inte dra den understa stenen bort då rasar allt, med andra ord är allt
allt och utan allt uteblir allt
det går ej att mejsla om är
putsen flagnar
och husets rena väggar
vilka är
stiger fram
visst är det en bra bild av det vilket görs av världstillvaron husbyggen, se dessa skyskrapor, fantastiska skapelser. i början hade de inte en aning vad som skulle hända då vindarna blåste för hårt eller då modern drabbades av förkylning med hosta och nysningar, feberhetta och så vidare, dessa stålkonstruktioner föll samman, sakta har de insett att husen måste stå stadigt samt vara rörliga, med andra ord
se in i fram, modellera ej om det vilket var, ty den samtagna, samlevande historien är världstillvarons grund, och den är skriven och den skrivs ständigt; i begynnelsen var ordet – i begynnelsen är ordet – i begynnelsen var ordet är – i begynnelsen är ordet är.
förankrade steg är ord vilka kommer
lägg bly i skorna
bly
säger du
bly är inte det tämligen mjukt formbart är inte det gift
allt har en negativ samt en positiv sida
bly tynger ned
människan lever i en tämligen flyktig tillvaro
mer eller mindre lever hon på flyende fot bort från/av sitt hjärtmedvetande
på flyende fot bort från sitt helhetsansvar
däri är bly av godo i skorna
stanna i ditt hjärta
andas innerlighet
lev medvarande
i din gärning
det du gör mot dig själv gör du mot mig
det du gör mot gör du mot dig själv
allt är helhet
därmed är min smärta din smärta
din smärta min smärta
din glädje min glädje
min glädje din glädje
så är det
andas innerlighet
den helande handen kommer från öster mercurial
merkurius
kvicksilver säger du är inte det gift och så ser du silverne pölar vilka blir
små bollar vilka rullar fritt
och är inte det märkligt från öster, det sägs ju att den högra hjärnhalvan skall bli den dominanta däri borde det helande vara från vänster hand. se så tanken lurar dig. det är ju så att den högra handen, öster är våren är vaknandet, för att vakna har du behov av att se klart rent logiskt, så att säga katalogisera det vilket var, ett slags arkeologiskt arbete. indiankvinnan har fjädern örnfjädern i sin högra hand- vi har talat de orden:
mannen bär örnfjäder i vänster hand
kvinnan bär örnfjäder i höger hand
mannen ser i det fysiska/solkraften därav gives han hjärtfjäder in i dag.
kvinnan ser det så kallade osynliga därav gives hon örnfjäder in i höger hand.
mannen har behov av det osynliga in i dagen.
kvinnan bär dagens gärning in i det osynliga
mannen är sol
kvinnan är måne.
se så åter det fulländade
fulländad är varje blomma, varje blad
se det fulländade icke felens brister icke bristernas fel
se det fulländade där upphör fel och brister
hjärtat skapelsehjärtat brister av den nedslående blicken
den nedslående blicken är lien vilken skördar livs väsentlighet
väsens entledighet.
mannen bär heliga krafter kvinnan bär skapande energier vilka är helig medicin i världstillvaron
trädet har en stam
allt har en stam; en stamtillhörighet; en familj samt inom familjen en släkt.
blad till blad
kropp till kropp
och är inte det märkligt från öster, det sägs ju att den högra hjärnhalvan skall bli den dominanta däri borde det helande vara från vänster hand. se så tanken lurar dig. och nu ser du med ens att allt detta sker genom hjärtat, ut från centrum/navet till stranden åter in, cirkeln är dels liggande(horisontal) samt lodrät, stående(vertikal)
horisontal; horus öga blickar in
vertikalt; ver till kalt
så vad säger dig merkurius; var rörlig levande
se det yttre i det inre det inre i det yttre fastna ej i fåfänglighet, bevara balansen slungas ej ut sönderdelas ej, var rörlig icke yrvind.
ja var jag i jordlagren eller i hav, vad är vad, upplever fladdermöss flyga i vinden
och så höres; kräftor är havens fladdermöss, ja det lever fler fladdermöss i haven, ubåten är ju också en slags fladdermöss. hydroforer dyker upp i samband med ubåtar och kanske kan det sägas ha med undervattens”fladdermöss” samt fladdermöss att göra, hydroforen är en trycktank eller kanske tryckbehållare, vilken utjämnar tryck och det är ju i detta sammanhang förståeligt, ser med ens skorstenen samt ångmaskinen.
undrade naturligtvis vart detta skulle leda och ser sambandet, fladdermöss samt flertalet djur i luften i haven sänder ut signaler för att ej kollidera, en förmåga vilken människan har men ofta glömmer på grund av;
människan lever i en tämligen flyktig tillvaro
mer eller mindre lever hon på flyende fot bort från/av sitt hjärtmedvetande
på flyende fot bort från sitt helhetsansvar
däri är bly av godo i skorna
stanna i ditt hjärta
andas innerlighet
lev medvarande
i din gärning
jo bly ger dig skydd mot strålning, bländverk
vad måladeritade barnet;
jag sluter mina ögon i begrundansljus, mina ögon är blommande
jag värnar om mitt ansikte, mitt hem
du kan ej dricka mina ögon utan mitt medgivande
du kan icke andas mig utan mitt medgivande
jag öppnar stänger i min livstakts steg
var rörlig levande
se det yttre i det inre det inre i det yttre fastna ej i fåfänglighet, bevara balansen slungas ej ut sönderdelas ej, var rörlig icke yrvind.
åter till barnet;
vad ser barnet
barnet ser ett hus
ser barnet ett hus eller är huset ett ansikte
är det ett hus barnet ritarmålar eller ett ansikte
är dörren en mun
är fönstren därovanför ögon
barnet målar en dörr
ofta med klyka eller handtag – jag styr mina ord
ja är dörren dörr eller är dörren talorgan
i fönster målar barnet gardiner blommor – en blomma i vart och ett av fönstren
vad kan detta visa; jag sluter mina ögon i begrundansljus, mina ögon är blommande
huset har ett tak
tegelpannor
vågiga vågor andas
andas hav
skorsten målar barnet med eller
utan rök
är skorstenens ångmaskinens ventil – beskydd för övertryck
ja
kanske är huset ett ansikte
ändå
huset, redet, boet, hemmet
jag är i mitt hem
är ansiktet mitt hem
kanske är det så
barnet målar staket – jag värnar om mitt ansikte, mitt hem
du kan ej dricka mina ögon utan mitt medgivande
du kan icke andas mig utan mitt medgivande
barnet målar en grind
leder in – jag öppnar stänger i min livstakts steg
gräs andas grön blommor prunkar, ofta i prydliga rabatter
staketet kan ju vara bilden av barnets tänder – jag tuggar min näring samt smälter dess börd
staketet kan vara ryggraden – jag reser mig ur liggande in i stående vilja i jag är den jag är
du är
allt är barn
i den begynnande morgonen ser jag en folkmassa de är upprörda
framför dem står en man med ett klädbylte tätt tryckt till sitt hjärta
hela hans gestalt andas, såg ni inte
hans ögon är rödgråtna
fingrarna
ansiktet är sotat
han säger
hon antände sig själv
och när hennes blod kokade i hennes ådror
ropade hon
det är en bok i elden
jag ser eldstorm och elden är vit
detta är att se in i stormens öga en tornado eller havets tyfon ja det är en tyfon
en man
han ser ut att vara en ja vad skall jag säga präst profet siare förutsägare shaman
han sträcker in handen i eldstormen i det han vet att denna bok är är
och i det hennes blod kokade i hennes ådror
de orden är att minnas
*
(husbo)
ett hus kan vara så mycket
se rosens
väsen
grässtrået
timotej
rödklöver
stenen, stenar, berg
jordar, lera, marker
träd vackra träd
hav sjöar droppar
stjärnor
allt
allts väsen
vad ser barnet
barnet ser ett hus
ser barnet ett hus
eller är huset ett ansikte
är det ett hus barnet ritarmålar eller ett ansikte
är dörren en mun
är fönstren därovanför ögon
barnet målar en dörr
ofta med klyka eller handtag – jag styr mina ord
ja är dörren dörr eller är dörren talorgan
i fönster målar barnet gardiner blommor
en blomma i vart och ett av fönstren
vad kan detta visa; jag sluter mina ögon i begrundansljus
mina ögon är blommande
huset har ett tak
tegelpannor
vågiga vågor andas
andas hav
skorsten målar barnet med eller
utan rök
är skorstenens ångmaskinens ventil
backventil
beskydd för övertryck
ja
kanske är huset ett ansikte
ändå
huset, redet, boet, hemmet
jag är i mitt hem
är ansiktet mitt hem
kanske är det så
barnet målar staket
jag värnar om mitt ansikte, mitt hem
du kan ej dricka mina ögon utan mitt medgivande
du kan icke andas mig utan mitt medgivande
barnet målar en grind
leder in – jag öppnar stänger i min livstakts steg
gräs andas grön blommor prunkar, ofta i prydliga rabatter
staketet kan ju vara bilden av barnets tänder
jag tuggar min näring samt smälter dess börd
staketet kan vara ryggraden
jag reser mig ur liggande in i stående vilja i
jag är den jag är
ett hus kan vara så mycket
se rosens
väsen
grässtrået
timotej
rödklöver
stenen, stenar, berg
jordar, lera, marker
träd vackra träd
hav sjöar droppar
stjärnor
allt
allts väsen
*
(gryningsblickan)
i gryning andas himlar eld
i väster simmar purpurslöjor
hon sluter sina ögon i blomsterhav
drömmer dagsländas vingar
*
(det fria hjärtat)
det fria hjärtat
flyger
vida
tvekar ej
är fingrar vilka rör vid
ditt ansikte
*
(seönskan)
och i det hennes blod kokade i hennes ådror
steg haven
tillit
träd sköljer blad
solfingrar
kammar mina ögons syner
naknad
barfotad
med endast en silverne bjällra runt vristen
vandrar jag
de snöhöljda bergen
möter mig
i trädkrona
skimrar
svart
puma
ögons bärnstenshav
beskyddarkärlek
höljer
diamanter färgas svarta
apachetårar
faller i
snö
snöleopard ser kvinnan
varför är du vit
jag har släppt mina svarta solfläckar
till himlabaldakinens vida böljande hav
strålar gör stjärnor i mitten
se snön
apachetårar viker ut blad
i mitten strålar diamanter nu klara
snöleoparden
glider ned
följande
lägger sitt väsen tillrätta i hennes hjärta
snöleopardens milda ögon ler livskraft
pälsen värmer henne i kylan
bröstet öppnas
så gärna önskade jag se
huruvida det grönskade under snön
och bergen klädde av sig
skänkte mig
vandrings
dräkt
gräshav
sköljer
vind
örnen lyfter mina tyngder
tala mig
är
följ
snöleoparden för
genom berg
träd sköljer blad
solfingrar
kammar mina ögons syner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar