den 18 juni 2011

i det från igår skrivna skrev jag hydrofor
i det jag skriver idag stiger hydrofon fram
och det är detta med signaler
sända ut signaler
samt andas in
svaren
detta för att se huruvida vattnet klarnar
för att se in i ytan


sända ut signaler för att kollision ej skall uppstå ur ohörda vatten


livet består ej av kollisioner
livet är skapande
helhet


ej för att trådar skall brista
livet är skapande
verklighet


och väven, väven är vacker
består ej av kollisioner
livet är ej
kollisionsverklighet


var hydroforer i livets verklighet


så är det ju
själen är gudomlig
är buren av kropp av ande
kropp i kropp i kropp i kropp i all oändlighet kropp i kropp, i, i, i, i, i


själen är gudomlig
världssjälen är andesjäl
därmed är allt


världssjälen är ande skäl
världs skälen är ande skäl


därmed är allt
allt är därmed


därmed är allt gudomlig andning
andeblomma


blomman bär aldrig större krona än blomman mäktar,
det vill säga om den ej konstgödslas.


jag ser ett hus
byggt av trä
huset säger tror du jag bara är ett trähus med dess innevånare. det är inte endast människan och hennes möblemang jag hyser kärlek om
hela livet andas i mig, begynnelsen, marker ur hav, frön, träd, skogar, allt det vilket var i skogen i trädhavet. och i det jag säger allt menar jag allt, ty i det de fällde mig, lade mitt liv till marken upplevde jag människohänder, de skalade av mig, avklädde mig med mitt medgivande – jag gav dem ej stickor. de rullade mig i forsen därav lever forsens liv i mig, de sågade spikade därav lever bergens ådror i mig. du ser det är lätt se endast bräder.


i det ordet står huset och är tegel är betong är av sand. huset ler och förtäljer mig sandmoräners liv, öknar ja alla sandens vägar och avslutar åter med; du ser det är lätt se endast tegel.


ett hus står inför mig
sätt dig här vid mig så skall jag visa dig
ser du, du behöver mina väggar för en stunds avskildhet, för skydd för värn, du behöver din hud av samma orsak. huden behöver du då du stiger in i världstillvaron det är av godo hava värn. mina väggar behöver du exakt så byggda som dessa är, detta för ditt växandebehov. se nu hur jag kisar särar mina fingrar kisar mellan ögonfransarna, ser du det milda ljuset. jag lyssnar in dig och du mäktar, i det detta är min upplevelse särar jag fingrarna ytterligare, jag vrider mig litegrann och alltmer, jag öppnar kvisthål och så vidare, ännu är fönster i ramar, jag är ett lusthus.
ett lusthus står inför mig
sitt kvar en stund här vid mig så skall jag visa dig


sakta lyfter lusthuset taket
tak flyger vida vingar
örnvingar sveper hav
kondoren möter


albatrossen andas kärleksvind


det står ett lusthus utan tak inför mig
ser du hur jag kupar mina bräder menar händer
ser du fönstren lösas upp
ser du kristallbäcken porla lugn
ser du
ser du
jag är ett tempel


du har ej längre behov av de täta väggarna
det står ett tempel inför mig


det växer träd upp runt
vita träd
vita blommor på bara kvistar
sol andas
måne andas
vitblommande träd bär silverne bär gyllene blad
och templet är vitt
pärlemorvitt
snäckskal
musslor
hav
i
är
tillit


och templet tar min hand
stig in i ditt själv




andas




morgondalens sånger


huset är ett hem, detta är icke svårt att se, att ett frö är ett hem är kanske svårare att se. hur kan ett frö vara ett hem. ett frö har ju vare sig dörr eller fönster och inte trädgård och inte det och inte det. är du helt säker på eller i att alla dessa inte har ett berättigande eller är. kanske dessa inte är, är inten - intet.
ett frö är en rymdkapsel eller hur. rymdforskarna har faktiskt givits beskrivningen av fröet av frökapseln.
ett frö skjuts också iväg.
handen håller detta frö – fingerblomman håller detta frö och i en vid båge skjuts detta frö iväg i insiktsljus och landar, detta frö är en rymdkapsel. en kapsel fylld med rymd. varför är detta svårare att se i förhållande till huset. därför att anden är svårare att se, det har gjorts så många märkliga bilder av anden - målats upp märkliga bilder av det vilket är ande av människans försök att förstå det vilket hon inte behöver förstå utan helt enkelt bara andas in och ut. nåväl detta med att se anden är helt enkelt svårare än att se huset. redan i vårt hussamtal uppstod förvirring inom dig, det kändes att du kände dig kastad hit och dit, så var det ej, det är din rädsla att förmedla fel och ändå vet du att fel ej existerar; åter säger vi: vi skänker dig panoramafönster – ateljéfönster med otroliga ljusinsläpp - oh troliga. ja – du blev förvirrad i samtalet i samband med invånarna och så är det med själens allfärger, dessa är icke heller lätta att förstå och hur skall de förstås i det de ej har en vilja till att förstås, det är ju ett upplevelseplan – hjärtplan.


detta frö vi talte med innehåller allt, absolut allt. det är ett absolut existentiellt faktum. vi kan stanna vid att detta frö innehåller hela växten eller anlagen kanske en forskare vill säga. lever du vidare med detta, det du vet, så innehåller växten allt och åter är allt, allt. detta frö har en framåtvision i sig varifrån skjuts fröet iväg, fröet skjuts iväg från då, ser du; handen är bakom – det vilket var – handen är bakom bågen eller hur. ja bågen kan sägas vara en pilbåge med ljustråden spänd, en slags diameter. bågen kan även vara regnbågsbron. därmed är detta frö samtidigt en historieberättare kanske en diagonal med diametern spänd och är inte detta vackert med avseende till att diametern vandrar genom cirkeln och symboliskt genom mittpunkten – hjärtat. ser du så diagonalen så är den mellan två geografiska punkter, ja visst är detta uppenbarande. alltså; fröet innehåller hela växten. växten innehåller allt, allt är allt, fröet har en framvision i sig , fröet skjuts iväg eller in från då, handen fingerblomman är bakom bågen, därmed är detta frö samtidigt en historieberättare, är fröet ett berättarljus.
*
(templet)
och templet tar min hand
stig in i ditt själv




andas




morgondalens sånger
*


(fårader)


ur solens bröst
flyga


hjärtvingars berättarljus


i nattens
silverandning


morgonvinden andas
klarljusdroppar i


ängshavs


fingerblommor
rör vid din pannas


slutna
ögonlock


ur fårader
spirar


solens guld
*
(fall)


skrudas


i natten


till älvens brusande ådror


dansar in i forsfall




berg kupar händer
tar emot mitt fall




drick älskade drick




i dagen
vilar jag
under




mossans täcke




lyssnar till livens sånger




skrudas i natten till älvens brusande ådror
*
(makare)
oh älskade vindmakare
du vilken lyfter havens mantlar


du vilken bär mitt hjärta
i dina händer


jag vet ej
vem du
är




så många taggar har slagits in
jag skälver i dina händer
ber dig


kyss mina ögon fria


rör vid mitt
ärrade


fria
mina
ögon




jag låg slagen
sargad i klippregnsstupen


glödlavan strömmar runt mig


röken tätnade




vände mitt ansikte till
vände mina handblommor till
ropar in i intet


du svävade ur molnen svepte dina vingar om mig
lyfter mig ur lavaströmmen
*
(man av solhänder)


i istigen vid dikesrenen
vid kanten av
i höggräsets blåklockeblom
mötte jag huggormen
visar mig
mönstrets rörlighet


i vackra slingors harmonidans saktmod
nalkades vi stranden
vassen särade
fingrar
plymer
rörd
mjukt


havsängel
visar mig
jämnmod


såg himmelsfågel svepa sammet


trumvinden lyfter mina händer
i tacksamhet tar jag emot


satte mig i västeröga
med slutna ögon
länge




solen fann vägen in genom fönster


solhänder faller över mig




så skall en mans händer vara