låt mig
hölja dig
med mina drömvingar
till dess du orkar se
låt mig trösta dig i nattens tima
hela
dina
brustna
strängar
vem är du vilken bär den viljkan
vilken viskar de orden
jag är du
du är jag
så åter
åter skall jag vagga mig själv till tröst
nej jag är icke bitter
det ger mig bara så mycken smärta
ditt ansikte vackre skymtade
jag rörde vid vattnet för att skölja undan
undiner kupade händer runt ditt ansikte
och vågor piskade min panna
och hon sade mig
i den kupa jag satt med vingar vaggandes mig
där vågor skiftade
sand hav sjö
sjö hav sand
och jag drömde sanden är dina händer
vinden
drömvinden lever i mitt inre
jag förmår icke släcka den
torkad
torkad
min hud är
pergamentsblad
skriv med din fjäderpenna
med ditt fingerbläck liv
nu
är
min hud
torkad av den torra ökenvinden
pergamentsblad se dessa flyga ett efter ett
i drömmen ser jag stäppens salvias salves blom
min hud är
salviablad
mina händer glöder nattsol
andas däri
väcker
lågor ur mina nu brinnande händer
tänder salviablad och ber dem
rena
mig
i tacksamhet tar jag emot dina händer
rena mig
in i lavendeldalens doftregn
och hon sade mig
se klipporna
se rörelsen
se solen glittra i hans kropp
se sälen
ögonen mjukvarma
sälen dyker
in i
virvlande
virvelrörelse
gladeligen
vagga vagga vind
allt djupare
så stiger sälen upp
är sälen säl eller klippa
blickar ut
blickar in
dricker
pärlljus
och sälen ler in i snöhöljda in i isar
in i grönskande ängder
se sälen
se de höga skogarna
vitskimrande
skimrande sitta de i kärleksregn
hudar fällar rinner av
de
sida vid sida
ett
och träden
träden susar månsilverblad i gyllenskog
ett av träden flera lägger sig ned
forsen virvlar
virvlar smeker stenar
tar emot stockar
stockar virvlar
virvlande
virvelrörelse
gladeligen
vagga vagga vind
allt djupare
ringar bildas
barken
kvistar skalas av
rinner av
de
sida vid sida
ett
i detta är det möte vilket förenar
se nedslagsplatsen
är det ett nedslag så kan det kännas
är det instigan så kan det upplevas
ringar bildas
stocken
stammen
ser regnbågspelare
är detta meditativ rörelse är det molnens dans
är jag ett moln
är vi moln
böljande rörande
sälen
stocken
dyker utan vidare in ned i vattnet
stiger upp
så gör stammen
rosen har en stock
se rosens rötter
andas
er
ja det är en mittpunkt
ringar andas ut
når stranden
sugs åter in i mitten
detta är det möte vilket förenar
och hon sade mig
se lera drejas till en vas
till en vattenkruka
krukan är en kropp fylld med vatten
krukan kroppen kan gå sönder
vatten flyter ut
vatten är
vatten
krukan är i bitar
lera löses upp
av
vatten
du eldar i spisen
träden lever däri
blir aska
askan läggs i floden
växer upp igen
kan aska växa
till viss del är askan fröet
fröet i din hand
eller hur – frö kan icke komma till stånd utan mycken hög värme
smyckevärme
frö kan icke komma till stånd utan smyckandevärme
kysst av
eldväsen
och vinden är icke den döende älskaren
vindens moder
viskar
se vindar
lyfta hennes täcke
hennes röst andas i allt det hon andas
hon är i det hon är
och du näre
i nattens drömögon
viker jag undan täcke
stiger jag
ur bädd
vandrar i ängen skrudad i
spindelvävsspets
i fjärilens ljustrådars silvervita
rosenbårder
och jag sluter ej mina händer
var gryning andas daggens droppar in mitt inres klara klanger
var stund i timats vara bjuder jag dig
fuktar jag dina läppar
dina ögon
blickar du i solens eld
är detta min dans
är detta mitt inres värme
blickar du var helst du vandrar in i stjärnhaven
är detta min själs silverne klanger
ser du molnen segla
se i detta
se då
allt det du drömmer i stigandet
och
när du dyker in i hennes sjövingar
upplev min hud
mina armar
mina händer
i kvinnoljus
röra vid dig
lyfta dig
upplev oss nära
då dina fötter rör vid sandens korn
se min hud knoppas
då stenen är din huvudgärd
upplev mina knän
mina händer röra ditt vackra ljusansikte
då du ser in i hennes glittrande
se då mina ögons tindrande för dig
då du uppstiger ur hennes vingfamn skakar av dig vatten kaskadpärlor
se då
allt det du drömmer i stigandet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar