måsolen lyser väldigt stark i dessa tidender
självlysande
det var och en borde fråga är
hur mår jag i ditt sällskap
av ditt sällskap
rinner jag av mig till dig
eller är mötet
må vi mötas i det vi är
jag eftersträvar inte att ha rätt
varför skall jag eftersträva detta- rätt finns ej
en väl tillagad rätt ett dukat bord med levande ljus är vackert
jag eftersträvar ej att ha rätt
däremot är sannhet
sant
min vilja
ser vi nu vidare
i vidare perspektiv in i är
så har du skrivit:
en stjärna såg jordepärlas skönhet
fylldes av längtan
vart är din håg
din vilja
ditt hjärtas tanke till
stjärnan pekar med finger
strimma
ljusstrimma
dit hän
hän
hän giv enhet
stjärna ropar in i stjärnvinden ropet förs allt vidare
detta rop är att liknas vid stenen vilken kastas i havet
du ser ringar
ring i ring i ring
krona i krona i krona
detta skeende sker i himlahav
ropet är signalljus, planetarisk sfärisk andning
du kan se kristallstaven lyftas samt lätt vidröra tonen
enkelt sagt: se klubban lyftas samt slå mot klangspelet/cymbalen – symbolen
cylofon - tyfon
tonen stiger ut
tonen vidgas ut
så sker med detta rop
stjärnfröet uttrycker livsviljan
livsinstegsviljan
ropet tas emot av allvärldarsstjärnor
och, och samtliga stjärnor dras samman
och, och är i detta frö
så enkelt är ”även” detta
alla stjärnor samt alla planeter förenas i förverkligandet av ett enskilt, delens fullbordan
så är alla röster i en
var väsentligheter
var väsentlig
väsensentledigande – visst går det att se avsked samt permittering samt diverse negationer – det är dock att uppleva anden omfamna väsendet
så till viss del är det att avskeda väsendet
dock ej bort från liv snarare in i liv
*
(brädd)
i mitt fönster i väster
står hon
vit är hon med utbredda armar
denna natt är hennes mantel blådrömmande
innerskruden är röd
och jag viskar
mina drömstigar
mina
drömstigar
så jag
såjag
sår jag ögonfrön in i stjärnvind
visa mina drömstigar vägen
önskar drömstigarna vara öppna
och jag kan ej skriva till dig det jag upplever
*
jag kan skriva utförligt
då kanske orden drunknar
i det utförliga
och vem läserlyfter
så många
bokstavar
i sommarnätter
kanske
i det jag gör så orkar raderna
kanske inte läsas av ögonen
då kanske raderna rinner ned
rusar ned i utförsbacke
är en sjö tindrande i månsilvrandehänder
ja, jag vet det är många kansken
*
i livsängen stå de
lyfter dimma
solregn andas
andas nektargömma
*
binärregn faller mjuka fingrar
*
mina dagar rinner över brädden
haltar svårt
går böjd
droppar har slutat falla nu
i obevakat ögonblick faller en droppe
mina dagar
rinner
över
bredden
*
andas ut min röst i mina kupade händer
vandrar trenne varv med månhav
planterar min röst i daggkåpeland
ser solkärnor klättra uppför väggens fingerspaljé
pärluggla lyfter natt
kolibris vinge rör vid mina slutna läppar
ur bröst porlar ohörda
*
måsolen lyser väldigt stark i dessa tidender
självlysande
borde vi fråga oss
hur mår vi i våra sällskap
hur mår du i mitt sällskap
av mitt sällskap
hur mår jag i ditt sällskap
av ditt sällskap
rinner du av dig till mig
rinner jag av mig till dig
eller är mötet
må vi mötas i det vi
är
mående
må
må alla dina stunder stråla i är
i livsängen stå de
lyfter dimma
solregn andas
andas nektargömma
*
binärregn faller mjuka fingrar
*
du sade jag skulle andas med träden
det har jag alltid gjort
träden är värnandehänder för detta i jordfängsel satta
du sade mig veta
hur skall jag veta
i det vindar ständigt vändas
lyfter ur mina ögon de bränner
där jag sover i sovgemaket lever en ask av snidad elfenben
den gamle sitter med silverblad i hydda av bambu helt nära floden
den asken minns frivandringarna
minns körsbärsträdens inre ro
en gång mötte jag ett väsen vilket sade
hur skulle jag veta
hans kärlek i mötet med hans druckna ögon
var gång saven svällde i hans ådror
tvungen att berusa sig för att röra mig
för att kyssa mina läppar
så många drömskepp seglar förbi
rökridåer discokulor
en gång mötte jag
hur skulle jag kunna
däri fläktes huden upp av fingerbränningar från fordom
är det
mina drömstigar
efterlämnade en doft av skog
hur skulle jag kunna tro din kärlek
ur dina druckna händer
kupar händer
kristallskål klara
läser alla
samt liga
droppljus
minns en stund för längesedan
så längesedan
hur jag vandrade i skogen
det var i sommaren och skogen var tät
ändå andandes
följde stig och myroro vandrade med mig
ljus sipprade ned in
fjärilar dansade med mig
i trädhav ljöd fåglar
lämnade stigen och upplevde mossa
så vacker mjuk
skogsblommor
ormbunkar
frid
utan att veta
eller visste jag
steg sjö fram
steg ur kläder och badade naken
så vackert
så belivande
det var jag det var sjö
det var alltet och jag i
steg i kläderna och vände åter
och jag släppte mina vingar fria in i morgonvinden
mina mjuka tassar
flyter mjuka med träden
träden sade mig
du är vacker
i tacksamhet andas jag in era ord
ändå kan jag ej likna dem vid de orden utsagda av mans älskande ögon
din bark andas om mig
lutar mig in i din hjärtfamn
mina
drömstigar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar