säg mig
ser du stjärnornas havsringar
ser du männen kasta näten
dropparnas stigande
är detta en lie en sabel en
klinga i ett av alla ögonkast
vilken klyver ytan
ser du näten sjunka in sedan
susanderasslet lagt sig
ser du ringarna
de lyfter näten fyllda med
blänkande glittrande fjäll
ser du att de lämnar överskottet
åter
ser du kvinnorna tillreda behoven
vid eldarna
i boplatsens cirkel
ser du deras glödande
leendeansikten
*
kattugglan sitter i ett av
isträden
spinner nattens sepiaguldhorn
doppar fingerspets i hornet
skriver brev till den kommande
kattugglan följer varje rörelse
ur sädeskorn
ur snökorn
följer varje rörelse ur lyftade
bladflikar
ögon vilka glimmar till
sluter sig genast
åter i nattliga frosstråk
drar fliken över kroppshydda
kattugglan bäddar om med mjuka
snödun
kölden mildras en aning
kvinnan vilken brukar nalkas
nattstigen
kommer med mjuka steg
möter kattugglans ögon i
ljusskimmerglädje
så möter de varandra
skogen lyssnar
inväntar samtalen i kommande
kattugglan sitter på grenen suger
på en karamell
detta är helt klart och tydligt
klartydligt
kvinnan rör vid kolen
glödkolens till synes slocknade
dröm
fnöske har hon med sig
lägger fnösket därtill
blåser varligt
väcker spirandelågans
nattgryning
sakta sprides värmen
i kretsen av inväntan
kvinnan ser glimten i kattugglans
vänstra ögonvrå
frågar;
säg har du skrivit klart breven
till kommande
det har jag
du kvinna nära
vilken tänder nattstigens
eldskålar
vikt arken har jag
lindat röda guldband runt om
i fyra våder
så
skall vi ej läsa breven nu
inte nu
inte sen
vi talar dem
säg mig kvinna du nära
har du märkt hur stegen ljuder
hur stegen följer luften
följer väder
följer vind
vad är egentligen väder
stegen var det ja
i kölden knarrar stegen
i mildväder tystas stegen nästan
helt
i värme lättar stegen
i tö plaskar stegen
vi
borde följa stegen oftare
de har mycket
i förtäljarkorgen
i breven står stegens sagor
dem skall vi nu breda ut över
markerna
i visshet att stegen omedelbart
är i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar