ett av alla svåra slokanden är vid inlärandet av: var icke nöjd med dig själv.
hur uppkommer detta
hur lärs detta in
är detta ett beteende du lär dig själv
och är avunden inlärd
hör avunden samman med detta; var inte nöjd med dig själv
det finns själar vilka redan i moderns inre upplever detta – var inte nöjd med dig själv. var inte nöjd med dig själv, du ställer till problem för mig, du förstör min kropp, du förstör hur jag går, du ger mig högt blodtryck och överkänslighet, du äter av mig, du gör intrång på mig. modern – den havande kvinnan, den vilken är hav anden slår verbalt emotionellt fostret, barnet. den hav ande kvinnan – vilken är den bär ande kvinnan kastar blickar till närliggande kvinnor vilka graviditeten inte påverkar. den hav ande bär ande kvinnan frågar sig inte varför hon mår dåligt, vilket hon kanske borde göra och skulle göra i det att hon innehade ett vaket sinne en vaken själsande.
missnöje med dig själv – ja
var kommer detta ifrån.
det är en ”gåva” du givits av vuxna ofta dina föräldrar/jordiska föräldrar. det kommer ifrån det vuxna så ofta gör- nämligen genom att de framhäver hur bra bekantas barn är, umgängets barn är. eller varför inte alla barn utom det egna barnet.
i mitt fall var det så att jag föddes med svart långt hår såg ut som ett troll, liknade inte ens min döda syster vilken jag aldrig mött och dessutom var jag inte henne och min bror var mycket vackrare och bröstet nej usch och fy min mamma fick bröstsvulst och det ena med det andra och blindtarmsinflammation då jag var i min sjunde månad men jag överlevde tyvärr även den operationen, hur hon än försökte tvingade jag mig på. skrek in min mamma på vilohem och hade öroninflammationer en gång i månaden och sedan accelererande halsflusser till bölder, dessutom kissade jag på mig, var sängvätare in i tonåren, den sista gången jag kissade på mig var då jag i vuxenliv levde med lucifer i mänsklig kropp. och pappa tyckte om min kropp från späd ålder och deras bekanta var visst också intresserade jag upplever min hud brännmärkt.
ja jag tvingade mig kvar och det hjälpte inte hur många slag de utdelade, jag var visst seglivad. så var det visst helt visst.
leder detta missnöje till missunnsamhet – nej det behöver definitivt inte leda till detta. i mitt fall har det alltid varit så att det dels givit mig en förståelse djup för barn vilka utsätts för detta – för det är att utsättas. i skrivandet ser jag bilder av barn vilka lades i en korg eller direkt på marken i skogar för att vilddjur skulle äta upp barnen. och dessa människo- föräldrarförfaranden är inte annorlunda. barnet befinner sig verkligen i vildmarken. jag är fullt medveten i att förlåtelse är helandeljuset. vad mina jordföräldrar anbelangar finns intet att förlåta de var olyckliga – skall jag förlåta mig, för vad- för att jag tvingade mig på inte gav upp.
leder detta missnöje till missunnsamhet. nej, det behöver inte leda dit och samtidigt kan jag ännu höra barnet viska;
en svag bön hör jag från barnet: stig inte högre i graderna, snälla rara stig inte högre för om du stiger högre hur skall jag då nå upp till din piedestal för att erhålla en bejakelseglimt från mina jordiska föräldrar.
nej missunnsamhet är inte det detta tillstånd leder till
det leder snarare till misskund
hav misskund med mig ty jag är inte i dina ögon
hav misskund med mig ty jag är
detta slokande
dessa slokanden har ofta förödande konsekvenser
de leder ofta till
slocknanden
och jag sitter här vid stranden och jag kan inte stå för det vilket händer med mig.
vad är det barnet så frenetiskt söker med sin blick
barnet söker kristalljuset
bollen av regnbågsljus
bollen vilken är kärlek
stjärnkärlek
barnet söker den blick vilken omfamnar barnets blick
den blick vilken säger
välkommen
stjärnfrö till din moderblomma
du är väntad
och jag har räknat alla stunder in till denna stund
välkommen stjärnfrögrodd
till din moderblomma
jag lyssnar
jag svarar
jag är alltets ömhet ur min modersblommas vägledande vishetsvilja
ur den drucknes druvbörd
skall intet växa
ur den drucknes druvkärna
i det han spottar ut den förkolnade sten
inomriken
hans kropp blivit
skall vingården bära frukt rikligen
och jag sitter här vid stranden och jag kan inte stå för det vilket händer med mig
egentligen skall det stå förstå, reagerar ofta på det ordet
hur kan vi stå före - jo det ser jag nu
det kan vi alldeles ypperligen göra
det var ju det de gamla visa, visdomsfolken gjorde.
det var bara det att de förstod med hjärtförstå
*
(koltröst)
koltrast
saffransnäbb bär du
kvinna vandrar i
skogsmossas mjuka
träd höga skänker svalka till brännande bröst
stenhänder
drar sakta fingrar ur vantar
viker ut
kupor
i grönskimmerkronas mjuka
står vacker blomma
calypso bulbosa
norna
vad bränner ditt
bröst
det orörda bränner min håg
i cementerad våg
koltrasten sjunger
tröst
norna lystrar
skog uppfylls av diamantvingar
andas fridsljusstilla
du är vacker kära koltröst
tack
*
(hans händer)
älskad
livvandrarman sitta vid stranden
moln kallar han
moln stiger in i dina händer
så vackert formar
du bladet
av havsdimsslöja
fäster du segel
sänder drömskepp
solskepp
stiger in i ögon
och han lägger sina händer i sjö
hon strömmar inom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar