och alla dessa drömvävare vakar över ögon lagda i födslostämma, egentligen existerar ej födelse ej död
är födelse att likna vid gryende – i det att jag skriver gryende ser jag, hundvalpar, så är dessa räv, varg – ja alla valpar –ser valpar ungar utan ögon med ögon, rultandes , gnyendes. jag ser dem bli droppar, droppar vilka är rännilar vilka är bäckar vilka finner hav, jag ser myror vilka målmedvetet rinner till stacken och åter alla valpars valpar vilka målmedvetet rinner till modern, de gnyr ej uppgivet det är mer ett gnyende ty de vet sötman och de vet att de gives näring och visst gnyr de i saknade av värmen – men huvudsakligen vet de meningen
gryende inte gnyende varför gnyr hundvalpar
födelse
gryende
är död att likna vid fulländan vid fruktbärande
i skrivandet ser jag vår sommar höst till vinter
detta är livsskeende
är rörelseskeende
emottager du sländan i din hand
emottager du skytteln i din hand
är detta en skyttel, en skyttel vilken springer med fullföljandetråd
vandrar till bäcken
ser lätt rörelse
skräddaren
vandrar in i kammaren ser skräddaren sitta med fotogenlampas skimmerljus
skräddaren sitter på bordet med korslagda ben eller är det havets yta
är detta kanoten vilken så vacker följer
andas medströms
kanoten vilken glider medströms
skådar gör jag i nattens vida
i nattens vindar
i nattens vindar lyssnande in
detta skådande är öronskådande
och alla dessa drömvävare vakar över öron lagda i födslostämma
snäcka livsspiral livsspirande
i havsvingar andas ditt inres gehör
ge hör
giv ande
hör ande
och i det vindar andas förs jag till klippan i kronbladsvingen
och jag kan ännu se henne
så vacker
vem undrar du – en gång medan jag vandrade med synliga barnsben visades en film – en enda sekvens minns jag:
vindar viner
en kvinna blickar ut över hav
står högt upp på en höjd
hon är vitskrudad
håret är vitt
hon lyfter armar
händer
dimma – form är hon
spindelvävshud
spindelvävstunn ändå andas styrkan
det är den sekvens jag ser – nej, jag ficke ej se filmen
och i denna stund kan jag se henne bli vinden och hon smeker havet;
du kan gå på vatten detta då du följer vattnet går med vattnet
ja jag kan
vi kan gå på vattnet
varför på vattnet
varför skriver vi alltid detta på
är icke rörelsen ingå i
alltmer inser jag att det är min livsrädsla vilken gör detta svåra, min livsrädsla
och jag vet varur den kommer och de förmådde icke bättre än att ge mig livsrädsla otillåtenhet
alltmer vet jag, inser jag att min livsrädsla numer har växt
så gärna är min vilja
våga
liv
jag har dock sjunkit samman
jag ber frid andas
jag hör klostrets klockor
klockringningen
ser klostergården
denna klostergård är hjärta
och det enda jag kan säga är att mitt hjärta blöder
bladen smulas sönder
ett efter ett
ser du regnen
regn
inspiration
regna
in
var
i huvudets labyrintvindlingar
sjunker
sjunker
hör du orden slungas
talas heter det visst
så stiga de in i minnesbanken
bloddroppe tränger ur panna
ser du regnen
regn
inspirationens ljus
regna
in
ser du handen lyftas med rubinröda saften
vagga glaset se ljus skimra genom
studera genomskinlighet, bottengrums sötma
grad av livsvandring
drycken vaggas i glaskupa
läppar rör vid
inspirationens ljus lämnar huvudet sjunker
sjunker in i hjärtgård
vilar vaken en stund och stiger
och nu
talas
verkar i händer
inspirationens ljus
är kärlek
är rubinens klara
då den kvävs
tränger denna droppe blod ur panna
pannskål
ja
jag inser att det är min livsrädsla
och jag klandrar inte någon annan än mig själv
jag skulle ha rest mig
rest
ropat
detta är mitt liv
jag stannade
och mina fötter är låsta
*
saknad kan vara en vacker blomma
en knopp varur de vackraste blad vikes ut
förtäljandes
se
se vävande skönhet
då jag skriver se är detta icke med ögon
det är
se med allt det vi är – helhet
lövkatter sover i träds kronor
spinner dröm
skymning är icke skymning
ljus silas silvrande
vindar
har slutit vingar om
vilar i grottas
inre
träd är grönskimrande
i gräs smyga de
stiga de
ur
lövkatter
spinner i trädens kronor
drömmar
pärlande
ur träd regnar pärlor
i gryning lapar lövkatter ljus
droppar
klara
*
(klockringning 2)
glödblod
rann
ur
berg
hon hade flätat korg av vidje
till honom
han bar den till
glödblod
rann in
i smedja
hälldes
formades
klocka
järnklocka ljuder
ringer
ut
täckta stigar
liljekonvaljer andas stämsång
med järnklang
idag kysste jag det röda bäret
var ej giftigt
(lövkatter)
gräshav böljade solvind
reste vida
vida
slöt ögon
upplevde solhav
reste vida
vida
i gräs andas rörelse
vem är rörelsen vilken viker undan
är det hand vackra hand vilken lyfter undan håret
detta för att kärlekens läppar skall nudda vid hennes ögon
i hav andas rörelse
vem är rörelsen vilken viker undan
är det hand vackra hand vilken smeker undan skruden
detta för att kärlekens läppar skall nudda vid hennes hud
i gräs synes de smyga med mjuka tassar
i hav synes de smyga med mjuka tassar
detta för att icke skrämma det lugna
träd andas susande lövsånger
lövkatter spinner i trädens kronor
pärlande drömmar
lade mig helt stilla
svart är isen vilken är havets täcke, svart är indigoblå
från under nuddar ljus, upplyser blå
böjer mig över för skymten av
det är skymt
skymningsdager
lägger händer värmande till
smältande
andas
is
hur kan det komma sig att sanden liknar snö
hur kan det komma sig att gräs liknar hav
solglöd sjunker in i bergen
löses upp
glödande
aftons insteg i sepiasalar
sanddyner mjuka
sandfågel
ur fågels bröst
travar
skimrande kropp
manen glöder i sepiadoftande mildljus
smeker den vackra skimrande
galopperar i sepiasand
sanden är sandrök
mjukgnistrande
sandhäst
vackra
rör vid
ökennatt
stjärnor
stjärnvindar är öppnade
sandrök
sandmoln
vitnar
vita sidenjordar
stjärnjordar
andas
snö är snörök
mjukgnistrande
sandmoln snömoln
blombladsringar
lägger händer värmande till
smältande
andas
is
haven stiger regn vattnar torkande jord
gräsvingar rör vid det uppenbara
ur
kärnjordar
stiga
träd
lövkatter
spinner
i träds krona
bladvingar regnar
är mitt täcke
eller är det
hand vackra hand vilken lyfter undan håret
detta för att kärlekens läppar skall nudda vid hennes ögon
i hav andas rörelse
vem är rörelsen vilken viker undan
är det hand vackra hand vilken smeker undan skruden
detta för att kärlekens läppar skall nudda vid hennes hud
saknad kan vara en vacker blomma
en knopp varur de vackraste blad vikes ut
förtäljandes – se
se vävande skönhet
helhet
varför finns alla
varför finns allt
en gång levde allt i insikten av helheten
ett pussel i skönhet
så vände någon på pusslet
och undrar numer varför alla bitar finns
därför saknar jag min andra vinge
vårvingen
och lövkatter spinna
i trädens kronor
det var så vackert allt det havet visade
däri smekte dina ögon
min närhet
svart är isen vilken är havets täcke, svart är indigoblå
från under nuddar ljus, upplyser blå
böjer mig över för skymten av
det är skymt
skymningsdager
saknad
kan
vara
det körsbärsträdet vet
då det kysser dina ögon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar