sedan vindens moder bäddat om
vindarna
tog hon min hand
hon förde mig in i nattens
silverklara källa
vi andades rosenmoln
lotusmoln
hon rörde vid stjärnornas toner
stämmor vackra ljudade in i vart
drömmande öga
hon svepte mjukt ut med armen
med handen
sade;
ser du de tusenfaldigas ögon
glittra
änglar svävar
dansar
strålande i dessa nätter
stämmorna är icke höga
icke gälla
mjukt andas de
stig in i din slända
vilken spinner
i ditt bröst
tråden vilken väver ditt liv
samman
åter tog hon min hand
hon förde mig djupt in i skogen
markerna glittrade
stegen våra var tysta
snö omfamnar dem
snömockasiner ljusgivande
bär våra nakna
nalkandesfötter
vi kom till den stora ringen av
ekar
hon neg djupt inför jordens
källådror
så gjorde jag
en susning rörde vid ekarnas
stammar
vilka lade av mantlar
tretton menhirer stenar stodo i
ring
i mitten syntes en låga
så svag så stark så mild
hon förde mig in i ringen
natten var runt oss intet syntes
annat än lågan
hon lade handen över mina ögon
fattade mjukt min hand utan att
röra
ledde mig i cirkeln runt
jag visste
utan att se
cirkeln var den utspridda lågan
lågan brände ej mina fötter
lågan talade ur stenarnas hjärtan
djupt ur jorden
i det cirkeln var fullbordad
lade hon handen över mina ögon
vi satte oss med ansikten vända
in i lågan
lågan vilken åter var samlad i
mitten
hon lade handen över mina läppar
talandeorden steg in i kokongens
dröm
cirkeln hade jag vandrat
nu levde bilderna i mig
upplevde gjorde jag
hur ringarna böljade in och ut
ut och in
ord manades in;
jag är du
du är jag
i denna inåtgående utåtgående
rörelse
böljande
ej upphörande
i en stund av en stund syuntes
havsmaneter
syntes himmelsmaneters vida
böljande kjolar
slutligen låg ringarna stilla
skälvande
darrande kanske
inför detta syntes en droppe
stiga
såg droppen
darra
skälva
innan den släppte kramptaget
droppen föll mjukt i mikn hand
jag tar emot dig
droppen glittrade för att sjunka
in i min hud
bilder svepte mjuka in
av kommande
ur det ringarna bar in
hon rörde nu vid mitt hjärta
jag hörde sus av vingar
visste
stenarnas höljande rörelse
öppnade mina ögon
såg ekar
i mantlar höljda
nu i gnistrande skrud
markerna var tysta
inbäddade
hon tog min hand
förde mig till gryningsstranden
där vi lyssnade
till isens saga
ur kokongen syntes
purpurfjärilar måla
gryningsträdgården
i karmosinröda slöjor
hon lade handen över mitt hjärta
i mitt hjärta
nu
har du
dina dagskor
mjuka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar