ring klocka ring
susar vinden genom dånande
fyrverkerikaskader
vingfolken sluter sig samman i
flockar
antändarna till
fyrverkeripjäserna – verkeri
bländas av stjärnornas
gnistdanser
i hennes ögon synes
sabeldansare
följa
eldarnas flammor
bengaliska
höftskynken bara överkroppar
korpsvart hår in i vitt
ögon är vända in i rörelsens
koncentriska närvaro
hon är molnens svävandelugn
hennes ansikte är hemkommet
leendeljus
hon förenas med vingfolken
dessa breder ut mantlar värmande
fyrarna
verkerierna
pjäserna mattas sakta
når ej stjärnhöjders stilla
själsrörelse
ring klocka ring susar vinden
genom
dånande
fyrverkerikaskader
drakarna lyfter
breder vakande ut vingar
hon viskar in i antändarna
må denna klocka fylla edra ögon
ett barn rör vid hennes hand
vilken är denna klocka
hon bjuder barnet in i famn
knäfamn
de skådar djupt in i elden
denna klocka är spröd
järnklangen har lagt sig till
vila
väckte denna
ser du järnklockan
hur vackert denna ligger
en svart spinnande puma i natten
vakande
med tempelsmedens inlevelse
förandes klangerna in i
drakglöden
samlad under gångnas
i månsilver andas
tempelträdgården
skirblå dalklockor
eldvingar
ljuslyktor
hänga i luften
ser du henne komma
med handen utsträckt fram
han lägger klockan i hennes hand
hon följer tempelbäcken
vandrar över bron
når det träd vilket väntar
klockans klang
i det trädets hand lägger hon
klockan
hör du klockan ringa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar