i denna natt fördes jag till märkliga platser
befinner mig i en skog och skogen är mörk
är nattmörk
helt utan stjärnor eldar
det enda ljus
den enda ljuskälla vilken är möjlig
är
inre ljus
skogen är icke hotfull
sörjer icke
skogen är
är nattmörk utan fruktan
så ser jag ellipser i träden
mörka droppar
så ser droppar ut i det de faller
de ”dras” ut
så inser jag att detta är kokonger
på ett underligt sätt vet jag att detta är människor
eller ljuskroppar
andesjälv
vilka hänger i träden
åter stiger ordet tysthängen fram
dessa kokonger tänker min tanke; varför är de mörka
de säger mig; vi har spunnit oss inifrån in i vila
vi har dragit våra ljustrådar in i höljehänder
det vandrar midnattsblå mantel i en skog
i handen håller denne staven knotig ådrad doftande
vi har mött många kvistiga frågor i vår vandring
midnattsblå mantel skrockar sådär varmt gott redan innan jag hinner yppa mig
kvistiga var frågorna till lösning varför använda kniven
silverblad föll in i mina händer
jag vaggade bladen stilla
så skimrade silverbladen i min hand
nattfjärilar upptände skogens stigar
midnattsblå lyfte handen
vilken hand undrar du
viljehanden
och svepte av kapuschongen
såg in i ett av de vackraste ansikten
ögonen skogens tjärnar
huden sandens öknar
läpparna luftens vingar
allt i sammanhang
visdomsbäraren svepte handen
vilken hand undrar du
hjärthanden
och bad elden till
sätt dig här
och han pekade på träden
bad stjärnvärldar in
och han öppnade de slutna
och skogarnas tjärnar skimrade ljus flöt samman till
den sjöns haven
och öknarna lyfte sandvingars rosensand
oaser gav vandrare vila
och han kupade sina händer i oasens vattensmycke
fuktade mina ögons spruckna stämma
fuktade mina läppars ord
och han fyllde luften med vingars sånger
och elden
elden
skimrar
han säger mig
är du redo
kupar händer över eld åter andas skogen nattmörker
helt utan stjärnor eldar
det enda ljus
den enda ljuskälla vilken är möjlig
är
inre ljus
skogen är icke hotfull
sörjer icke
skogen är
är nattmörk utan fruktan
så ser jag ellipser i träden
mörka droppar
i träd hänga kokonger
fladdermöss
varför hänger de upp och ned
de vet medicinens vandring
du ser träd med rötter ned
med krona upp
se träd sakta vändas
se cirkels helandeljus
träds krona rör vid ditt huvud
de vet att rötterna är himlars krona
de vet att himlars krona är rötter
de vet att i himlar breder rötter ut sina stigar
de vet att i jordar breder kronregn ut sina stigar
de vet att i himlar andas vaken dröm
till vaken jordevandring in
de vet helandestigars händer
haven tillit
havens
andning
de flyga i nattmörker
lyfta mantelns tyngd
i träd hänga mörka droppar
kokonger
kokongljus
är detta fladdermöss
är detta kokonger
jag ser mörka droppar öppnas
magnolia vackra i blom
träden bär skålar
lotusskålar
med skimrande lågor
visdomsbäraren ser in i mig
barnet svävar i moderns höljeshänder
med vilket stiger barnet in i sin jordevandring
allt är så tydligt i nattens mörker
lyfter mina kupade händer
ser gryningssolen andas röda vingar
sländor fyller morgonregnen
och jag vet
denna dag
andas
liv
förnyelse
och vinden sade mig i regnen
du måste stiga helt in i mörkret för att se
du måste uppleva varje skrymsle varje vrå
ser du fladdermusens grotta
ser du huru de hänger i klasar
druvklasar
ser du huru de i skymningen flyger ut
i skymningen skärpas sinnen
stegen är icke självklara
fladdermusen är sensibel andning
och den vaknar lätt
av den minstaste
ljusstrimma
så fördes jag in i ordet medlidande
med lid ande
ande lider med
medlidande är icke att ätas upp av
medlidande är att vandra vaksam med helt öppnat hjärta
medlidande är medvarandets skönhet
ja jag fördes till märkliga platser
in i medlidandet
och stod så plötsligt i ordet vagnslider
medlidande är icke liderligt
är icke sentimentalt
är att vaken
se
var förvarade de sina vackraste gudavagnar
sina vagnar
de förvarade dessa i vagnslider
och vad är dessa vagnar
dessa vagnar är redskap
redskap till brukande av jorden
det jag såg i natten var vagnar
ekipage
såg dessa ursprungsvagnar
vidare såg jag karosser
med kuskar och lakejer
i skrivandet vet jag att lanternorna eller facklorna
är egentligen tyngdpunkten
det är märkligt och inte märkligt
medlidandet är att sitta i vagnen
se ut genom rutorna
följa vägen
hålla tummarna i hand
samt vara
ljus
för
det går att inskriva
allt det vilket så att sägandes drabbar livet
farsoter
in i ondska
vad är dessa farsoter
är det icke märkligt att dessa inskrivs i ondskans bok medans
det stilla inskrivs i godhetens bok
stormregnen är negativa – ja de river upp bottenslam
river upp – lyfter upp
tornados
torn a dos
stillregen är positiva
ändå är det efter stormar du ser skimret
ändå är det efter stormen du kan andas ut eller in beroende av hur du ser det
ändå är det efter stormen du andas den rena regnmarken
vad
är
farsoten
far sot är arsoten de sotade glasen med vilka du kan blicka in i solförmörkelsen
är far soten allt det du inte förstår
det vilket stiger fram – det där du egentligen inte vill höra eller bli påmind om – det där du vet att du måste lyfta fram samt se lösas upp för att det nya skall komma – för att du skall komma vidare
fladdermusen har vi nu nämnt mången gång
och den är en av de första
fladdermusen är visdomsbärare
fladdermusen är inte sälen nej det är fladdermusen inte
fladdermusen är inte sälen vilken dyker in i vattnet
ändå
ändå dyker fladdermusen
fladdermusen dyker rakt in i natten
så att säga rakt in i motståndet
rakt in
i
motståndet
fladdermusen orienterar sig genom ljudkasten
den är ju en slags ljudkastare
kanske är det ett fiskespö
ett kastspö
och kroken den är vacker
den är inte krok
den innehar förmågan att nå in i
det där
du inte ville se
ja
fladdermusen är en slags ljudkastare och allt det vilket stiger fram – farsoten – är ju en slags väggar/motstånd vilka har behov av att befrias från mörkret
*
detta ord slumra tycker jag om
det är ett innebördsord
sova vaken
och den drömmen
är den allas våra hjärtan är
vårt hjärta
helhetens
alltets
däri är våra så kallat enskilda hjärtan... kronblad
*
jag hör hovarna mullra
är det
åskan
är det berget vilket spricker
så ser jag valen och med ens
stiger jag in i valen
upplever valens sång
sjunker allt djupare
valen stiger
vattenvingar säras och valen med sin tunga kroppsgestalt
så lätt så skimrande
och detta vattenfall menar stråle eller
är det blomsterbukett
kaskadljus ur djupet
modet att var där samt
stiga med tyngden
det är
nåd
*
(och regnen)
och regnen var det vilken bar mitt hjärta
följde ängens blomning
kal var huden
sprucken
fårad
drömde
sidenjordar sjönk in gnistrande
lyfte inre
ut
fårad
sprucken
kal var huden
ängsblomning följde
utan ängslan
ljusfingrar rörde
värme väcktes inom
spirande hjärtblad
skimrande grönvingar gräsvingar
i allträd hänga kokonger
vinterdrömmar
maskrosor dansade
taraxacum
cum
solvindar sköljde
nu andas
skirvita
ja
jag följde
ängens
blomning
och det är regnen vilka bär mitt hjärta
ty varje droppe andas hav andas sjö
och regnen stiger in
smyckad är mitt hår min hud av droppljus
ur bröstets öppnade valv
flyga purpurvingar
och i denna dag sköljde regn in
jag vände mitt ansikte till
lyfte mina armar
bredde ut mina fingrar
växte in
i
regnträd
och regnen är det i drömmen
slöt jag mina ögon
är regnen dina
kyssar
*
(kaprifolturmalin)
stiger in i aftonhimlars vingar turkosa
i kosa skimrar turmaliner
fladdermöss bär
eko
ekar bjöd
fåglar
in
så ofta har jag viskat in i vinden
älskade kom tag min hand
låt oss vandra
stigen
och du är icke här
din hand lade du i moln
molnen bär dess
kupa
kaprifolen doftar
hur skall jag kunna motstå
fågel ser min vidgade ljuspupill
koltrasten är det
kläder mig i svartskimrande skrud
länge begrundar jag den gula näbben
koltrasten vandrar vid min sida
näbben min är soldroppar
ljudande ur
mitt bröst
följer stigen med rullande stenar
sländor följer
koltrastsången dansar med
sanden möter mina bara fötter
sjö andas stilla aftonröd
hur skall jag kunna
motstå
i insiktsljus vet jag
sjöar når varandra
avkläder mig den svarta skruden
flyger upp i strandtallens topp
sjödroppar slår ut
tinderblad i mötet med stranden
jag stiger i
det jag drömmer är
och du är icke här
din hand lade du i moln
molnen bär dess
kupa
kaprifolen doftar
hur skall jag kunna
motstå
*
(och vinden sade mig)
i denna natt fördes jag till märkliga platser
befinner mig i en skog och
skogen är mörk
är nattmörk
helt utan
stjärnor
eldar
det enda ljus
den enda ljuskälla vilken är möjlig
är
inre ljus
skogen är icke hotfull
sörjer icke
skogen
är
är nattmörk utan fruktan
så ser jag ellipser i träden
mörka droppar
tysthängen
dessa kokonger tänker min tanke; varför är de mörka
de säger mig; vi har spunnit oss inifrån in i vila
vi har dragit våra ljustrådar in i höljehänder
det vandrar midnattsblå mantel i en skog
i handen håller denne staven knotig ådrad doftande
vi har mött många kvistiga frågor i vår vandring
midnattsblå mantel skrockar sådär
varmt gott redan innan jag hinner yppa mig
kvistiga var frågorna till lösning
varför använda kniven
silverblad föll in i mina händer
jag vaggade bladen stilla
så skimrade silverbladen
i min hand
nattfjärilar upptände skogens stigar
midnattsblå lyfte handen
vilken hand undrar du
viljehanden
och svepte av kapuschongen
såg in i ett av de vackraste ansikten
ögonen skogens tjärnar
huden sandens öknar
läpparna luftens vingar
allt i sammanhang
visdomsbäraren svepte handen
vilken hand undrar du
hjärthanden
och bad
elden
till
våra ansikten andades cinnober
ur kolhav seglar
tusenfaldades
segel
sätt dig här
och han pekade på träden
bad stjärnvärldar in
och han öppnade de slutna
och skogarnas tjärnar skimrade ljus
flöt samman till
den sjöns haven
och öknarna lyfte sandvingars rosensand
oaser gav vandrare vila
och han kupade sina händer i oasens vattensmycke
fuktade mina ögons spruckna stämma
fuktade mina läppars ord
och han fyllde luften med vingars sånger
och elden
elden
skimrar
han säger mig
är du redo
kupar händer över eld
åter andas skogen nattmörker
helt utan
stjärnor
eldar
det enda ljus
den enda ljuskälla vilken är möjlig
är
inre ljus
skogen är icke hotfull
sörjer icke
skogen
är
är nattmörk utan fruktan
så ser jag ellipser i träden
mörka droppar
i träd hänga kokonger
fladdermöss
varför hänger de upp och ned
de vet medicinens vandring
de vet att rötterna är himlars krona
de vet att himlars krona är rötter
de vet att i himlar breder rötter ut sina stigar
de vet att i jordar breder kronregn ut sina stigar
de vet att i himlar andas vaken dröm
till vaken jordevandring in
de vet helandestigars händer
haven tillit
havens
andning
de flyga i nattmörker
lyfta mantelns tyngd
i träd hänga mörka droppar
kokonger
kokongljus
är detta fladdermöss
är detta kokonger
jag ser mörka droppar öppnas
magnolia vackra i blom
träden bär skålar
lotusskålar
med skimrande lågor
visdomsbäraren ser in i mig
barnet svävar i moderns höljeshänder
med vilket stiger barnet in i sin jordevandring
vad annat kan jag göra än le
allt är så tydligt i nattens mörker
lyfter mina kupade händer
ser gryningssolen andas röda vingar
sländor fyller morgonregnen
och jag vet
denna dag
andas
liv
förnyelse
och vinden sade mig i regnen
du måste stiga helt in i mörkret för att se
du måste uppleva varje skrymsle varje vrå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar