tisdag 21 juni 2011

den 21 juni 2011

skulle vilja säga att jag ser eldflugor
så inser jag att det inte är riktigt så


så hör jag ord
nattfly flyger in i ljusboll




hör det knastrande ljudet och undrar som jag så ofta alltidgjort; varför flyger ni in i elden


så hör jag;
vi vet det eld egentligen är
du vet eldens vara
ibland stänger du av det du vet
visst kan du se elden så att säga rakt upp och ned
eldbädden
lågorna uppleva eldens värme och just det vi upplever hur eld värmer ditt ansikte i kylan
det är klart du hör knastrandet och ser oss falla
med ens i de dödligabegreppets åstundan – faller vi döda ned
ligger där runt elden och är små kolbitar


vänder du bladet ser du att vi flyger med trollsländevingars
glas
glasvingar
är ett ord du andas in
gärna


elden är inte ”bara” elden


du vet eldens väg och det vet egentligen varje liv


elden är att sträcka fram händerna samt säga;
se mig är att omfamna de händer vilka säger se mig


elden är det vilket skänker liv genom det eld ger
vad ger eld
eld ger ljus och värme


alltså är eld grundmeningen i havshänder


och vattnet steg in i elden
dimma lade sig
värnande över livets vatten


det gör ont att födas


dimman lindade sina händer runt det vilket gör ont
gav ögonen ljus att se


ur vatten steg de vackra svävande molnen


kroppar
gestalter


värmen omgjordade dem
och de kunde skönja varandra
röra vid det yttre i det inre


och i det de var födda
är födda skingrades dimman av deras händer
de skrudades i dimmornas slöjor


de vandrade ej på
de skred svävandejordade
ty så älskar de hennes närvaro
i hjärtats evigblommande trädgård


jag ser dina hände vilka säger se mig
du ser mina händer vilka säger se mig
och det varde ljus i deras ansikten


de levde
lever lyckliga i


bärmhärtighetsängen


vad är barmhärtighet
det är att stå vid din sida
talande eller tyst
alltid närvarande


till viss del det tröstandeögon är
medvarande medlevande utan beroende


det är dessa tidigare skrivna ord:


trots att de vet smärtelden vandrade de vägen.
barmhärtighet är att lyfta mörkermanteln,
sårkanternas variga taggar och med eld bränna rent sårkanterna.
detta är vitglödgad smärta,
’förbarmande,
detta är icke detsamma som att sy ihop ett sår runt eller att dra samman kanterna.
detta är att se sårets gift och med eld bränna rent kanterna.
vitglödgad smärta är då det svarta blir upplyst,
sårkanterna helas och;
ekon av framtiden förs av vindarna
in i stjärnjungfrurnas händer


de fyller liven med hoppets ljus


det är också de ord du skrev om tårarna vilka du trodde dig ha torkat för tidigt


har jag torkat mina tårar
torkat mina tårar innan lidandet sköljts i dina kärleks ögon
innan du inför mig för orsaken så att jag kan se ,så att jag kan sträcka fram min hand i ljus
samt i värme röra vid orsakens panna, upplösa våra moln vår smärta, se orsaken upplösas
upplöst
stiger
dimman
ur morgonängen
så är det så, har jag för tidigt torkat mina tårar och därvid skymt solens röst
du hjärta är lotusblommans knopp vilken öppnas i gryningsöga , vilken dricker den första
strimmans ljus, vilken ur din stämma strålar tusenfalt
oh moder i mitt bröst jag ser hur du varsamt tar emot mina tårars lycka glädje smärta förtvivlan
ser hur du lyfter dem en efter en hur du löser skalen därför att det är min vilja
ser hur du löser höljeshinnan, fosterhinnan
hur du släpper ljusbörden fri, fri in i himmelsregnens vida vingar
du leder mig till havet visar mig


det är barmhärtighets ängens doft


trollsländor
dagsländor


han täljde henne en slända att spinna tråden i


nattfly
fly icke natten ty i natten andas ljus


eld brinner
gnistor stiger
gnistor eldfjärilar
gnistor dras samman
är en
strålande
ett strålande ansikte
vilket möter


en gång läste jag en bok;
en man begav sig ut på vandring
han lämnade allt och plötsligt befann han sig i en skog i en park. hur han hade kommit dit visste han ej ty han var i ett tillstånd av vaken samt icke vaken. hur det var lindades han in i en kokong och däri mindes han alla spår alla stigar alla steg allt han andats, han vandrade genom lyckoregn samt förtvivlansregn. i en av alla stunder lindade puppan kokongen upp tråden, mannen var nu en fjäril och mannen visste inte huruvida han skulle flyga eller bliva kvar. rösten sade till honom; du smakade jordepärlans dofter i ditt molnhem, du sade jag skulle vilja, vi spann trådarna du vävde väven i den väven bars du in, vi lindade dig i tråd av silver ren hänge dig i trädets fingervarma vårdnad inväntade gryningsregnen, du sitter nu här och det är ditt val huruvida du skall flyga eller ej.
så är det ju; hur svårt livet än ter sig är det ditt val, skall du flyga eller skall du sitta fast med tråden, denna tråd - väljer du att flyga omvandlas stiger denna tråd ty den är en tråd i den stora vävens väv, däri är alla trådar förbundna, en del av trådarna ligger närmre varandra, därför möts de alltid i stunder då väven ä alltför spänd.


nåväl, detta blev ej berättelsen direkt återgiven ur boken – mannen vaknade i sin säng och hade aldrig lämnat den – ett vackert om än smärtsamt samtal genomfor mannen och han insåg sitt val – flyga eller slokna med vingarnas sloknande.
*


jag skrider i barmhärtighetsängen


stannar invid lotusens knopp
knäböjer inför solens
första
strålar




lotusen breder ut sina blad
ur krona flyga tusende ljusfjärilar




en
stannar


vid min panna




kysser mig


och jag ser natten omfamna dagen
dagen omfamna natten


barmhärtighet är
jag älskar dig


sagt av det mötande ansiktet
sagt av dig själv


var så barmhärtig med dig själv så som du är till de du möter


barmhärtighetsrosor växa i templets salar


i det vaknade bröstets källa


hur skall jag kunna ana det endast vinden vet
genom instigande i vinden
då är jag icke mer människa i det är jag en vind vilken rör vid mig
vilken rör vid allt


*
(knoppögon)




midnattsblomma
midnattsdröm
midnattsmässa




midnattssol






midnattsblomma
vackra
står i ängen av indigohav
silverne slöjor seglarböljar






då och då gnistrar ljusminnen upp
knoppande ögon






midnattsblomma


dina kronblad sköljer dagsstigar
sköljer nattstigar






din ena kronhalva är i skymning
din ena kronhalva är i gryning




så är de i dina händer
livsrörelse
skönhet






lotusblomma öppnar i gryning sitt hjärta




kvinna i
kvinnodalen


bind med dina ögon en krans att skruda ditt hår




solvinge stiga ur
åsktrummas
djupvida




solvinge håller klarljusstav i händ


han målar din hud
regnbågsskimrande




kvinna med dina ögon
bind dig kransen






dansa i ängen med solvinge runt ditt liv
















sångerna
tystnar aldrig


om du inte vill det




och ändå
tystnar de ej




ty det är ej sångernas vilja
och ej heller din djupa vilja


och ej heller alltets vilja




ty dessa är
hjärtats sånger




andas




andas


dina ögon en stund
inom ögonvingar
se drömljus
skimra
genom vingpennor


skriver


i natten vandrade jag genom haven
var haven
vilka sköljde stranden
spåren


vågen vaggade mina händer
förtalte mig
vågen är


se horisontens strimma
strå av himlars ljus
gyllene
hur den böjer sina vingar
omfamnar vågen


ur hav flyga de vita


vågen är havspärla
vita regnbågsskimmervingar


du är i havens cirkel
se vågen är cirklande


cirklande
runt
strömmar du


dina händer rör vid himlar
i det dina fötter rör vid jordar havsbottnar
cirklande vattenblad bubblor
ljus
dina fötter rör vid himlar
dina händer rör vid jordar havsbottnar


och haven är vackra andas i


vi rör våra fenor mjuka paddlar smekande rörelser
andas rörelse
liv


i leende ljus stiger våra bubblor
är vattenblommande kransar
våra fingerblommor är flätade i varandra
våra tåblommor nuddar varandra
vi är cirkel
i en drömsekund


mjukt landar mina fötter i havens sand
sakta andas jag in kroppens upplösta
vågen lägger mig i snäcka
i mussla


mina händer är pärlor i dina händer


havsfjäril flyger ur vatten
vindar väcker mina ögon
haven andas


andas
strand


kiselvarm sand möter mina fötter


vandrar
vandrar
molnvägar


står på berget ser solen glöda
tänder eld till värman
och jag värmer
mina händer


nynnar nattens sånger
gryningsfågel
lyfter mig
in i
bröst
släpper ut mig i trädkrona




jag frågar dig i vinden
ser du vargen grå
skimrar vit
väntar dina lugna kärleks ögon


lyssna


vargen hör dig
är
i ditt hjärtas
svar
*
(ögonkyss)


i det tystas krona




träden slöt händerna runt mig
detta för att jag ej skulle frysa




såg drömljusen sväva
allt längre bort




släckas




insåg att




detta måste ske
för att ett skulle lysa starkare




i det du kysste mina ögon

Inga kommentarer: