i natts stjärnsläckta
andas
nattskrud
stilla
regnslöjor doftar
hägringslöften
besannas
ormbunksblad
släpper
måndroppsdrömmar
i mossa
slås slutna ögon upp
bloss
trippar nätta fötter
tänder lyktor i skogar
var en lykta människovind i nattens släckta
var en lykta
lys vägar för tappade
tappade stigen föll ur händer
fotfästen rann ur händer
paniken spreds
lyfte hammare
hammarslag dånade
de byggde fort
spikvindar
smällde
kvistar kved
ögonregn
de reglade skogens andning
hjärtat slog dovt
så skedde allt bak lyckta dörrar
gaslampor flämtade
vari dessa lyckta
vari dessa
gömda
revor
lummer slummer gnuggade
ett efter ett ögon
gnuggade grumset ur
sömngruset ur
skavsåren läkte
grumsen upphörde
sakta steg stenar ur bäddar
ur mossa stiger
måndroppsdrömmar
fingrar rör strängar
ormbunksblad
hästhovar skrittar lätta
mattlummer dämpar stegen
vallörten spelar
purpurflöjt
fåren lammen rinner nedför bergens sluttningar
molnseglare vida
och gumsen vakar med dem alla
killingar dansa
spångar över bäckar samt forsrännor
åter ur bergens ådror
klingar hammarslagen
i smedjan
andas bälgen med
jordens ådror
ur reglar växer grenar
kvistar
pärlande
viker bladen ut svaren
och skogen öppnar portar lyckta
jublar i lycka
i flätkorgars grenverk
hänga lyktor
rotbarnen väckas av hennes hjärtord
salen skimrar röd kalcit
eldflugor lyktor tänder
barnen vandrar med lyktor i händer
i skogsmarker ands
girlanger
slingrande
ringlande
glädje
lysande
revor
lummer ur slummer
linneor
niger inför deras följe
klockklanger rena ljuda
natt och dag famnar varandras händer
i natts stjärnsläckta
andas
nattskrud
stilla
regnslöjor doftar
hägringslöften
besannas
ormbunksblad
släpper
måndroppsdrömmar
i mossa
slås slutna ögon upp
bloss
trippar nätta fötter
tänder lyktor i skogar
var en lykta människovind i nattens släckta
*
se den vita duvan lyfta svarta mantlar
detta är talande utan underliggande motiv
dolda motiv
detta är talande utan gömda avsikter
detta är varande vandrande lykta utan lyckta dörrar
ty däri alla blommor tillåts blomma finns ej behov av detta stängda, där finns små knappnålshuvudspauser .
detta för att var och en skall enas med sitt själv och givas tillåtelse uttala orden i sitt utrymme i sin takt
inför vart steg, inför vart uttal finns detta steg denna paus – jag stannar inför det du säger mig ty varje ditt ord är en öppnad visdomsskål
varje bokstav är ett blad av denna kronstjälk
därför stannar jag
för att jag skall kunna ta emot andas in all den skönhet du giver mig
och jag vandrar dagen, fjärilar följde stegen, fjärilar, trollsländor, syrsor
fjärilar vackra, påfågelsöga seende öga i nässelvingad skönhets nässelregnskog
och skogen sjönk in i mitt bröst
fjärilar vackra blåvingad skönhet, så lätt är er vingrörelse
och i det jag lever med att varje rörelse, det alla vingar är verkande i , rör vid luften
däri ”snurrar” jordpärla runt, gaia du vackra dina söner vakar med ditt hjärtas döttrar
i bördande helandefingrar, och i det jag lever med att varje rörelse, det alla vingar är verkande i
rör vid luften, däri ”snurrar” jordpärla runt, så är fenornas verkan, så är vår vandring, det finns löpband och vi är vackra löpband, med balanserad gång masserar vi hennes hud med tåbladsströmmar, fjärilar stannar i soldroppsskålar, vibrerande med vingar dricker de solsken
detta sken är inte: ge sken av, är inte skenande förlopp, det är sken
sken – sådan kärlek enar nära
i det fjärilen ser ditt sörjande, att du är sorgsen ledsen, ser in i ditt sörjande hjärta strör fjäril solstoff in i dina ögon i din hud, kupar fjäril vingar under dina fötter lyfter dig ur tyngden
därför stannar jag
för att jag skall kunna ta emot all din skönhet
den du
i varje andetag i viljegärning skänker mig
jag stannar icke för tydande
det finns icke behov av tyda
ty de veta
att du är du och du säger du är du till mig
och vi säger jag är jag
detta är helhet
och är längtan det enda
ser du - denna längtan leder till ända redan innan den blev en blomma i din hand
och den blomman vissnar av att din längtan är det enda
se mig i det ljus jag är i min kvinnovärme
jag är inte barlast vilken man då och då vid tillfälle kontrollerar om den är väl förtöjd
med detta kan du ej balansera mitt sinne, kittla min hud
det tynger mig
häver mig nedåt
och stenen slår rot i mitt bröst
och för dig
att få denna sten till blomstring
erfordras en gyllene
kristallklar
stav
vari jag ser alla dina
avsikter vara stigande ur
av sikt
närmar jag mig
*
(tåblad)
ja
jag kan endast bedja att jag är
i det inre allt det vackra ni säger mig
må detta vackra stråla ut
genom mina händer
ändå ser jag resultatet av mina vandringar
och jag kan
endast
undra
du säger reslutat
det är inte det resultatet jag skriver
så ser jag icke liv
vore jag en fjäril sitter jag på din hjärtspets
sjunger dig ljussånger ur min värme
var gång du
så viskar
och mina steg skall icke störa dig i dina drömsteg
och jag vet inte varför jag var natt
förs ned under hennes hud
det är så mörkt
jag tillbringar nätterna med att kamma
reda ut hår
det är så mycket trassel
så många kokor
klumpar
rotbarnen gråter lertårar
och hon samlar dem i sitt hjärta
nu
i nuet
Nut
du vackra moder
Isis döttrar dansar runt dig
sitta i ringen runt lägerelden
tvenne halvbågar mynnar ut strömmar in
från dig till dig
i kvinnocirkeln
i kvinnodalen
och en av dem är sörjande
jag vet ej varför jag var natt förs ned
tillbringandes nätterna med att kamma
reda ut hår
det är så mycket trassel
så många kokor
klumpar
rotbarnen gråter lertårar
de gav mig kam av ebenholts
så höga andades träd
ur hjärtkärna gjordes denna kam
och trädet är ett hav av violblommande fjärilsljus
jag borde bli utvilad
är alltmer trött
blir bara
tröttare
och du skall tröttas för att ta emot
se dina utslagna händer
och jag vandrar dagen
fjärilar följde stegen
fjärilar
trollsländor
syrsor
fjärilar vackra
påfågelsöga seende öga i nässelvingad skönhets nässelregnskog
och skogen sjönk in i mitt bröst
fjärilar vackra blåvingad skönhet
så lätt är er vingrörelse
och i det jag lever med att varje rörelse
det alla vingar är verkande i
rör vid luften
däri ”snurrar” jordpärla runt
Gaia du vackra
dina söner vakar
med ditt hjärtas döttrar
i bördande
helandefingrar
och i det jag lever med att varje rörelse
det alla vingar är verkande i
rör vid luften
däri ”snurrar” jordpärla runt
så är fenornas verkan
så är vår vandring
det finns löpband och vi är
vackra löpband
med balanserad gång masserar vi
hennes hud med tåbladsströmmar
fjärilar stannar i soldroppsskålar
vibrerande med vingar dricker de solsken
detta sken är in ge sken av
är inte skenande förlopp
det är
sken
sken – sådan kärlek enar nära
i det fjärilen ser ditt sörjande
att du är sorgsen ledsen
ser in i ditt sörjande hjärta
strör fjäril solstoff in
i dina ögon
i din hud
kupar fjäril vingar under dina fötter
lyfter dig ur tyngden
ja
jag kan endast bedja att jag är
i det inre allt det vackra ni säger mig
må detta vackra stråla ut
genom mina händer
vore jag en fjäril sitter jag på din hjärtspets
sjunger dig ljussånger ur min värme
var gång du
så viskar
och mina steg skall icke störa dig i dina drömsteg
*
och jag säger igen(avsikter av sikt)
underliggande motiv
dolda motiv
talande utan gömda avsikter
är varande vandrande lykta utan lyckta dörrar
ty däri alla blommor
tillåts blomma
finns ej behov av detta stängda
där finns små knappnålshuvudspauser
detta för att var och en skall enas med sitt själv
och givas tillåtelse uttala orden i sitt utrymme i sin takt
inför vart steg
inför vart uttal finns detta steg denna paus
jag stannar inför det du säger mig
ty varje ditt ord är en öppnad visdomsskål
varje bokstav är
ett blad av denna kronstjälk
därför stannar jag
för att jag skall kunna ta emot
andas in all den skönhet du giver mig
och jag vandrar dagen, fjärilar följde stegen, fjärilar, trollsländor, syrsor
fjärilar vackra, påfågelsöga seende öga i nässelvingad skönhets nässelregnskog
därför stannar jag
för att jag skall kunna ta emot
all din skönhet
vi skall ta emot varandras skönhet
mötas
därför stannar jag
för att jag skall kunna ta emot
all din skönhet
den du
i varje andetag i viljegärning skänker mig
jag stannar icke för tydande
det finns icke behov av tyda
tyda … tyde … ty de veta
du är du och du säger du är du till mig
och vi säger jag är jag
detta är helhet
är längtan det enda drömljuset
ser du
denna längtan leder till ända
redan innan den blev en blomma i din hand
och den blomman vissnar av
att din längtan är det enda
se mig i det ljus jag är i min kvinnovärme
jag är
du är
inte barlast vilken man då och då vid tillfälle
kontrollerar om den är väl förtöjd
med detta kan du ej balansera
ditt mitt sinne
kittla min hud
din hud
det tynger mig
häver mig nedåt
och stenen slår rot i mitt bröst
och för dig
att få denna sten till blomstring
erfordras en gyllene
kristallklar
stav
vari jag ser alla dina
avsikter vara stigande ur
av sikt
närmar jag mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar