vaknar in i liv
in i liv
lämnade jag livet då sömnfågel slöt mig i sin famn
i natten andas silvertrådar
väver
väver
i gryning skimrar gräs av
himlars daggdroppar
ansiktsslöja
silverne
lämnade aldrig
vilade en
stund
vaknar in i liv
solens fingrar rör vid ansikte
i livets sol
stiger jag in
molnmantlar mjuka böljande
rullande vågors sammetsblick
jag sörjer händer viskar molnfågels ena vinge
tårar stiger ur molnfågels ögon andas regn
lyfter handen lyfter
ansiktsslöja
silverne
dansar naken i regnet
droppar dansar med mig
vi är gnistrande
glittrande
glitterliv
himlarnas
daggdroppe
himmelstårens rena klara stämma
stiger ur himmelsblad
jag frågar dig droppe
är mina ögon
släckta
drömsjöar
är det så att jag söker släcka det vakna
är mina ögon
släckta
drömsjöar
det vet du att dina ögon ej är dina ögon har alltid sett genom utanpåverken
jag frågar dig
är mina ögon släckta drömsjöar över vilka mörkermoln lagts
är mina ögon sjöar tårsjöar ur vilka tårar rinner bäckar
rör vid kinder
är kinderna bergåsar
kammar
bergskullar
ok
vattenfalls kaskadljus faller in i hav
alltets hav
är det så
så
är det så
har jag torkat mina tårar
torkat mina tårar
innan lidandet sköljts i dina kärleks ögon
innan du inför mig för orsaken så att jag kan se
så att jag kan sträcka fram min hand i ljus
samt i värme röra vid orsakens panna
upplösa våra moln vår smärta
se orsaken upplösas
upplöst
stiger
dimman
ur morgonängen
så
är det så
har jag för tidigt
torkat mina tårar och därvid skymt solens röst
du hjärta är lotusblommans knopp
vilken öppnas i gryningsöga
vilken dricker den första
strimmans ljus
vilken ur din stämma strålar
tusenfalt
oh moder i mitt bröst jag ser hur du varsamt
tar emot mina tårars lycka glädje smärta förtvivlan
ser hur du lyfter dem en efter en
hur du löser skalen
därför att det är min vilja
hur du löser höljeshinnan
fosterhinnan
hur du släpper ljusbörden fri
fri in i himmelsregnens vida vingar
du leder mig till havet visar mig
skalbärarens stilla tysta svävandesång
hur hon skyndsamt drar sitt sårbara in i skalet
så har jägarna lärt henne
så har vi lärts av hårdhudar
hur hon i tillit
lämnar
skalet
höljd var jag av himlahaven
ännu ej andats in
hårdljuset
begreppen
ohöljd gavs jag känslan av
ohöljd naken steg jag in i människobladen
oh detta vackra träd
vaggades i
födslogrotta
steg så ut mötandes
jag är i världen
världen är jag
lades i ängen blickade in i juvelträdet såg
livets möjligheter stråla in
och skal lades på mig runt mig
en del ville jag andra var ej min vilja
i strandens gnistrande såg jag spåren
spåren av var gå in i är
åter andas jag havet
din hjärtskål
min hjärtskål
och jag stiger ur skalet
det vill mig väl
hon lärde sig giva och i denna stund taga emot
du är
redo
möta
rör vid mörkermolnen över mina ögon
så är mina ögon klarnade drömsjöar
vari lotusblomman var gryning
dricker himlars daggdroppars klara ljus
ur mitt hjärtas stämma ljuder klangen åter
stiger dagens sånger rena klara
ur skalets befriade bojor
och jag vet att skalet ej mer är bojor
skalet är min sköld
är mitt värn
är min hamn då alla lanternor brinner svaga
ser detta skal denna födslogrotta
vid stranden av skymningsöga
ser nu varje ruta
varpen inslagen solvögon sked kam rytm färgen färgerna
skalet välkomnar mig alltid åter i det stormar viner mina ögon trötta
och skymningsfågel sluter vingar om
lyfter mig in i himlars ängder
fyller mina ögon åter och åter till ljus
mina fingrar blommar i vinden
rör vid min pannas andesol
varvid mitt bröst
strömmar värme
till mina sovande steg
mina fotstigar blommar i haven
ser du
du torkade ej tårarna för tidigt
och det är aldrig försent
för
sent
för
sänt är
budet
himlavandrare färdas kupar fötter över
vågor av stormtoppar
gjuter balsam in
olja av helgelse
du kan icke andas in innan du är redo se kanter upplösas
andas in innan du är redo ta emot i dina händer
lämnade jag livet då sömnfågel slöt mig i sin famn
i natten andas silvertrådar
väver
väver
i gryning skimrar gräs av
himlars daggdroppar
ansiktsslöja
silverne
se gryningsslöjan
ljusfolken lugnt sväva
vandrar ej på
på marken smeker marken
en fläkt
en aning
en sommarbris
i kärlek
detta är doft
det
kärlek
är
är mina ögon släckta drömsjöar
är dina ögon släckta drömsjöar
jag inser varför ögonen är vända utåt
detta är för att de skall se
illusionen
samt vändas inåt
och genom hjärtat se igenom illusionen
för att där
möta
hjärtats blick
det är själsögats möte med andeögat
det är i den stunden de vandrar hand i hand
i det rosens doft är drucken ur den rena liljans kalk
i den rena kärleken strålar världens gudom
min gudom
mitt gudomsljus
din min ditt mitt
upplöst
stiger
dimman
ur morgonängen
allts
vaknar in i liv
solens fingrar rör vid ansikte
i livets sol
stiger jag in
molnmantlar mjuka böljande
rullande vågors sammetsblick
möter
jag glädjes i händer viskar molnfågel
tårar stiger ur molnfågels ögon
andas lyckoregn
lyfter handen lyfter
ansiktsslöja
silverne
dansar naken i regnet
droppar dansar med mig
vi är gnistrande
glittrande
*
i natten sova regnkatter
spinner trådar
droppar stiger däri
fingrar rör
vid
strängar
droppar ljuder
kristallrena
tystsånger
höga
*
(ansiktsandning)
älskade
en gång andades vi våra ansikten
i molnängder
skönheten andas molnen
vandrar i denna solsvacka
min kropp är halv
upplever detta
så tydligt
så är min kropp en puppa
i juvelträdets fingrar
vindar vaggar
juveler
låter mig glimta
älskade
i dagen lade jag mig i ängen
i ringen av blå
molnansikten vackra
seglar
en gång andades vi våra ansikten
i molnängder
sluter mina ögon
tillät
himmelsdroppe föll om mig
dina läppar snuddade vid mina
du smakade gott
vandringar
skogar
dalar
sjö
eld
dina fingrar
regn
regn
mjuka fingrar
midnattsblomma du vackra
står i natten står i dagen
lyfter mörker
lyfter ljus
i din
krona
så är min kropp
en outslagen
puppa
i juvelträdets fingrar
vindar vaggar
juveler
låter mig glimta
älskade
du vandrar i ängen
juvelträd
gnistrar
en fjäril kysser dina fingerknoppar
sätter sig helt stilla
i din
älskade hand
en gång andades vi våra ansikten
i molnängder
detta står i våra
händer
älskade
jag vet
den dagen du står här på min trappa
är dörren aldrig stängd
en gång andades vi våra ansikten
i molnängder
så låt våra lågor
omfamna
varandra
ur den saknad
ur den längtan
de alltid
bär
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar